Festivalmöte blev favoritläsning

November 2015 var jag på deckarfestivalen Shetland Noir på Shetlandsöarna. Bland alla trevliga människor jag pratade med där fanns den brittiska deckarkritikern Sarah Ward som då också satt med i juryn för Petrona Award – ett brittiskt pris som varje år delas ut till bästa skandinaviska deckare (översatt till engelska). Sarah hade dessutom samma år debutera som deckarförfattare med In Bitter Chill som jag skaffade och läste så fort jag kunde och tyckte väldigt mycket om.
Efter det har jag fortsatt att följa Sarah Ward både som kritiker och författare och just nu läser jag hennes fjärde deckare The Shrouded Path (shrouded betyder betyder dold eller glömd har jag googlat mig till).
Alla Sarah Wards fyra deckare ingår i samma serie som utspelas i Peak District i Derbyshire i England och har kriminalaren Connie Childs och hennes chef Francis Sadler som huvudpersoner. Sarah Ward är skicklig på att skapa en lite olycksbådande stämning som stundtals snuddar vid gotisk skräck och mordgåtorna som Connie och Francis löser har ofta sitt ursprung långt tillbaka i tiden.
I The Shroudet Path dör tre äldre kvinnor av till synes normala sjukdomsanledningar men när Connie och nya kollegan Dahl börjar syna dem närmre finns det ett samband dem emellan som går tillbaka till kvinnornas skoltid på 1950-talet och en försvunnen skolflicka. Samtidigt försöker den ena kvinnas dotter också ta reda på vem den mystiska Valerie är som gjorde hennes mamma så upprörd de sista dagarna i livet.
Jag är två tredjedelar in i boken och helt fast precis som jag varit i Sarah Wards tidigare böcker som, förutom debuten In Bitter Chill och The Shrouded Path, är A Deadly Thaw och A Patient Fury. Ingen av dem finns översatt till svenska än men för den som gillar att läsa på engelska rekommenderas de varmt – och de ska helst läsas i ordning.

Vill ni läsa Sara Wards recensioner och veta mer om hennes böcker rekommenderas hennes hemsida som ni hittar här: https://crimepieces.com/

Vill ni veta mer om Petrona Award (som gick till norska Jörn Lier Horsts Katarinakoden 2019) kan ni läsa mer här: http://www.petronaaward.co.uk/

 

Shetland och Cleeves tillbaka

Poliskommissarie Jimmy Perez (Douglas Henshall) och Alison ”Tosh” McIntosh (Alison O’Donnell) i säsong fem av Shetland. Foto: ITV

 

Jag brukar ha koll. Speciellt på favorittv-serier och när nästa säsong är på gång. Denna gång har jag fullständigt misslyckats och fick därmed en glad överraskning i helgen när jag insåg att hösten kommer att förgyllas av en ny säsong av Shetland. Säsong fem och sex avsnitt handlar det om. Det första visades i lördags och finns så klart på SVT Play. Nästa avsnitt får jag vänta till nästa lördag med. Väl värt att vänta på känns det som med tanke på att första avsnittet var väldigt lovande. Mycket är välbekant vid det här laget – den fantastiska miljön, Perez, Tosh, Sandy, den lilla polisstationen i Lerwick, Perez hus ner vid vattnet – men intrigen är så klart ny. Helt fristående från bokserien till och med. Allt börjar med att kroppsdelar av en ung man från Nigeria spolas upp på Shetland och när det står klart att han mördats på Shetland hamnar mordutredningen på Perez bord så klart. Mordoffrets mamma dyker också upp på ön och verkar bära på någon riktigt tung hemlighet. och någonstans finns en syster i fara.

Och på tal om Shetland, vars bokförlagor ju är skrivna av brittiska deckarförfattaren Ann Cleeves, så har jag första boken i en helt nys serie av henne i min väska – att läsa på bussen. The long call heter den och utspelas i norra Devon med kriminalkommissarie Matthew Venn som huvudperson. Den verkar lovande den med.

Nästan tillbaka på Shetland

cleeves

För nästan exakt ett år sedan gjorde jag en fantastisk resa till Shetlandsöarna där jag kombinerade deckarfestival med att uppleva öarnas fantastiska natur i strålande novemberväder. Den senaste veckan har jag nästan varit där igen genom Ann Cleeves senast (och näst sista) Shetlandsbok Cold Earth som fantastiskt nog nästan bara utspelas på platser där jag varit. Jag känner igen mig i allt från utsikter och vägar till Lerwicks bästa kafé och kulturhuset Mareel – där deckarfestivalen hölls.
Cold Earth knyter dessutom ihopShetlandsserien en del genom att det finns trådar tillbaka till Raven Black,den första boken. Kanske gör igenkänningen mig extra positivt inställd men Cold Earth är i alla fall en av Ann Cleeves bästa deckare och trots att den utspelas i februari passar den alldeles perfekt i novembermörkret. Och om ni läser den – passa på och njut av det vackra, stämningsladdade omslaget.

