Ledigt med Hayder

Jag borde verkligen läsa recensionsböcker just nu. I stället har jag haft en helt ledig dag med brittiska deckarförfattaren Mo Hayder och hennes Hanging Hill. Hayder fick årets Edgar Award för Gone som är den femte delen i hennes serie om kriminalkommissarie Jack Caffery. Hanging Hill är en fristående kriminalroman, den är Hayders senaste bok och sensationellt bra. Den börjar som en ganska traditionell kriminalroman med att en tonårsflicka hittas mördad (i engelska Bath). Efter det blir egentligen ingenting som jag förväntar mig och inga av de inblandade agerar som jag förväntar mig heller. Det här är riktigt, riktigt intelligent skrivet. Det är faktiskt också det första jag läser av Mo Hayder. Mer blir det definitivt. Mycket snart.

Läs mer om Mo Hayder här.

Ledigt med Hayder

Jag borde verkligen läsa recensionsböcker just nu. I stället har jag haft en helt ledig dag med brittiska deckarförfattaren Mo Hayder och hennes Hanging Hill. Hayder fick årets Edgar Award för Gone som är den femte delen i hennes serie om kriminalkommissarie Jack Caffery. Hanging Hill är en fristående kriminalroman, den är Hayders senaste bok och sensationellt bra. Den börjar som en ganska traditionell kriminalroman med att en tonårsflicka hittas mördad (i engelska Bath). Efter det blir egentligen ingenting som jag förväntar mig och inga av de inblandade agerar som jag förväntar mig heller. Det här är riktigt, riktigt intelligent skrivet. Det är faktiskt också det första jag läser av Mo Hayder. Mer blir det definitivt. Mycket snart.

Läs mer om Mo Hayder här.

Glasnyckeln till danska Erik Valeur

Danska deckarförfattare tycks vara på god väg att ta upp konkurrensen med svenska och norska. Jussi Adler Olsen har på kort tid blivit ett dansk namn att räkna med i genren och nu seglar ytterligare ett upp – Erik Valeurs.
Denna journalist och författare har nu tilldelats Skandinaviska kriminalsällskapets pris Glasnyckeln för bästa nordiska kriminalroman. för sin debut Det syvende barn.  Bokens handlingen kretsar kring ett spädbarnshem i Skodsborg, Villa Kongslund. 2008 får ett antal personer med anknytning till hemmet anonyma brev med mystiska budskap.
Erik Valeur har fått så väl danske banks Debutantpris 2011 som DR Romanprisen 2012 för sin bok och nu alltså även Glasnyckeln.

Det här låter definitivt spännande och frågan är bara om man ska invänta en svensk översättning eller försöka sig på att läsa på danska. Det är i alla fall lättare än tyska…

Grattis GW!

Leif GW Persson som Piraten-pristagare?
Jag gillar det måste jag säga. Leif GW Persson är definitivt en kulturutövare i Piratens anda – livsnjutare med mörka sidor, kan konsten att berätta förtrollande/förfärande historier, är (möjligen motvilligt) folklig och behärskar det där med humor och satir.
Något som för övrigt är få deckarförfattare förunnat.  Sjöwall & Wahlöö kunde också men annars är det ganska tomt.
Stort grattis alltså!

Ingen Edgar till Skåne

Det blev tyvärr ingen amerikansk Edgar Award till Skåne. Deckarkritikern  John Henri Holmbergs  The Tattooed Girl: The Enigma of Stieg Larsson and the Secrets Behind the Most Compelling Thrillers of our Time (skriven tillsammans med Dan Burstein och Arne de Kaijzers) var nominerade i kategorin Best Critical Biographical men när alla Edgarvinnare presenterades på torsdagen så gick priset till Michale Dirdas On Conan Doyle: Or, the Whole Art of Storytelling.
I kategorin Best Novel vann brittiska Mo Hayder med Gone – den femte boken i hennes Jack Caffery-serie.
Se alla vinnare här.

Edgar till Skåne?

Norska deckardrottningen Anne Holt är mycket välförtjänt nominerad till det prestigefulla amerikanska deckarpriset Edgar för sin 1222 över havet. Boken är nominerad i kategorin Best Novel och konkurrerar med Ace Atkins The Ranger, Mo Hayders Gore, Kaigo Higashinos The Devotion of Suspect X och Philip Kerrs Field Gray.

Än mer spännande är ändå att man bland de nominerade också hittar en svensk, till och med en som bor i Skåne. Och som dessutom är kollega till mig i Svenska Deckarakademin. Det är kritikern, översättaren och författaren John-Henri Holmberg som tillsammans med Dan Burstein och Arne de Keijzer skrivit en bok om Stieg Larsson.  The Tattooed Girl: The Enigma of Stieg Larsson and the Secrets Behind the Most Compelling Thrillers of our Time är den imponerande långa titeln och den är nominerad i kategorin Best Critical Biographical. Grattis! Bara att hålla tummarna nu. 26/4 avslöjas vinnarna.

Läs mer om alla nomineringar till Edgar Awards här.

