Händelser vid vatten blir tv

Kerstin Ekmans fantastiska kriminalroman Händelser vid vatten ska bli tv-serie. Det här är egentligen en gammal nyhet som gått mig helt förbi och som jag upptäckte när jag googlade lite inför nästa avsnitt av Deckardårarna som ska handla om miljöer och där Kerstin Ekmans Jämtland (Händelser vid vatten) och även Lappland (De tre små mästarna) så klart dyker upp.
Att en favoritbok och en fantastiskt bra skriven bok ska bli tv-serie är inte alltid en glädjande nyhet men den här gången känns det väldigt lovande. Pernilla August regisserar, danska Maren Louise Käehne som skrivit manus till bland annat Hjärter dam, Bron och Borgen står för manus och projektets producent är en annan danska Piv Bernth som tidigare producerat Brottet, Nikolaj og Julie och Bron. Bättre kan man väl knappast tänka sig?
Något premiärdatum finns dock inte än.

Minns Maj Sjöwall med ett leende

I söndags var det P O Enquist och i går Maj Sjöwall. Inom loppet av en vecka har jag skrivit minneskrönikor om två av mina riktigt stora favoritförfattare. Så himla sorgligt men samtidigt blir det en liten puff att inte bara vistas i nuet och läsa det nya utan ta sig tid att gå tillbaka till det som en gång väckte ens intresse för en författare eller för en genre.
Vad gäller Maj Sjöwall och Per Wahlöö vilar en stor del av mitt deckarintresse – framförallt för deckaren som samhällskritisk och samhällskommenterande litteratur – på deras tioböckers-serie Roman om ett brott. Visst har jag favoriter bland de tio men helheten är det allra mest imponerande.
I ett minnesinslag på tv i morse frågade en av programledarna vilken bok man ska börja med om man inte läst Sjöwall & Wahlöö tidigare och jag skulle tveklöst svara att man måste börja från början med Roseanna (som dessutom är väldigt, väldigt bra) för att få helheten i samhällsutvecklingen och persongalleriets utveckling. Så det är bara att sätta fart och läsa – eller läsa om.
Och det härliga är att trots tunga brott (inte minst i den riktigt otäcka Mannen på balkongen) så finns det alltid utrymme för humor och skratt i mörkret. Det tog jag också fasta på i min minneskrönika i går. Skratt och tårar med andra ord när vi minns en av de absolut viktigaste deckarförfattarna.

Här finns en länk till min krönika:
https://www.skd.se/2020/04/29/om-stor-humor-mitt-i-sorgen/

Deckarfynda på rean

25 februari drar årets bokrea i gång och för den som vill hitta bra deckare ser förutsättningarna goda ut – även om många av dem man kan köpa till reapris inbundna naturligtvis redan finns som pocket.
Här är min tio-i-topp-lista vad gäller deckarfynd i år (i alfabetisk ordning efter titel och blandat urval av inbundna böcker från både kataloger och nätet).