Paddy Meehan kommer tillbaka!

DSC_0474

Dagens sista programpunkt var Håkan Nesser och Denise Mina ”Head to Head”. Förutom underbara högläsningar av bägge presenterade Denise Mina den bästa deckarnyheten jag hört på länge. Paddy Meehan, huvudperson i Blodsarv, Vargtimmen och Sista andetaget, kommer tillbaka! Två till böcker blir det lovade Denise Mina: ”Och om ingen förläggare vill ge ut dem skriver jag dem ändå och lägger ut dem på internet”, sa hon. ”Jag har lämnat henne hängande och det är en historia som måste berättas.” Det kommer att bli nutid avslöjade hon också och med tanke på utvecklingen inom media de senaste åren kan det här bara bli fantastiskt spännande. Maureen O’Donnell, huvudpersonen i Garnethill-trilogin kommer dock inte tillbaka. ”Jag har utsatt henne för tillräckligt mycket”, konstaterade Denise Mina.

Detta avslöjande firas nu med en kall öl och utsikt över ett svart och lite mer stilla hav.

Foto: Bengt Wedding

Killer Women

DSC_0479

Killer Woman är en grupp av Londonbaserade kvinnliga deckarförfattare. På Shetland Noir representerades de av Melanie McGrath, Laura Wilson, Helen Giltrow och Louise Millar – som alla förutom McGrath är nya bentskaper för mig. Seminariets tema var A woman’s place in Crime fiction och bjöd på intressanta diskussioner om varför så få kvinnor skrive spionromaner, varför stora deckarpriser oftas ges till män och varför fler manliga än kvinnliga deckarförfattare recenseras. Att Killer Women behövs är uppenbart och jag kommer definitivt att försöka följa dem framöver. Deras hemsida hittar man på: killerwomen.org

(Helen Giltrow, Melanie McGrath och Louise Millar på bilden. Foto: Bengt Wedding)

Trevlig stund med Ann Cleeves

DSC_0381

Har precis haft en väldigt trevlig pratstund med en mycket sympatisk Ann Cleeves. Jag kan avslöja att Henning Mankell var den första svenska deckarförfattaren hon läste och att hon tyckte mycket om honom – speciellt hans förmåga att skapa slående, starka bilder i början av sina böcker som lockar in läsarna. Och det kommer att bli totalt åtta böcker om Shetland och Jimmy Perez. Den sjunde har hon skrivit färdigt i år och den kommer på engelska nästa höst. Mer får ni veta i artikeln om henne som jag ska skriva så fort jag kommer hem.

(Intervju med Ann Cleeves. Foto: Bengt Wedding)

Påminnelse från Denise Mina

DSC_0342

Lunch med kaffe och tonfiskmacka och utsikt över delar av Lerwicks hamn med grön-bruna delvis solbelysta kullar i bakgrunden. Stormen Abigail har lugnat sig en aning men det är fortfarande skönt att vara inne.

De senaste två timmarna har det handlat om brottsplatsundersökningar i verkligheten och i fiktionen och om sex och våld i kriminalromaner. Intressanta ämnen bägge och i den senaste medverkade min stora favorit Denise Mina och även om det var en delvis ostrukturerad diskussion fångade hon en del av det viktiga när man skriver kriminalromaner när hon berättade om inledningsscenen i sin första Paddy Meehan-bok Blodsarv där hon skildrar mordet på en liten pojke ur hans perspektiv. En fruktansvärd scen men också nödvändig för att göra honom till något annat än bara rekvisita i en kriminalroman, att göra honom till en röst och person – någon vi inte glömmer. Plågsamt men en påminnelse om hur bra kriminalromaner kan fungera – ge offret en röst, sätta in brottet i ett sammanhang och inte skönmåla. Där befinner sig Denise Mina definitivt.

Nästa seminarium om översättningar kommer jag att hoppa över eftersom jag fått möjlighet till en kort intervju med denna deckarfestivals själ och hjärta – Ann Cleeves. En intervju som ni med tiden kan läsa på en kultursida nära er.