Nöjd deckarnörd

Den ibland lite ensamma deckarnörden inom mig är mycket nöjd efter en helg i sällskap med Svenska Deckarakademin. Många givande deckarsamtal blev det – inte minst med nyinvalda (skånska!) ledamöterna litteraturforskaren Kerstin Bergman från Lund och deckarförfattaren Kristina Ohlsson från Kristianstad. Och med Svenska Deckarbibliotekets nya bibliotekarie Therese Hellberg (länk till Svenska Deckarbiblioteket här).
Och, naturligtvis med årets välförtjänta pristagare i klassen bästa svenska kriminalroman – Arne Dahl. Han lämnade arbetet med allra sista kapitlet i uppföljaren till prisade Viskleken och dök upp på stadsbiblioteket i Eskilstuna när priset tillkännagavs. Där berättade han bland annat att det var svårt att skiljas från romanfigurer i A-gruppen så därför fick det följa med in i nya boken och nya serien. Som är planerad att bli totalt fyra riktigt feta böcker. Nummer två (vars sista kapitel förmodligen skrivs nu i stället för i helgen) kommer ut till våren. Arne Dahl berättade också att den som längtar efter gamla A-gruppen kan få sitt lystmäte under julen – 27-28/12 visas de två första avsnitten i en tv-serie baserad på de tio böckerna om A-gruppen.
Liten besvikelse kände jag möjligen över att Belinda Bauers fantastiska Mörk grav inte blev årets bästa utländska kriminalroman. Å andra sidan är Denise Mina min stora favoritförfattare i genren och Getingsommar en mycket, mycket bra kriminalroman. Att faktabokspriset i Skåne hos filmforskaren Michael Tapper var å andra sidan extra roligt. Liksom att en annan deckarfavorit – brittiska Reginald Hill – tilldelades en Grand Master:  ”His ever more daring, plotting and literate wit has renewed the genre and widened its borders.”
Nöjd på många sätt alltså och inte minst med att vårens Deckarakademimöte eventuellt hamnar i Lund!

Här kommer för övrigt min recension av Arne Dahls Viskleken som jag inte hittade någon länk till:

VISKLEKEN
Författare: Arne Dahl
Förlag: Albert Bonniers förlag

Äntligen! Så känner jag när jag med stor förväntan slår upp första sidan i Arne Dahls nya kriminalroman Viskleken. Det finns få poliskollektiv som jag gillar så skarpt som Dahls A-grupp (Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art) och det finns få, om inga, nutida svenska deckarförfattare som jag gillar så bra som Arne Dahl. Han skriver  kriminalromaner på alldeles egna villkor – litterärt, välskrivet, kunnigt, aktuellt, spännande och utmanande.

Tio böcker utlovade pseudonymen Dahl (senare avslöjad som författaren och litteraturkritikern Jan Arnald) när han debuterade i deckargenren 1998 med Ont blod. I slutet av seriens tionde bok, Himmelsöga, är A-gruppen nedläggningshotad och Arne Dahl lägger på ett finurligt sätt avgörande om seriens fortsättning eller inte i huvudpersonernas egna händer. Ett år senare dyker A-grupparna upp igen i den märkliga och lekfulla metakriminalromanen Elva som blir en slags brygga mot en ny serie med ungefär samma huvudpersoner.

Och nu är de alltså här igen  – som Opcop (Operating Cops). Europol har nämligen planer på en operativ enhet och Opcop är en hemlig testgrupp med placering i Haag som ska samarbeta informellt med speciellt utvalda poliser i EU:s medlemsländer. Chef för Opcop är ingen mindre än den för Dahl-läsare mycket välbekante kriminalaren Paul Hjelm. Vid sin sida i Haag har han tio skickliga tio poliser från Europas alla hörn – bland dem den gamla A-grupparen Arto Söderstedt. Och, i Sverige sitter Kerstin Hjelm, Sara Svenhagen och Jorge Chavez som Opcops svenska kontakter. Stora delar av före detta A-gruppen samlade i handlingen alltså.

Testgruppen har inga fall att ta sig an förrän Sara och Kerstin med hjälp av en annan A-grupps bekant, dataexperten Jon Anderson, hittar kopplingar till den italienska maffian i en svensk möbeldirektörs dator. Ungefär samtidigt hittas liket av en kvinna konstfullt utplacerat vid Bird Sanctury Pond i Hampstead Heath i London och blir också det ett fall för Opcop. Och så har Arto redan tidigare börjat grubbla över de ord som en döende asiatisk man viskade i hans öra när han var observatör under ett G20-möte i London. Allt sammantaget leder till en intrikat härva av miljöbrott, terrorism och bankbedrägerier och Opcops medlemmar sprids ut över Europa för att följa ledtrådar i Lettland, Sverige, Italien och England.

