Fantastisk Denise Mina i Babel

Jag upptäckte precis att Denise Mina intervjuades i söndagens Babel och att det naturligtvis är fantastiskt kul och intressant att höra vad hon har att säga om sitt författande, om varför hon blev författare och inte minst om hur hon tänkte när hon skrev manus till Millenniumserien i serieform. Missa inte!
Se här!

Deckarlucka 5

IMG_0546.JPG
Skotska deckarförfattaren Denise Minas debut Garnethill har jag skrivit om många gånger i den här spalten men när nu Modernista satsar på en snygg nyutgivning måste den bara med i en deckarlucka. Perfekt deckarklapp till den som vill mer med sin deckarläsning än att enbart bli underhållen. Denise Minas böcker har ett självklart feministiskt perspektiv och Maureen O’Donnel är en av genrens mest minnesvärda hjältinnor. Alltid i underläge men befriande arg och handlingskraftig.

Deckarlucka 5

IMG_0546.JPG
Skotska deckarförfattaren Denise Minas debut Garnethill har jag skrivit om många gånger i den här spalten men när nu Modernista satsar på en snygg nyutgivning måste den bara med i en deckarlucka. Perfekt deckarklapp till den som vill mer med sin deckarläsning än att enbart bli underhållen. Denise Minas böcker har ett självklart feministiskt perspektiv och Maureen O’Donnel är en av genrens mest minnesvärda hjältinnor. Alltid i underläge men befriande arg och handlingskraftig.

Födelsedagspresent att se fram emot

Den 9:e april nästa år fyller jag väldigt jämt. Den 9:e april nästa år kommer det dessutom äntligen en ny deckare av Denise Mina. Hennes senaste, Red Road, kom 2013 och sedan dess verkar mycket av Minas tid gått åt till att skriva manus till serieböckerna baserade på Stieg Larssons Millennium-trilogi. Lite tid för DI Alec Morrow har det tydligen blivit också som tur är. Den nya Morrow-boken har titeln Blood, Salt, Water och enligtde beskrivningar av handlingen som jag hittat handlar det denna gång bland annat om en kvinnan inblandad i knarksmuggling och pengatvätt som försvinner. En födelsedagspresent att se fram emot!

Nu går det undan

redroadNu går det undan minsann. Så väl Karin Slaughters Unseen som Denise Minas The Red Road är utlästa. Unseen var bra läsning, inte en av Slaughters bästa men definitivt spännande och med en rejäl överraskning i intrigen. Minas The Red Road är ytterligare en bok i serien om kommissarie Alex Morrow. Till omfånget är den ovanligt tunn men skenet bedrar. Det här är en stark historia som riktigt lyser av Minas förmåga att lyfta fram engagerande människoöden och placera in dem i ett samhällskritiskt sammanhang. 11 oktober kommer den på svenska så håll utkik!

Härnäst blir det Rowlings omtalade deckardebut så fort den dimper ner i brevlådan och under tiden, med viss tveksamhet, Henning Mankells Handen. Tveksamhet för att den här boken består till hälften av en Wallander-kortroman som utspelas 2002 och till andra hälften av ett uppslagsverk om Wallanders värld. Kanske är det bättre än det låter. Recensionsdag 29 augusti så då får ni veta vad jag tyckte.

Brittisk höjdare och rysk klassiker på rean

brottbauerBokrean är här igen (från och med tisdag 26/2) och som vanligt finns det gott om inbundna deckare att köpa till ett hyfsat lågt pris. Samtidigt har jag svårt att bli entusiastisk över utbudet. Det handlar till största delen om ett minst sagt traditionellt utbud av de senaste åren storsäljare – varav de flesta redan finns i pocket.

Men, ska man ändå köpa en deckare på rean i år så är valt givet. Satsa på brittiska Belinda Bauer. Både hennes fantastiska debut Mörk jord och uppföljaren Skuggsida finns att köpa. Ett annat brittiskt fynd är Denise Minas Getingsommar. Sydafrikanska Deon Meyers actionladdade bladvändare Tretton timmar är också väl värd att hamna i reapåsen, liksom svenska Kristina Ohlsson Änglavakter.

brottbrottOch så sist men inte minst – bland klassikerna hittar man kriminalromanernas kriminalroman, eller romanernas roman. Fjordor Dostojevskijs Brott och straff är stor läsning oavsett hur man kategoriserar den. Omslaget är samma som pocketutgåvan som kom 2010 och vansinnigt snyggt. Trots att jag redan har den i två upplagor i bokhyllan är jag nästan sugen på ett inköp.

