Sommardjuren är människors handling

Jag sitter framför datorn och reflekterar (återigen) över alla kattefterlysningar som finns inne på olika djurgrupper på Facebook, däribland inne hos oss på Husdjurshjälpen.Skåne.

Katter som saknar ägare, katter som blivit påkörda och ligger längs vägkanten eller på vägen, katter som vi människor får besök av inne i sina trädgårdar men som inte vill ha en katt springandes där, katter som sitter utanför deras altandörr och vägrar lämna platsen utan sitter och skriker och vill in – ja, listan kan bli lång tyvärr.

Jag googlar lite på ”Sommarkatt” och finner en artikel ifrån Expressen, den 28 september 2009, där man påstår att sommarkatten är en myt – man menar på att det är andra orsaker som gör att det finns över 100 000 (!) förvildade katter i Sverige.  I artikeln menar veterinär Ulla Björnehammar att fokus måste läggas på ett annat plan än på just sommarkatterna:
”- Kastrera din katt! Det är där problemet ligger!
En katt kan nämligen, rent biologiskt, få kattungar redan från sex månaders ålder. En enda katthona kan faktiskt få runt 120 kattungar under sitt liv.
Tänk då att de kattungarna snart också får nya kattungar… Så kan man snart vara uppe i tusentals katter.
Och – katten behöver inte vara förvildad för att föda sina ungar ute i naturen. Även din okastrerade dräktiga katthona kan dra sig undan och föda utomhus någonstans och aldrig ta med ungarna hem igen. Och så har vi i ett svep kanske fyra-fem nya hemlösa katter ute i skogen. Som snart får nya ungar.
En lösspringande, okastrerad katt kan därför snart ge upphov till en snabbt växande kattkoloni, där det snabbt sprids virussjukdomar som kattpest och kattsnuva mellan katterna. De får även ofta mask som orsakar dem stort lidande.
Kattkolonier kan också bildas genom att man börjar mata en till synes övergiven katt. Det kan leda till att det samlas fler katter på platsen, eftersom det finns tillgång till mat.” Längre ner i artikeln berättar Åsa Hagelstedt, ordförande i Djurskyddet Sverige, som kämpar hårt för att det ska bli lagstadgat att id-märka katter.
”- Det är inte alla som lämnar sina katter frivilligt vid sommarstugan eller i skogen. Det kan faktiskt vara så att katten går hemifrån och sen inte hittar hem igen. Det behöver inte alls handla om att folk har slängt ut dem – de kanske inte alls vill bli av med sin katt. Men katten sticker sin väg.
Vid id-märkning av katter finns ett register som polisen och veterinärer lätt kommer åt, och en upphittad katt kan återförenas med sin ägare.
Jordbruksverkets djurskyddschef anser också att katter borde kosta betydligt mer pengar att köpa än vad de gör i dag, nu är det många som skänker bort kattungar gratis.”

Jag tänker på vår Husdjurshjälpen.Skåne-dag där en av föreläsarna där var Kastreringsbussen. Jag kollar i mina anteckningar ifrån denna föreläsning och läser mina ”kråkfötter” att deras syfte är att förhindra att oönskade katter föds till en oviss framtid. Verkligheten rymmer många hemlösa, övergivna och förvildade katter. Genom att förhindra att oplanerad avel ger ännu fler avkommor och genom att ta hand om och värna om de katter som redan finns, skulle situationen kunna bli så mycket bättre. Ett gigantiskt arbete – som kostar – och som känns för mig som hopplöst då det hela tiden kommer att komma nya katter som på något sätt hamnar utan hem. Jag hoppas verkligen att jag har fel -för alla djur har rätt till trygghet, kärlek, respekt och omtanke.

En annan artikel som också ploppar upp för mig gällande ”sommar djur” är ifrån 2011 med rubriken ”Sköldpaddan är den nya sommarkatten” (tidningen DT). Under den sommaren hade DT skrivit om flera sköldpaddor och andra tama reptiler som hittats i det fria på olika håll i länet. Enligt Jonas Wahlström, djurexpert och föreståndare för Skansen-Akvariet, var det här inte något unikt för Dalarna. På Skansen hade de fått in runt 70-80 sköldpaddor bara den sommaren. Och det gäller alltså bara Stockholm (!). Vi på Husdjurshjälpen.Skåne har under den senaste månaden fått in efterlysningar om upphittade tamkaniner som irrar omkring och inte vet vart de ska ta vägen – men det skulle inte förvåna mig om det snart dyker upp just sköldpaddor eller reptiler som hittas i den gröna Skåne-skogarna.

Jag gillar Jonas Wahlströms slutkläm på denna artikel  – hans råd till dem som vill köpa en reptil är att kolla upp grundläggande saker i förväg, så man är säker på att man kan ta hand om djuret. Hur gammalt det kan bli, och hur stort. Ska man köpa ett till sitt barn har han ett annat tips. ”– Köp en bok om djuret i stället som de kan titta i. När den är utnött kan man ju börja fundera på att skaffa ett på riktigt.” 

Själv tänker jag att så borde alla tänka inför ALLA djur.

Så vad säger Ni? Vad ska vi i samhället kunna göra för att hjälpa dessa djur? Är det rätt tänk som personerna i artikeln ifrån 2009? Upplever Ni någon förändring – till det bättre eller till det sämre – gällande förvildade katter eller sommarkatter om Ni tänker tillbaka ett par år?

En sak är säker – det är vi människor som gjort att det blivit så här – det är vi som gör handlingen – det är inte djuren – och där med är det också djurägaren som har ansvaret för det hela.

Ulrika Bengtsdotter