Deckarlucka 5

IMG_0546.JPG
Skotska deckarförfattaren Denise Minas debut Garnethill har jag skrivit om många gånger i den här spalten men när nu Modernista satsar på en snygg nyutgivning måste den bara med i en deckarlucka. Perfekt deckarklapp till den som vill mer med sin deckarläsning än att enbart bli underhållen. Denise Minas böcker har ett självklart feministiskt perspektiv och Maureen O’Donnel är en av genrens mest minnesvärda hjältinnor. Alltid i underläge men befriande arg och handlingskraftig.

Deckarlucka 5

IMG_0546.JPG
Skotska deckarförfattaren Denise Minas debut Garnethill har jag skrivit om många gånger i den här spalten men när nu Modernista satsar på en snygg nyutgivning måste den bara med i en deckarlucka. Perfekt deckarklapp till den som vill mer med sin deckarläsning än att enbart bli underhållen. Denise Minas böcker har ett självklart feministiskt perspektiv och Maureen O’Donnel är en av genrens mest minnesvärda hjältinnor. Alltid i underläge men befriande arg och handlingskraftig.

Födelsedagspresent att se fram emot

Den 9:e april nästa år fyller jag väldigt jämt. Den 9:e april nästa år kommer det dessutom äntligen en ny deckare av Denise Mina. Hennes senaste, Red Road, kom 2013 och sedan dess verkar mycket av Minas tid gått åt till att skriva manus till serieböckerna baserade på Stieg Larssons Millennium-trilogi. Lite tid för DI Alec Morrow har det tydligen blivit också som tur är. Den nya Morrow-boken har titeln Blood, Salt, Water och enligtde beskrivningar av handlingen som jag hittat handlar det denna gång bland annat om en kvinnan inblandad i knarksmuggling och pengatvätt som försvinner. En födelsedagspresent att se fram emot!

Nu går det undan

redroadNu går det undan minsann. Så väl Karin Slaughters Unseen som Denise Minas The Red Road är utlästa. Unseen var bra läsning, inte en av Slaughters bästa men definitivt spännande och med en rejäl överraskning i intrigen. Minas The Red Road är ytterligare en bok i serien om kommissarie Alex Morrow. Till omfånget är den ovanligt tunn men skenet bedrar. Det här är en stark historia som riktigt lyser av Minas förmåga att lyfta fram engagerande människoöden och placera in dem i ett samhällskritiskt sammanhang. 11 oktober kommer den på svenska så håll utkik!

Härnäst blir det Rowlings omtalade deckardebut så fort den dimper ner i brevlådan och under tiden, med viss tveksamhet, Henning Mankells Handen. Tveksamhet för att den här boken består till hälften av en Wallander-kortroman som utspelas 2002 och till andra hälften av ett uppslagsverk om Wallanders värld. Kanske är det bättre än det låter. Recensionsdag 29 augusti så då får ni veta vad jag tyckte.

Brittisk höjdare och rysk klassiker på rean

brottbauerBokrean är här igen (från och med tisdag 26/2) och som vanligt finns det gott om inbundna deckare att köpa till ett hyfsat lågt pris. Samtidigt har jag svårt att bli entusiastisk över utbudet. Det handlar till största delen om ett minst sagt traditionellt utbud av de senaste åren storsäljare – varav de flesta redan finns i pocket.

Men, ska man ändå köpa en deckare på rean i år så är valt givet. Satsa på brittiska Belinda Bauer. Både hennes fantastiska debut Mörk jord och uppföljaren Skuggsida finns att köpa. Ett annat brittiskt fynd är Denise Minas Getingsommar. Sydafrikanska Deon Meyers actionladdade bladvändare Tretton timmar är också väl värd att hamna i reapåsen, liksom svenska Kristina Ohlsson Änglavakter.

brottbrottOch så sist men inte minst – bland klassikerna hittar man kriminalromanernas kriminalroman, eller romanernas roman. Fjordor Dostojevskijs Brott och straff är stor läsning oavsett hur man kategoriserar den. Omslaget är samma som pocketutgåvan som kom 2010 och vansinnigt snyggt. Trots att jag redan har den i två upplagor i bokhyllan är jag nästan sugen på ett inköp.

Upprepning

”Helena Mobacke står länge och tvekar utanför polishuset i Västberga. Ett helt år har hon varit sjukskriven från sin tjänst som kriminalkommissarie och försökt komma över sorgen efter sonens död.”
Lite suckar jag när jag läser de inledande meningarna till baksidestexten på deckardebutanten Johanna Mo:s Döden tänkte jag mig så. Ännu mer suckar jag när jag läser den avslutande meningen: ”Till slut tvivlar både hennes omgivning och hon själv på att hon faktiskt ska orka.”

