Deckarlucka 10: Mörker med mersmak

Friheten av Arne Dahl:
Mörk, brutal och kanske Arne Dahls blodigaste bok. Så skrev jag i min recension av Friheten, den fjärde boken om de före detta poliserna Sam Berger och Molly Blom. Och han är så bra på det här mörkret Dahl, på att gå in i inte bara det blodiga och våldsamma utan det värsta mörkret av alla – sorg, ensamhet och vilsenhet. Allt börjar med Sam i en trist och ensam position som privatspanare, som pappa på avstånd och utan Molly Blom. När han kontaktar en terapeut hamnar han dock huvudstupa i en utredning om trafficking, rysk maffia och privata städ- och vårdbolag. Den som följt Berger/Blom-serien känner sig hemma i så väl spänningen som Dahls språk, litterära lekar och humorglimtar. Och naturligtvis ger hela läsupplevelsen mersmak.

 

Deckarlucka 9: En av årets mörkaste

Alltid en dotter av Amy Engel:
En av de fem nominerade till Svenska Deckarakademins pris för bästa till svenska översatta kriminalroman. Också en av årets mörkaste och mest gripande deckare. Alltid en dotter utspelas i en tröstlöst sliten stad i Ozark Mountains i Missouri och huvudpersonen Eve har vuxit upp där i en trailerpark med en missbrukande mamma. Nu arbetar hon hårt för att som ensamstående mamma ge sin 13-åriga dotter Junie en bättre uppväxt. När Junie och hennes bästa vän Izzy hittas brutalt mördade, redan på bokens första sidor, slås den värld som Eves kämpat så hårt för i spillror och hon blir besatt av att hitta sin dottern mördare för att hämnas. Amy Engel tvekar inte en sekund att ta oss riktigt nära så väl den fruktansvärda mordplatsen som Eves förtvivlan eller alla de ruffiga miljöer som hennes hämndjakt tar henne till. Spänning, starka känslor och en av årets bästa läsningar.

Nesbös Kniv bäst i Norge

Jo Nesbös Kniv, den tolfte, Harry Hole-boken, blev bästa kriminalroman i Norge 2019. Det stod klart när Rivertonpriset delades ut på  onsdagen. Priset har delats ut sedan 1972 och Nesbö har  bara fått det en gång tidigare, 1997 för sin debut Fladdermusmannen. Kniv kom på svenska förra året också och jag var inte så förtjust i den. Läs vad jag tyckte här.

I och med att Rivertonpriset är utdelat är också samtliga nominerade till det nordiska deckarpriset Glasnyckeln klara. Böckerna som Glasnyckelnjuryn nu ska sätta ögonen i är:
Dødfunden avGretelise Holm (Danmark)
Den åttonde tärnan av Eva Frantz (Danmark)
Svik av Lilja Sigurðardóttir (Island)
Kniv av Jo Nesbö (Norge)
Skuggjägaren av Camilla Grebe (Sverige)

Snart avslöjas vinnarna

I helgen håller Svenska Deckarakademin sitt höstmöte i Eskilstuna och på söndag avslöjas vilka som får Den gyllene kofoten för årets bästa svenska kriminalroman och årets bästa till svenska översatta kriminalroman. Och kanske blir det en bästa debutant och ett fackbokspris också. Jag kan tyvärr inte vara med på mötet men har redan skickat in min egen röstlista och ser med spänning fram emot resultatet.

I veckans Deckarspalt har jag recenserat två av de nominerade böckerna – svenska Camilla Grebes fantastiskt bra Skuggjägare och amerikanska S. A. Lelchuks hårdkokta, smarta och humoristiska Rädda mig från farliga män.
Läs mer här.

Och här kom de nominerade!