Babylon Berlin: Den våta fisken av Volker Kutscher:
Första delen i den historiska deckarserien Babylon Berlin som ligger till grund för tv-serien med samma namn. Året är 1929, platsen Berlin och den unge poliskommissarien Gideon Rath har precis kommit till Berlin och sedlighetsroteln. Han har siktet inställt på mordroteln och när ett mordoffer tas upp ur Landwehrkanalen sitter han på information som kan hjälpa honom dit. Fångar tidsandan och de politiska stridigheterna suveränt.
Darktown av Thomas Mullen:
Prisades som bästa översatta kriminalroman av oss i Svenska Deckarakademin 2018 och är en omskakande kriminalroman som utspelas i Atlanta 1948. En fattig svart kvinna mördas, en vit man kan vara mördaren och inga poliser bryr sig förutom Boggs och Smith som ingår i Atlantas första svarta polisstyrka någonsin.
Felsteg av Maria Adolfsson:
Första delen i Adolfssons serie om det fiktiva ö-riket Doggerland inleds dagen efter öns stora ostronfest och kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, vaknar upp i en hotellsäng med sin närmaste chef, en chef som hon absolut inte gillar. Hon åker hem för att vårda bakfylla och ångest men blir snart utkallad till en brottsplats där mordoffret visar sig vara exfru till chefen Karen precis tillbringat en natt med. Komplicerat värre, spännande och en suveränt atmosfärrik värld att lära känna.
Hantverkaren av Sharon Bolton:
Huvudperson i Hantverkaren är Florence Lovelady som när boken inleds har en lång och framgångsrik karriär som mordutredare bakom sig. Allt började när hon fick fast Larry Glassbrook som dömdes för mord på tre ungdomar i den lilla staden Sabden i nordvästra England. Nu har det gått trettio år och Florence är tillbaka i Sabden för att vara med på Larrys begravning. Nutid och det som hände när Florence satte fast Larry skildras parallellt och här finns häxjakt i olika form i olika tidsperioder. Och häxkraft. Magiskt bra!
Katharinakoden av Jörn Lier Horst:
Den första delen i en serie i serien där Horsts kriminalaren William Wisting och hans journalistdotter Line löser kalla fall. Här handlar det om Katharina Haugen som försvann spårlöst för 24 år sedan. William Wisting var med och utredde hennes försvinnande och när fallet nu kopplas till ett annat försvinnande aktualiseras utredningen på nytt. Vardagligt, slitigt polisarbete i kombination med suveränt skriven spänning gör det här mycket läsvärt.
Konstiga huset av Agatha Christie:
Det finns gott om Christie-deckare på rean i år och det här är en av de bästa. Riktigt ruggig och med en upplösning som skakade om genren.
Mörkret av Ragnar Jónasson:
Första delen i isländska Jónassons serie om polisen Hulda Hermansdottir. Hulda närmar sig pensionsåldern och försöker vänja sig vid tanken på att inte jobba som polis när hon plötsligt får reda på att hon måste gå tidigare än beräknat för att bereda plats åt yngre krafter. Den tillbakadragna Hulda blir heligt förbannad och bestämmer sig för att ägna sin sista tid åt att lösa ett fall som hennes kollegor misslyckats med. I all sin stillsamhet spännande och mörk deckare med en annorlunda huvudperson och ett mycket överraskande slut.
Vaggvisa av Leila Slimani:
Fransk thriller där vi redan från början vet att barnflickan Louise mördar de två barn hon har ansvar för. Slimani bygger sedan mycket skickligt upp spänningen kring vägen mot mordet i en stark historia om kön, klass och ensamhet.
Vintereld av Anders de la Motte:
I mars avslutar Anders de la Motte sin årstidskvartet med Våroffer. Förra årets Vintertid kan man passa på att läsa innan dess. Här befinner vi oss i en sliten stugby vid vackra Vintersjön intill det fiktiva, lilla samhället Vedarp i Skåne och rör oss mellan fruktansvärd brand på en gammal dansbana i stugbyn en lucianatt 1987 och nutid där bokens huvudperson, Laura Aulin, ärver stugbyn av sin faster. Starka känslor och svåra trauman målas med nästan sagobetonade penseldrag i den här välskrivna thrillern.
Ögonvittnet av Anna Bågstam:
Även i sista tipsboken befinner vi oss i Skåne. Det här är första boken i en serie om den civila brottsutredaren Harriet Vesterberg som byter arbetsplats från Stockholm till Landskrona när hon måste ta hand om sin gamla pappa som bor i skånska kustsamhället Lervik. Ett mord på ett gods nära Lervik drar i gång en utredning där Harriet måste konfrontera grannar och vänner i Lervik och också bevisa att hon är en bra utredare trots att hon inte är polis utan socionom. Harriet är en befriande vanlig huvudperson som man bara inte kan motstå.