(Den amerikanska deckarförfattaren Alex Sokoloff och skotska Denise Mina. Foto: Bengt Wedding)

Att bygga broar

DSC_0325

Efter gårdagens fruktansvärda attentat i Paris känns det smått absurt att sitta i ett varmt och mysigt auditorium på Shetlandsöarna och lyssna på samtal om kriminalromaner och ond bråd död.Verkligheten slår fiktionen på ett fullständigt vidrigt sätt just nu men samtidigt kanske förståelsen av samtiden och av mänskliga reaktioner är viktigare än någonsin nu och det finns definitivt här

Tid, plats och geografi är fokus för lördagens första samtal. I panelen sitter Melanie McGrath som skriver om Arktis, Craig Robertson som skriver om Glasgow och Färöarna, Pamela Palmer 1100-talets Norfolk, Håkan Nesser som beskriver det som han skriver”all over the place” och slutligen S J Holliday som skriver fiktionaliserst om sin uppväxtstad i East Lothian. Det blir ett väldigt intressant samtal om att välja mellan nutid och historisk tid, hur man antyder tid och hur viktig miljön är. Samtidigt sammanfattar Håkan Nesser det hela väldigt bra när han säger att: ” Folk är än folk över allt och vi kan bygga broar mellan oss med böcker”.

För övrigt kan jag verkligen rekommendera Melanie McGrath. En av hennes böcker, Där ingen har gått, finns översatt till svenska och den är suverän.

(Foto: Bengt Wedding)

Om älvor och tigrar i isländska deckare

DSC_0305

Dagens mest underhållande seminarium var utan tvivel det isländska där de isländska deckarförfattarna Yrsa Sigurdardottir och Lilja Sigurdardottir och den till Island inflyttade britten Quentin Bates berättade om hur det är att skriva deckare i ett litet land som i princip inte hade någon deckartradition alls före Arnaldur Indridason, som har väldigt begränsad brottslighet (mest droger och så kallade ”banksters”) och där alla nästan känner alla – med andra ord så väl offer som förövare – och där Lilja Sigurdardottir fick mer kritik för osannolikhet när någon blev biten av en tiger i hennes deckare än när någon räddades av tio älvor. Intressant och definitivt något som gör att nästa års Iceland Noir känns väldigt lockande.

Samtalsledare var suveräna Katrin Jacobsdottir som bland annat varit Islands utbildnings- och kulturminister. Som kritiker var jag extra fascinerad av att alla böcker på Island i princip kommer ut i november och december, den så kallade Christmas book flood. Katrin Jacobsdottir som också recenserat så väl barnböcker som deckare beskrev hur fullständigt utmattad hon var efter dessa veckor – och hur orättvist det blir eftersom så många böcker drunknar i mängden och det är svårt att göra ett bra jobb. Jag som suckar över höstens bokflod ska ägna de isländska recensenterna en tanke nästa gång jag klagar…

(Katrin Jacobsdottir, Yrsa Sigurdardottir, Quentin Bates och Lilja Sigurdardottir. Foto: Bengt Wedding)

Samtal om skotska skillnader.

DSC_0300

Samtalen jag efterlyste kom efter lunchen. Under rubriken Bloody Scotland diskuterade författarna Alex Gray och James Oswald skillnader mellan deckare skrivna i olika delar av Skottland. Är det mer arbetarklass i deckare från Glasgow och mer medelklass i dem från Edinburgh till exempel? Och hur mycket handlar skillnaderna egentligen om klichéer och föreställningar om skillnader. Intressant diskussion att höra ur ett annat lands perspektiv. Jag kom att tänka på boken Deckarnas svenska landskap av min akademikollega Kerstin Bergman med flera där samma fråga belyses ur svenskt perspektiv. Vad skiljer en skånsk deckare från en norrländsk? Och är inte skillnader mellan storstäder och småsamhällen större i så fall.

Bäst efter lunchen var ändå inledningen där Alex Gray med underbar skotsk dialekt läste ur sin senaste bok Keep the midnight out. Det kan man kalla ögongodis. Nu är det Island som gäller.

(De skotska deckarförfattarna James Oswald och Alex Gray. Foto: Bengt Wedding)

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 55 år
Bor: Lund
Läser just nu: Giftmördaren av Sharon Bolton, Beatrice av Lina Bengtsdotter.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader, Snowpiercer, Karppi, säsong 2, 4 blocks. Lyssna på Händelser vid vatten uppläst av Rolf Lassgård.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Att släppa avsnitt nummer sju av podden Deckardårarna. Nästa skogsvistelse med kantarellplockning.

Arkiv

Kategorier