Och så ramlade de in – de nominerade till årets bästa svenska kriminalroman och årets bästa till svenska översatta kriminalroman. Och bättre tips på bra deckarläsning i höst kan man inte få än den här listan på tio böcker:
Nominerade till årets bästa svenska kriminalroman:
Blindtunnel av Tove Alsterdal
Järtecken av Christoffer Carlsson
Den skrattande hazaren av Kjell Eriksson
Skuggjägaren av Camilla Grebe
Dockliv av Erik Axl Sund, Kjell: Den skrattande hazaren

Nominerade till årets bästa till svenska översatta kriminalroman:
En förlorad man av Jane Harper, översatt av Klara Lindell (Australien)
Rädda mig från farliga män av S. A. Lelchuk, översatt av Anders Tengner (USA)
Förrädare av Manda Scott, översatta av Kjell Waltman (Storbritannien)
Förlåt oss våra synder av Jo Spain, översatt av Hanna Williamsson (Irland)
Efter skandalen av Sarah Vaughan, översatt av Molle Kanmert (Storbritannien)
(Samtliga böcker är utkomna utom Camilla Grebes Skuggjägaren som kommer 4/11)

Eftersom jag själv sitter i läsgruppen för de översatt kriminalromanerna vet jag hur diskussionen gått där och känner mig väldigt nöjd med listan som vi gemensamt kommit fram till. Mina personliga favoriter är nog australiensiska Jane Harpers brännheta familjedrama En förlorad man (recension kommer) och brittiska Sara Vaughans starka rättegångsdrama om våldtäkt och makt, Efter skandalen. Men amerikanska S. A. Lelchuks hårdkokta hämnddrama Rädda mig från farliga män, irländska Jo Spains intressanta kombination av trivsam pusseldeckare och skrämmande historiska skildring i Förlåt oss våra synder (recension på måndag) och så Manda Scotts fransk-skottska historia med koppling till både nutid och moståndsrörelsen i Frankrike under andra världskriget i Förrädare är också suverän läsning. Och dessutom är det här fem sinsemellan helt olika deckare – så väl vad gäller ämne som stil.

De svenska nomineringarna kom däremot mer som en spännande överraskning men det gläder mig väldigt med Christoffer Carlsson Järtecken och Tove Alsterdals Blindtunnel som tillhör mina bästa deckarläsningar i år. Kjell Erikssons Den skrattande hazaren är möjligen aningen långsam men oerhört angelägen och välskriven. Angelägen är också Erik Axl Sunds Dockliv även om den är så hemskt att det rent känslomässigt är en tuff läsning. och så Camilla Grebes Skuggjägaren som jag precis är i sluttampen av (kommer ut 4/11) och som är nedrigt bra i sitt upplägg där jakten på en våldtäktsman går genom ett antal decennier och parallellt också blir en skildring av situationen för kvinnliga poliser i Sverige under 1900-talet. Så smart och bra skriven. och spännande!

Att vaska fram de allra bästa ur de här två grupperna är ingen lätt uppgift men lördag 24 november bestäms det. Och under tiden – passa på att läsa alla. Det är de värda!

När alla tycka-om-klockorna ringer

Ibland är det de yttre sakerna som avgör. För en dryg vecka sedan skulle jag botaniser bland bokreaböckerna i en av mina favoritbokhandlar – och hamnade så klart bland de engelskspråkiga deckarna i stället. Där fastnade jag snabbt för The Quaker av skotska deckarförfattaren Liam McIlvanney. Inte för att jag hört talas om vare sig boken eller författaren. Men om en engelsk deckare har ”Scottish Crime Book of the Year” stämplat på framsidan, en positiv blurb av Ann Cleeves, en författare vars efternamn börjar med Mc och dessutom utspelas i Glasgow så ringer alla tycka-om-klockor hos mig.
Och nu kämpar jag på … För det som såg så lovande ut där i bokhandeln är än så länge en ganska seg historia.
Handlingen? Jo, det är 1969 och i Glasgow härjar en seriemördare och väldtäktsman som fått öknamnet The Quaker av polisen, Tre kvinnor har hittats mördade efter att de besökt samma nattklubb av en mördare med förkärlek för bibelcitat och en fixering vid menstruationsblod. Trots att sex månader har gått har polisen fortfarande har ingen aning om vem mördaren är. Den lovande unga polisen Duncan McCormack kallas in för att utvärdera deras arbete och kanske hitta nya utredningsvinklar. Bokens mördare är för övrigt löst baserad på den verklige seriemördaren ”Bibel John” som aldrig fångades.
Visst låter det lovande? Så, skam den som ger sig – snart lossnar det hoppas jag.

