Juryläsning i högt tempo

Mot slutet av oktober ska vi i Svenska Deckarakademin presentera de årets nominerade deckare – fem svenska och fem översatta. För oss i jurygrupperna är det läsning ända in till målsnöret just nu eftersom nya böcker fortsätter ramla in i mängder.

För egen del har jag precis lagt danska debutanterna Kim Faber och Janni Pedersens Vinterland i högen med lästa och ska nu slå upp amerikanska Matt Goldman Kalla spår. Och jag kan också konstatera att det är ett bra danskt debutår i Sverige i år. Först Anne Mette Hancocks Likblomman och nu Faber & Pedersens Vinterland som verkligen ger mersmak. Den lär dyka upp i en deckarspalt snart men jag kan redan nu säga att jag gilla huvudpersonerna Martin Juncker och Signe Kristiansen och kombinationen av utredning av terrorattentat på julmarknad i Köpenhamn och av mord och försvinnande i lantliga Sandsted. Sedan har jag förstås några små invändningar också.

Mycket översatt blir det just nu alltså men i högen för recensioner att skriva finns mycket bra svenskt också – Tove Alsterdals Rotvälta, Hans Rosenfeldts Vargasommar, Anna Karolinas Försvararen och Aino Trosells Gränsmark för att nämna några av de mest intressanta.

Så mycket bra böcker och alldeles för lite tid är sammanfattningen av hösten så här långt.

Höstläsning i högt tempo

Iskallt om fingrarna när jag cyklade till bussen i morse. Hösten är definitivt här och med den går deckarläsningen in i sitt mest intensiva skede. Om en dryg månad kommer nomineringar till årets priser från oss i Deckarakademin och än återstår en rejäl hög att läsa. Själv sitter jag i jurygrupper för de översatta deckarna och det har varit en strid ström hela året med gott om bra läsning. Nyss avslutade jag Deon Meyers Villebråd som i en underhållande blandning av pussel och action definitivt tillhör det bättre i år. Om det räcker ända fram återstår att se. Nu pausar jag från det översatta en kort stund med Malmöbosatta Anna Karolinas nya Försvararen. En ny serie om polisen Ebba Tapper som jag är mycket nyfiken på.

Ett nytt poddavsnitt har jag och kollegan Pernilla Ekdahl också hunnit med. In och lyssna!

Tillbaka till Billinghams början

Brittiska komikern och författaren Mark Billinghams deckardebut Sömntuta (Sleepyhead) tillhör de där riktigt bra och lite annorlunda böckerna i genren. Otäck som bara den med en förövare som vill ha offer som kan se, höra och känna men inte kommunicera med omvärlden och med en huvudperson, Londonbaserade kommissarie Tom Thorne, som är både sympatisk och intressant. Den svenska översättningen kom 2003 och efter det fortsatte jag följa Billingham och Thorne i många, många år. Men som det ofta blir med serier som pågår väldigt länge kommer det förr eller senare så mycket nytt emellan att man tappar bort dem. Thornserien är uppe i 16 böcker och jag har nog inte läst de sista fem. Nu har jag precis upptäckt att bok nummer 17 som kom på engelska nu i sommar är en prequel till seriens första bok och då kunde jag naturligtvis inte motstå den. En tredjedel in i Cry baby är jag väldigt glad över det. Det här känns riktigt, riktigt lovande! Två små pojkar som leker, en mamma som är ouppmärksam en kort stund, en pojke som försvinner och så en ung och starkt engagerad Tom Thorne. Jag sträckläser just nu.

Tana French på SVT

Det är alltid lite nervöst när favoritböcker blir tv-serie. Nu har turen kommit till irländska Tana French debut Till skogs och uppföljaren Okänt offer. Titeln på serien är Dublin Murders, den är gjord av BBC och hade premiär i Storbritannien redan i höstas. Tydligen mixar serien ihop dessa två fantastiskt bra kriminalromaner till ett på något sätt i den här första säsongens totalt åtta avsnitt. Känns lite illavarslande med tanke på hur komplexa bägge är. Recensionerna jag har hittat har också varit ganska blandad. Men titta måste jag så klart. Och om inte annat skapar det säkert ett sug efter att läsa om böckerna. Premiär på SVT 14/6.