Det här känns så välbekant och föga överraskande för en deckarserie – ett dött barn eller annat svårt trauma som kommissarien dras med och ett fall som river upp såren och får alla att tvivla på att hen ska klara det. Jo då det har jag stött på många gånger innan. Rent konkret vad gäller barn som dött behöver jag bara nämna till exempel Michael Hjort och Hans Rosenfeldts serie om kriminalpsykologen Sebastian Bergman vars dotter dog i tsunamin. Eller för den delen Denise Minas kommissarie Alex Morrow som också förlorat ett barn.

Men, en baksidestext är ändå bara en slags säljande sammanfattning av en bok så  jag börjar läsa och håller tummarna för att Johanna Mo kommer att överraska mig. Positivt.

Blodigt

Deckare kan vara blodiga, rejält blodiga. Tänk bara på skotska Denise Minas debut Död i Garnethill när huvudpersonen Maureen vaknar efter en festkväll och hittar sin älskare fastbunden vid en stol med  halsen avskuren.
Det är ändå ingenting mot regissören Quentin Tarantinos Djanjo Unchained som jag såg häromkvällen. Där skvätter både blodet mycket och nästan lustfyllt. Egentligen kan man undra varför i hela fridens dar man tycker att det är så bra. Men det är det. Vansinnigt bra. Och blodigt.

Denise Mina och Millennium

Enligt Expressen ska Stieg Larsson Millennium-trilogi bli tecknad serie – en amerikansk och en fransk version kommer till hösten. Spännande!
Ännu mer spännande är att Denise Mina ska skriva manus till den amerikanska versionen. Mina och Larsson låter definitivt som en vinnande kombination. Fast allra viktigast är förstås illustrationerna i det här sammanhanget…

Läs mer och se exempel här.

Oj vad det listas

Oj vad det listas så här i sluttampen av 2011. Bäst att hänga på. Här är årets femton bästa deckare   – från B till Ä:

Buzz av Anders de la Motte
Dinosauriens fjädrar av Sissel Jo-Gazan
Eldvittnet av Lars Kepler
Flaskpost från P av Jussi Adler Olsen
Flimmer av Anne Holt
Getingsommar av Denise Mina
Hungerelden av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundqvist
Hämnden av Reginald Hill
Mannen från Albaninen av Magnus Montelius
Mörk jord av Belinda Bauer
Huvudjägarna av Jo Nesbö
Sanning av Peter Temple
Tretton timmar av Deon Meyer
Viskleken av Arne Dahl
Änglavakter av Kristina Ohlsson

Sedan måste jag tillägga att bland årets bästa deckarläsningar tillhör definitivt omläsningen av Dorothy Sayers fyra Wimsey/Vane kriminalromaner. De (Oskuld och arsenik, Drama kring ung dansör, Kamratfesten och Lord Peters smekmånad) kom i nyutgåva i en mycket smakfullt designad box lagom till sommaren och var den givna semesterläsningen på en varm grekisk ö. Känns långt, långt borta nu…
Gott Nytt Deckarår!

Nöjd deckarnörd

Den ibland lite ensamma deckarnörden inom mig är mycket nöjd efter en helg i sällskap med Svenska Deckarakademin. Många givande deckarsamtal blev det – inte minst med nyinvalda (skånska!) ledamöterna litteraturforskaren Kerstin Bergman från Lund och deckarförfattaren Kristina Ohlsson från Kristianstad. Och med Svenska Deckarbibliotekets nya bibliotekarie Therese Hellberg (länk till Svenska Deckarbiblioteket här).
Och, naturligtvis med årets välförtjänta pristagare i klassen bästa svenska kriminalroman – Arne Dahl. Han lämnade arbetet med allra sista kapitlet i uppföljaren till prisade Viskleken och dök upp på stadsbiblioteket i Eskilstuna när priset tillkännagavs. Där berättade han bland annat att det var svårt att skiljas från romanfigurer i A-gruppen så därför fick det följa med in i nya boken och nya serien. Som är planerad att bli totalt fyra riktigt feta böcker. Nummer två (vars sista kapitel förmodligen skrivs nu i stället för i helgen) kommer ut till våren. Arne Dahl berättade också att den som längtar efter gamla A-gruppen kan få sitt lystmäte under julen – 27-28/12 visas de två första avsnitten i en tv-serie baserad på de tio böckerna om A-gruppen.
Liten besvikelse kände jag möjligen över att Belinda Bauers fantastiska Mörk grav inte blev årets bästa utländska kriminalroman. Å andra sidan är Denise Mina min stora favoritförfattare i genren och Getingsommar en mycket, mycket bra kriminalroman. Att faktabokspriset i Skåne hos filmforskaren Michael Tapper var å andra sidan extra roligt. Liksom att en annan deckarfavorit – brittiska Reginald Hill – tilldelades en Grand Master:  ”His ever more daring, plotting and literate wit has renewed the genre and widened its borders.”
Nöjd på många sätt alltså och inte minst med att vårens Deckarakademimöte eventuellt hamnar i Lund!