Såld på Cass Neary

neary

Så lycklig man blir när man hittar något helt nytt att snöa in på. För mig är det just nu bara Cass Neary som gäller. Hon är huvudperson i amerikanska kultförfattaren Elizabeth Hands deckarserie som inleds med Generation Loss som kom på engelska 2007.
Det är det lilla förlaget Constant Reader som tagit Cass Neary till Sverige och fått mig att upptäcka henne. Neary är en helt osannolik trasig men också stentuff föredetting som fotograf som högst motvilligt ramlar in i riktigt otäcka mordutredningar. I Generation Loss får man veta att hon en gång var en lovande fotograf inom punkscenen i New York på 70-talet. I nutid är hon en härjad medelålders kvinna beroende av så väll knark som alkohol och en destruktiv livsstil. I Generation Loss får hon ett fotouppdrag av en gammal vän och hamnar i iskalla Maine bland övervintrade hippies, misstänksamma ortsbor och en seriemördare. Underbar läsning!
Efter Generation Loss kastade jag mig över del två i serien som också kommit på svenska i år, utgiven av samma förlag. Se mörkret heter den och här hamnar Cass i kylan igen – denna gång först i Finland och sedan på Island där hon konfronteras med foton av döda och black metall. Jag är bara halvvägs än men det känns minst lika lovande som del ett.
Som en röd tråd genom Cass Neary-serien går fotokonsten – foto står i centrum för utredningarna och man får lära sig mängder av intressant om så väl konstfototeknik som fotografins historia längs vägen. Titeln på bok ett Generation Loss är symboliskt nog ett utryck för hur mycket ett foto kan förlora i kvalitet när det överförs till ett annat format. Eller kanske för hur mycket Cass har fölorat när hon tvingas leva i en helt annan tid än den som var hennes glansperiod…
Möjligen är jag sen på att upptäcka den här fantastiska serien men jag njuter för fullt och uppmanar alla andra till läsning!

P.S Hard Light heter den tredje och ännu inte översatta boken i Cass Neary-serien.
D.S

Förvånad över Nesbö

nesbö

I dag anlände Jo Nesbös nya kriminalroman Blod på snö till redaktionen. Förvånad, ja nästan snopen, blev jag över denna mycket nätta lilla bok på enbart 182 sidor. Vanligtvis, med undantag av Huvudjägarna som ”bara” var 282 sidor, levererar Nesbö tegelstenar. Den fristående Sonen var till exempel 539 sidor och den senaste Harry Hole, Polis, 605 sidor.
Blod på snö är ingen ny Harry Hole utan den första av två böcker i en miniserie om ensamhet och omöjlig kärlek som också är en hyllning till enkel, hårdkokt berättarstil. Ska bli väldigt spännande att läsa. och snabbt kommer det att gå också.

Glad Lehane-överraskning

lehane2Jag har helt missat att en ny thriller av Dennis Lehane är på gång. Snart. 11 november kommer The Drop som beskrivs så här bland annat på Albert Bonniers hemsida: ”The Drop är en brutal berättelse från undre världen, befolkad av färgstarka personligheter och full av oväntade vändningar. ” Låter väldigt Lehaneskt och väldigt lovande. Jag har verkligen uppskatta Lehanes historiska En land i gryningen och Nattens nåd men samtidigt saknat känslan från Mystic River och Patient 67. The Drop verkar ha potential att plocka fram den igen. Jag gläds åt det och ser även fram emot filmatiseringen med bland andra  Tom Hardy, Noomi Rapace och James Gandolfin (i sin sista roll). En trailer har ni här.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef, deckarrecensent på Skånska Dagbladet och gör podden Deckardårarna tillsammans med kollegan Pernilla Ekdahl.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 56 år
Bor: Lund
Läser just nu:Ärende, 1569 av Jörn Lier Horst och Slumra in av Åström & Sandlund.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. Veckans yogapass.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Att släppa nästa avsnitt av podden Deckardårarna. Nästa besök på landet. Alltid en skogspromenad. Och så premiären av Kastanjemannen på Netflix.

Arkiv

Kategorier