Minns Maj Sjöwall med ett leende

I söndags var det P O Enquist och i går Maj Sjöwall. Inom loppet av en vecka har jag skrivit minneskrönikor om två av mina riktigt stora favoritförfattare. Så himla sorgligt men samtidigt blir det en liten puff att inte bara vistas i nuet och läsa det nya utan ta sig tid att gå tillbaka till det som en gång väckte ens intresse för en författare eller för en genre.
Vad gäller Maj Sjöwall och Per Wahlöö vilar en stor del av mitt deckarintresse – framförallt för deckaren som samhällskritisk och samhällskommenterande litteratur – på deras tioböckers-serie Roman om ett brott. Visst har jag favoriter bland de tio men helheten är det allra mest imponerande.
I ett minnesinslag på tv i morse frågade en av programledarna vilken bok man ska börja med om man inte läst Sjöwall & Wahlöö tidigare och jag skulle tveklöst svara att man måste börja från början med Roseanna (som dessutom är väldigt, väldigt bra) för att få helheten i samhällsutvecklingen och persongalleriets utveckling. Så det är bara att sätta fart och läsa – eller läsa om.
Och det härliga är att trots tunga brott (inte minst i den riktigt otäcka Mannen på balkongen) så finns det alltid utrymme för humor och skratt i mörkret. Det tog jag också fasta på i min minneskrönika i går. Skratt och tårar med andra ord när vi minns en av de absolut viktigaste deckarförfattarna.

Här finns en länk till min krönika:
https://www.skd.se/2020/04/29/om-stor-humor-mitt-i-sorgen/

Avslutar påsken med Dahl

Arne Dahl, Sam Berger och – kanske – Molly Blom är tillbaka. Jag avslutar påskhelgen på absolut bästa deckarsätt med att recensionsläsa Arne Dahls Friheten (kommer ut 21/4).

Och det börjar som förväntat i mörker – Sam Berger är deprimerad över att Molly Blom och deras eventuellt gemensamma barn är försvunna, över sitt jobb som privat försäkringsutredare, över bristen på kontakt med sina söner. Troligen blir det ännu mer mörker ju längre in i boken jag kommer – fast av ett annat slag. En kvinna som heter Nadja försvinner, en terapeut får ett utpressningsmail och Berger ett nytt jobb.

Längre än så har jag inte kommit men jädrans vad jag ska läsa. Dahls mörker – och språk – är bland det bästa jag vet i deckarväg och förhoppningsvis håller Friheten vad den lovar så här långt.

Deckarfynda på rean

25 februari drar årets bokrea i gång och för den som vill hitta bra deckare ser förutsättningarna goda ut – även om många av dem man kan köpa till reapris inbundna naturligtvis redan finns som pocket.
Här är min tio-i-topp-lista vad gäller deckarfynd i år (i alfabetisk ordning efter titel och blandat urval av inbundna böcker från både kataloger och nätet).