Här kommer för övrigt min recension av Arne Dahls Viskleken som jag inte hittade någon länk till:

VISKLEKEN
Författare: Arne Dahl
Förlag: Albert Bonniers förlag

Äntligen! Så känner jag när jag med stor förväntan slår upp första sidan i Arne Dahls nya kriminalroman Viskleken. Det finns få poliskollektiv som jag gillar så skarpt som Dahls A-grupp (Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art) och det finns få, om inga, nutida svenska deckarförfattare som jag gillar så bra som Arne Dahl. Han skriver  kriminalromaner på alldeles egna villkor – litterärt, välskrivet, kunnigt, aktuellt, spännande och utmanande.

Tio böcker utlovade pseudonymen Dahl (senare avslöjad som författaren och litteraturkritikern Jan Arnald) när han debuterade i deckargenren 1998 med Ont blod. I slutet av seriens tionde bok, Himmelsöga, är A-gruppen nedläggningshotad och Arne Dahl lägger på ett finurligt sätt avgörande om seriens fortsättning eller inte i huvudpersonernas egna händer. Ett år senare dyker A-grupparna upp igen i den märkliga och lekfulla metakriminalromanen Elva som blir en slags brygga mot en ny serie med ungefär samma huvudpersoner.

Och nu är de alltså här igen  – som Opcop (Operating Cops). Europol har nämligen planer på en operativ enhet och Opcop är en hemlig testgrupp med placering i Haag som ska samarbeta informellt med speciellt utvalda poliser i EU:s medlemsländer. Chef för Opcop är ingen mindre än den för Dahl-läsare mycket välbekante kriminalaren Paul Hjelm. Vid sin sida i Haag har han tio skickliga tio poliser från Europas alla hörn – bland dem den gamla A-grupparen Arto Söderstedt. Och, i Sverige sitter Kerstin Hjelm, Sara Svenhagen och Jorge Chavez som Opcops svenska kontakter. Stora delar av före detta A-gruppen samlade i handlingen alltså.

Testgruppen har inga fall att ta sig an förrän Sara och Kerstin med hjälp av en annan A-grupps bekant, dataexperten Jon Anderson, hittar kopplingar till den italienska maffian i en svensk möbeldirektörs dator. Ungefär samtidigt hittas liket av en kvinna konstfullt utplacerat vid Bird Sanctury Pond i Hampstead Heath i London och blir också det ett fall för Opcop. Och så har Arto redan tidigare börjat grubbla över de ord som en döende asiatisk man viskade i hans öra när han var observatör under ett G20-möte i London. Allt sammantaget leder till en intrikat härva av miljöbrott, terrorism och bankbedrägerier och Opcops medlemmar sprids ut över Europa för att följa ledtrådar i Lettland, Sverige, Italien och England.

Det är ett väl tilltaget persongalleri som Dahl presenterar i Viskleken. Förutom de välbekanta A-grupparna finns alltså ytterligare nio poliser att lära känna. Dahl är mästerlig på att hantera stora persongallerier med särpräglade individer och ge var och en mycket utrymme men det blir ändå nästa för mycket av det goda i Viskleken. Jag är ytterst tacksam för personregistret i början av boken som jag återvänder till ofta, ofta. Att lära sig att skilja rumänska maffiabekämparen Lavinia Potorac från litauiska maffiainfiltratören Laima Balodis eller spanske brotsstatistikern Felipe Navarro från italienska maffiapolisen Fabio Telbadi tar ganska många sidor…

Det kräver också rejäl koncentration för att följa de många intrigtrådarna som breder ut sig över Europa, över Atlanten mot USA och också ända bort till Tibet. Arne Dahl satsar stor och brett i nya seriens första bok (totalt fyra utlovas) – helt klart med syfte att få in läsarna i helhetsbilden och i närkontakt med hela persongalleriet. Men, även om jag ibland är aningen vilse i intrigen så njuter jag stort av att befinna här. Viskleken är en fantastiskt välskrivna och skrämmande mörka och övertygande nutidshistoria där penninghunger, utsugning och totalt förakt för människor går som blodröd tråd genom den brottslighet som Dahls sympatiska men aldrig ofelbara huvudpersoner bekämpar.

Arne Dahl har tagit med sig det bästa från A-grupps-serien, inklusive den skarpa humorn och kärleken till genren och huvudpersoner, in i sin nya serie och den har definitivt potential att bli hur bra som helst.

 

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 55 år
Bor: Lund
Läser just nu: Giftmördaren av Sharon Bolton, Beatrice av Lina Bengtsdotter.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader, Snowpiercer, Karppi, säsong 2, 4 blocks. Lyssna på Händelser vid vatten uppläst av Rolf Lassgård.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Att släppa avsnitt nummer sju av podden Deckardårarna. Nästa skogsvistelse med kantarellplockning.

Arkiv

Kategorier