Laddar med omläsning

Ibland bara måste man ta en paus från recensionsläsandet och ägna sig åt ren njutningsläsning. Hela nyårsdagen låg jag därför i soffan djupt försjunken i en gammal, gammal favorit – Donna Tartts The Secret History. Och trots att jag säkert läst den minst fem gånger tidigare och egentligen vet precis hur historien utvecklas så är det verkligen ren njutning. Tartt komponerar sin hemliga historia med så oerhört skicklig hand, hon målar universitetsmiljön i det höstliga/vintriga Vermont med samma känsla och hennes grupp av världsfrånvända, självupptagna men också så sårbara och unga huvudpersoner är ständigt lika fascinerande. Jag hann inte igenom de totalt 629 sidorna under nyårsdagen så boken följde med på tåget till jobbet i morse och räcker ett bra tag till. Njutningsläsningen fortsätter därmed en bit in i 2018 och bättre upplandning inför allt nya som snart kommer finns nog inte.

Deckarlucka 5 – biopussel

Deckarlucka 5
Mordet på Orientexpressen
Dagen efter premiären (24/11) bänkade jag mig i biosalongen för att få avnjuta Agatha Christies Mordet på Orientexpressen i Kenneth Branaghs tappning och den var precis så stillsamt mysrysigt som jag hade tänkt mig med en helt underbar samling skådespelare – Kenneth Brangh själv, Judi Dench, Michelle Pfeiffer, Willem Dafoe och Johnny Depp för att bara nämna några. Snön yr, tåget tuffar fram på rangliga broar högt uppe bland bergen, en av passagerarna hittas mördad och Hercule Poirot sätter fart på sina små grå. Ingenting överraskar egentligen för har man läst denna klassiker är chansen minimal att man glömt själva upplösningen men det gör ingenting för det är här två timmars riktigt gammaldags bionjutning. Visst kan man reta sig på Kenneth Branaghs uppenbart påklistrade mustascher eller ett något utdraget tempo men det är bara onödigt. Jag utgår från att Mordet på Orientexpressen kommer att ligga kvar på biorepertoaren en bra bit in i september och rekommenderar den varmt som några timmars avkoppling från julstressen.
Dessutom blir man oerhört sugen på att se om Sidney Lumets version från 1974 med Albert Finney som Hercule Poirot och så väl Lauren Bacall som Ingrid Bergman och Anthony Perkins i rollistan.

Deckarlucka 9 – och en vinnare

img_0335

9/12 Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang (1949):
Maria Lang tillhör också de författare som jag sträckläste framförallt i tonåren. Jag har dessutom fortsatt att återkomma till henne med stor glädje med jämna mellanrum. Det känns som trygg nostalgisk läsning med högt underhållningsvärde. Bara inledningen (som utspelas vid ett frukostbord i Uppsala en julimorgon 1947 kan man läsa sig till) till Mördaren ljuger inte ensam sätter tonen:
”Professorn i egyptologi Johannes M. Ekstedt vecklar omsorgsfullt ut en servett och kastar över glasögonen en orolig blick på sin enda dotter.
– Jag tycker inte riktigt om det, Puck lilla. Du känner ju knappast människorna. Och på en ö, långt borta från all civilisation …”
Ja, vad som kan hända på en isolerad ö i en deckare finns de många exempel på så naturligtvis blir det mord här också och en mördare som (precis som i de flesta av Langs deckare) befinner sig inom en väl avgränsad krets människor. Den som kan sin deckarhistoria vet också att mordmotivet i den här (som också är Langs debut) är ett för 1949 ganska uppseendeväckande sådant.

Vinnaren är för övrigt utsedd i tävlingen i Decakrlucka 6 och det blev Jesper Olsson i Södra Sandby som var en av dem som visste att Maigret heter Jules i för namn och därför får ett ex av Maigret på semester med posten snart. Grattis!