Babylon Berlin: Den våta fisken av Volker Kutscher:
Första delen i den historiska deckarserien Babylon Berlin som ligger till grund för tv-serien med samma namn. Året är 1929, platsen Berlin och den unge poliskommissarien Gideon Rath har precis kommit till Berlin och sedlighetsroteln. Han har siktet inställt på mordroteln och när ett mordoffer tas upp ur Landwehrkanalen sitter han på information som kan hjälpa honom dit. Fångar tidsandan och de politiska stridigheterna suveränt.
Darktown av Thomas Mullen:
Prisades som bästa översatta kriminalroman av oss i Svenska Deckarakademin 2018 och är en omskakande kriminalroman som utspelas i Atlanta 1948. En fattig svart kvinna mördas, en vit man kan vara mördaren och inga poliser bryr sig förutom Boggs och Smith som ingår i Atlantas första svarta polisstyrka någonsin.
Felsteg av Maria Adolfsson:
Första delen i Adolfssons serie om det fiktiva ö-riket Doggerland inleds dagen efter öns stora ostronfest och kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, vaknar upp i en hotellsäng med sin närmaste chef, en chef som hon absolut inte gillar. Hon åker hem för att vårda bakfylla och ångest men blir snart utkallad till en brottsplats där mordoffret visar sig vara exfru till chefen Karen precis tillbringat en natt med. Komplicerat värre, spännande och en suveränt atmosfärrik värld att lära känna.
Hantverkaren av Sharon Bolton:
Huvudperson i Hantverkaren är Florence Lovelady som när boken inleds har en lång och framgångsrik karriär som mordutredare bakom sig. Allt började när hon fick fast Larry Glassbrook som dömdes för mord på tre ungdomar i den lilla staden Sabden i nordvästra England. Nu har det gått trettio år och Florence är tillbaka i Sabden för att vara med på Larrys begravning. Nutid och det som hände när Florence satte fast Larry skildras parallellt och här finns häxjakt i olika form i olika tidsperioder. Och häxkraft. Magiskt bra!
Katharinakoden av Jörn Lier Horst:
Den första delen i en serie i serien där Horsts kriminalaren William Wisting och hans journalistdotter Line löser kalla fall. Här handlar det om Katharina Haugen som försvann spårlöst för 24 år sedan. William Wisting var med och utredde hennes försvinnande och när fallet nu kopplas till ett annat försvinnande aktualiseras utredningen på nytt. Vardagligt, slitigt polisarbete i kombination med suveränt skriven spänning gör det här mycket läsvärt.
Konstiga huset av Agatha Christie:
Det finns gott om Christie-deckare på rean i år och det här är en av de bästa. Riktigt ruggig och med en upplösning som skakade om genren.
Mörkret av Ragnar Jónasson:
Första delen i isländska Jónassons serie om polisen Hulda Hermansdottir. Hulda närmar sig pensionsåldern och försöker vänja sig vid tanken på att inte jobba som polis när hon plötsligt får reda på att hon måste gå tidigare än beräknat för att bereda plats åt yngre krafter. Den tillbakadragna Hulda blir heligt förbannad och bestämmer sig för att ägna sin sista tid åt att lösa ett fall som hennes kollegor misslyckats med. I all sin stillsamhet spännande och mörk deckare med en annorlunda huvudperson och ett mycket överraskande slut.
Vaggvisa av Leila Slimani:
Fransk thriller där vi redan från början vet att barnflickan Louise mördar de två barn hon har ansvar för. Slimani bygger sedan mycket skickligt upp spänningen kring vägen mot mordet i en stark historia om kön, klass och ensamhet.
Vintereld av Anders de la Motte:
I mars avslutar Anders de la Motte sin årstidskvartet med Våroffer. Förra årets Vintertid kan man passa på att läsa innan dess. Här befinner vi oss i en sliten stugby vid vackra Vintersjön intill det fiktiva, lilla samhället Vedarp i Skåne och rör oss mellan fruktansvärd brand på en gammal dansbana i stugbyn en lucianatt 1987 och nutid där bokens huvudperson, Laura Aulin, ärver stugbyn av sin faster. Starka känslor och svåra trauman målas med nästan sagobetonade penseldrag i den här välskrivna thrillern.
Ögonvittnet av Anna Bågstam:
Även i sista tipsboken befinner vi oss i Skåne. Det här är första boken i en serie om den civila brottsutredaren Harriet Vesterberg som byter arbetsplats från Stockholm till Landskrona när hon måste ta hand om sin gamla pappa som bor i skånska kustsamhället Lervik. Ett mord på ett gods nära Lervik drar i gång en utredning där Harriet måste konfrontera grannar och vänner i Lervik och också bevisa att hon är en bra utredare trots att hon inte är polis utan socionom. Harriet är en befriande vanlig huvudperson som man bara inte kan motstå.

Nyår med Olga T

Min nyårsläsning är Olga Tokaczuks Styr din plog över de dödas ben. En fängslande och egensinnig historia med mycket snö, ond bråd död, natur, mängder av djur och en huvudperson att fundera mycket över. På många sätt är det här en deckare, på många sätt är den svår att genrebestämma men framförallt är den nedrigt bra!

Gott nytt år!

Årets sista deckarrecensioner

Här nedan kommer en länk till årets sista deckarspalt där jag recenserar Jane Harpers prisade En förlorad man, Tana French fristående Det svarta trädet och Simone St James kusliga De trasiga flickorna.

Och snart inleds ett nytt deckarår!

Deckarspalten

En Doggerlandklapp för deckarälskarna

För den som tycker om riktigt klassiskt bra polisdeckare med en extra tvist är ett Doggerlandpaket den perfekta julklappen. 2018 debuterade Maria Adolfsson med Felsteg där hin presenterade sin fiktiva ö-nation Doggerland och kriminalinspektör Karen Eiken Hornby. Tonsäkert lyckas hon få till en perfekt kombination av det bästa av svensk och brittisk deckartradition typ Henning Mankell möter Ann Cleeves. Uppföljaren Stormvarning som kom i början av detta året var minst lika bra och tar läsarna till Doggerlands nordligaste ö Noorö. Så, dessa två i ett fint julpaketet. Och blir mottagaren fast i Doggerland så dröjer det dessutom inte länge innan trean är här. 20 januari är det nämligen dags för Mellan djävulen och havet. Jag längtar!

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 55 år
Bor: Lund
Läser just nu: Giftmördaren av Sharon Bolton, Beatrice av Lina Bengtsdotter.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader, Snowpiercer, Karppi, säsong 2, 4 blocks. Lyssna på Händelser vid vatten uppläst av Rolf Lassgård.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Att släppa avsnitt nummer sju av podden Deckardårarna. Nästa skogsvistelse med kantarellplockning.

Arkiv

Kategorier