Det är ett väl tilltaget persongalleri som Dahl presenterar i Viskleken. Förutom de välbekanta A-grupparna finns alltså ytterligare nio poliser att lära känna. Dahl är mästerlig på att hantera stora persongallerier med särpräglade individer och ge var och en mycket utrymme men det blir ändå nästa för mycket av det goda i Viskleken. Jag är ytterst tacksam för personregistret i början av boken som jag återvänder till ofta, ofta. Att lära sig att skilja rumänska maffiabekämparen Lavinia Potorac från litauiska maffiainfiltratören Laima Balodis eller spanske brotsstatistikern Felipe Navarro från italienska maffiapolisen Fabio Telbadi tar ganska många sidor…

Det kräver också rejäl koncentration för att följa de många intrigtrådarna som breder ut sig över Europa, över Atlanten mot USA och också ända bort till Tibet. Arne Dahl satsar stor och brett i nya seriens första bok (totalt fyra utlovas) – helt klart med syfte att få in läsarna i helhetsbilden och i närkontakt med hela persongalleriet. Men, även om jag ibland är aningen vilse i intrigen så njuter jag stort av att befinna här. Viskleken är en fantastiskt välskrivna och skrämmande mörka och övertygande nutidshistoria där penninghunger, utsugning och totalt förakt för människor går som blodröd tråd genom den brottslighet som Dahls sympatiska men aldrig ofelbara huvudpersoner bekämpar.

Arne Dahl har tagit med sig det bästa från A-grupps-serien, inklusive den skarpa humorn och kärleken till genren och huvudpersoner, in i sin nya serie och den har definitivt potential att bli hur bra som helst.

 

Dags för deckarmöte

Året rullar på i förskräckande tempo. Det är redan mitten av november och till helgen är det återigen dags för Svenska Deckarakademins årliga höstmöte i Eskilstuna och för presentation av årets bästa kriminalromaner.
Känns inte alls länge sedan förra gången när Leif GW Perssons Den döende detektiven utsågs till årets bästa svenska kriminalroman och en glad Leif GW tog sig från en jaktur i skogen till Eskilstunas bibliotek för att bli gratulerad. Bästa översatta kriminalroman blev suveräna Deon Meyers Devils Peak och dessutom blev min favorit Sara Paretsky Grand Master. Perfekt prisår med andra ord.
Nu är det nytt år och dags för nya pristagare .  De fem nominerade till bästa svenska respektive bästa utländska kriminalroman i år har jag presenterat här i bloggen tidigare. Totalt sett är det tio fantastiskt bra kriminalromaner men självklart har jag mina personliga favoriter bland dessa som jag håller tummarna lite extra för. På lördag gäller det och fortsättning följer här i bloggen.

 

 

Deckarakademin nominerar

Den 19 november ska Svenska Deckarakademin utse årets bästa svenska respektive översatta kriminalroman och i dag blev det klart vilka fem som är nominerade i varje grupp.
Bland de svenska kriminalromanerna hittar man bland annat två skåningar – Hans Koppel (pseudonym för barnboksförfattaren Petter Lidbeck) från Helsingborg och Kristina Ohlsson som kommer från Kristianstad.
Bland de fem nominerande översatta kriminalromanerna finns två från Storbritannien, en från Sydafrika, en från Australien och en från Spanien.
Så här ser listorna ut:

Nominerade till bästa svenska kriminalroman 2011:
Karin Alfredsson: Pojken i hiss 54 (Damm)
Arne Dahl: Viskleken (Albert Bonnier)
Lars Kepler: Eldvittnet (11/11 på Albert Bonnier)
Hans Koppel: Kommer aldrig mer igen (Telegram bokförlag)
Kristina Ohlsson: Änglavakter (Piratförlaget)

Nominerade till bästa översatta kriminalroman 2011:
Belinda Bauer: Mörk jord (Modernista)
Deon Meyer: Tretton timmar (Weyler)
Denise Mina: Getingsommar (Minotaur)
Peter Temple: Sanning (Kabusa)
Domingo Villar : Nattens mörka toner: Ett fall för kommissarie Leo Caldas (Ekholm & Tegebjer)

Är rätt böcker nominerad? Tyck gärna till i kommentarsfältet.

Bäckström goes west

Vilken amerikansk skådespelare passar bäst som Leif GW Perssons oemotståndligt otrevliga kriminalare Evert Bäckström? Det lär vi snart få veta eftersom rättigheterna till Leif  GW Perssons böcker om Bäckström (bland annat L som i Lindamordet (2005) och Den som dödar draken (2008) ) har sålts till Twentieth Television och nu ska omvandlas till tv-serie av av manusförfattaren Stephen Gagan . Läs mer här.

I väntan på detta kan vi i Sverige redan i höst läsa mer om Leif GW Persson själv i Gustavs grabb (kommer ut 27/9). På förlagets hemsida citeras bokens inledning där det bland annat står: ”(…) så är är denna berättelse om min egen klassresa en roman om mitt liv (…)”.

Leif GW Persson tilldelades också nyligen årets Glasnyckeln (pris för bästa nordiska kriminalroman) för sin senaste kriminalroman Den döende detektiven (2010).

 

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 55 år
Bor: Lund
Läser just nu:Mordkonsulten av Elly Griffiths.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. His dark materials, säsong 2. Veckans yogapass. Julkalendern.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Att släppa avsnitt nummer tio av podden Deckardårarna. Att coronapandemin släpper sitt grepp. Nästa besök på landet. Alltid en skogspromenad.

Arkiv

Kategorier