Deckarlucka 8

ljungman

8/12 27 sekundmeter, snö av Kerstin Göransson-Ljungman (1939):
Nu är det dags att släppa in en svensk deckarförfattare också. Kerstin Göransson-Ljungmans debut 27 sekundmeter, snö är en riktigt klassisk låsta-rummet-deckare där en grupp skidturister (som inte känner varandra sedan tidigare – tror vi i alla fall …) blir insnöade i en fjällstuga. När en av dem hittas mördad måste mördaren vara en i gruppen eftersom snöstormen gjort att så väl fönster som ytterdörr är övertäckta av snö. Ingen kan alltså ha tagit sig in utan att det syns.
Det här är en underbart stämningsladdad, gammaldags deckare och för mig som dessutom har en förkärlek för kombinationen snö, kyla och mord är den perfekt. Trots att den hyllas som en av de bästa svenska pusseldeckarna var den länge ganska bortglömd. 2001 lyftes den dock fram i Bonniers serie kriminalklassiker och ett par år senare, 2005, gjordes det dessutom en ganska trivsam, men lite lam, tv-film av den.
Tyvärr har den försvunnit ur min bokhylla av någon outgrundlig (utlånad?) anledning så ni får hålla tillgodo med en lånebild. Jag tänker dock ge mig ut på antikvariatsjakt eftersom jag blev riktigt sugen på en omläsning bara av att skriva det här.

Deckarlucka 7

7/12 Brighton Rock av Graham Green (1938):
Dagens luckbok är en klassiker alla kategorier och Graham Green en ständig Nobelpriskandidat som tyvärr aldrig fick priset. I Brighton Rock (även Lagt kort ligger på svenska) begår den 17-åriga gangstern Pinkie Brown ett mord. och hade det inte varit för envisa Ida Arnold kanske han hade lyckats komma undan. Under bokens snygga thrillerytan målas en fascinerande kritik mot katolicismens syn på synd och moral upp. Tätt, välskriven och njutbar och suverän inledning: ”Innan Hale hade varit tre timmar i Brighton förstod han att de tänkte mörda honom.”
Så många frågor som väcks av en enda mening. Vem är Hale? Vilka är de som vill mörda honom? Varför vill de mörda honom. Och hur kommer det sig att han förstår att de vill mörda honom? Och varför just i Brighton.
Vem vill inte läsa vidare efter detta?

Deckarlucka 5

img_0856

5/12 Mordet på Orientexpressen (1934):
När man läser inledningen till en av Agatha Christies allra bästa deckare, Mordet på Orientexpressen, så inser man hur länge sedan det är som den skrevs: ”En vintermorgon klockan fem i Syrien. Det tåg, som i järnvägstabellerna högtidligt kallades Taurusexpressen, stod inne på stationen i Aleppo. Den bestod av en restaurangvagn med ett litet kök, en sovvagn och två vanliga vagnar.”
Mordet på Orientexpressen är ett av Agatha Christies klurigaste pussel – där rättvisan, den juridiska i alla fall, heller inte segrar. Det är ett slut som man kan diskutera länge och väl ur olika moraliska perspektiv men uppenbarligen tror Christie och Poirot på att ta rättvisan i egna händer ibland. Absolut inget att rekommendera men en väldigt kul bok att läsa.
Den som vill ha extra kul kan passa på och läsa Ingrid Hedströms Blodröd måne över Villette (2011) som är en betydligt mer aktuell deckare och en fin och finurlig blinkning till just Mordet på Orientexpressen.

 

 

 

 

En trippel deckarnostalgi

maigret

För ett par månader sedan var det H.K Rönblom och hans lärare Paul Kennet som lyftes fram av Modernista. Nu är det dags för ännu en dos deckarnostalgi när Atlantis presenterar sin nyutgivning av Georges Simenons kommissarie Maigret. Tre titlar per säsong ska det bli och först ut är Maigret på semester, Maigret på nattklubb och Min vän Maigret.
Jag måste erkänna att jag inte tillhör de flitigaste Maigret-läsarna men uppskattar definitivt språket och miljöskildringarna och det tillbakalutade tempot. Att de här tre, lagom tunna, kan platsa som julläsning är inte alls omöjligt.

Och här tror jag också att det föddes en liten idé till årets deckarkalender – den får gå i nostalgins tecken. Vi ses bakom första luckan på torsdag!

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 55 år
Bor: Lund
Läser just nu: De rättslösa av Malin Thunberg Schunke.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. Bang, Deutschland 86.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Att släppa avsnitt nummer fem av podden Deckardårarna.

Arkiv

Kategorier