Upprepning

”Helena Mobacke står länge och tvekar utanför polishuset i Västberga. Ett helt år har hon varit sjukskriven från sin tjänst som kriminalkommissarie och försökt komma över sorgen efter sonens död.”
Lite suckar jag när jag läser de inledande meningarna till baksidestexten på deckardebutanten Johanna Mo:s Döden tänkte jag mig så. Ännu mer suckar jag när jag läser den avslutande meningen: ”Till slut tvivlar både hennes omgivning och hon själv på att hon faktiskt ska orka.”

Det här känns så välbekant och föga överraskande för en deckarserie – ett dött barn eller annat svårt trauma som kommissarien dras med och ett fall som river upp såren och får alla att tvivla på att hen ska klara det. Jo då det har jag stött på många gånger innan. Rent konkret vad gäller barn som dött behöver jag bara nämna till exempel Michael Hjort och Hans Rosenfeldts serie om kriminalpsykologen Sebastian Bergman vars dotter dog i tsunamin. Eller för den delen Denise Minas kommissarie Alex Morrow som också förlorat ett barn.

Men, en baksidestext är ändå bara en slags säljande sammanfattning av en bok så  jag börjar läsa och håller tummarna för att Johanna Mo kommer att överraska mig. Positivt.

Blodigt

Deckare kan vara blodiga, rejält blodiga. Tänk bara på skotska Denise Minas debut Död i Garnethill när huvudpersonen Maureen vaknar efter en festkväll och hittar sin älskare fastbunden vid en stol med  halsen avskuren.
Det är ändå ingenting mot regissören Quentin Tarantinos Djanjo Unchained som jag såg häromkvällen. Där skvätter både blodet mycket och nästan lustfyllt. Egentligen kan man undra varför i hela fridens dar man tycker att det är så bra. Men det är det. Vansinnigt bra. Och blodigt.

Denise Mina och Millennium

Enligt Expressen ska Stieg Larsson Millennium-trilogi bli tecknad serie – en amerikansk och en fransk version kommer till hösten. Spännande!
Ännu mer spännande är att Denise Mina ska skriva manus till den amerikanska versionen. Mina och Larsson låter definitivt som en vinnande kombination. Fast allra viktigast är förstås illustrationerna i det här sammanhanget…

Läs mer och se exempel här.

Oj vad det listas

Oj vad det listas så här i sluttampen av 2011. Bäst att hänga på. Här är årets femton bästa deckare   – från B till Ä:

Buzz av Anders de la Motte
Dinosauriens fjädrar av Sissel Jo-Gazan
Eldvittnet av Lars Kepler
Flaskpost från P av Jussi Adler Olsen
Flimmer av Anne Holt
Getingsommar av Denise Mina
Hungerelden av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundqvist
Hämnden av Reginald Hill
Mannen från Albaninen av Magnus Montelius
Mörk jord av Belinda Bauer
Huvudjägarna av Jo Nesbö
Sanning av Peter Temple
Tretton timmar av Deon Meyer
Viskleken av Arne Dahl
Änglavakter av Kristina Ohlsson

Sedan måste jag tillägga att bland årets bästa deckarläsningar tillhör definitivt omläsningen av Dorothy Sayers fyra Wimsey/Vane kriminalromaner. De (Oskuld och arsenik, Drama kring ung dansör, Kamratfesten och Lord Peters smekmånad) kom i nyutgåva i en mycket smakfullt designad box lagom till sommaren och var den givna semesterläsningen på en varm grekisk ö. Känns långt, långt borta nu…
Gott Nytt Deckarår!

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 55 år
Bor: Lund
Läser just nu:Mordkonsulten av Elly Griffiths.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. His dark materials, säsong 2. Veckans yogapass. Julkalendern.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Att släppa avsnitt nummer tio av podden Deckardårarna. Att coronapandemin släpper sitt grepp. Nästa besök på landet. Alltid en skogspromenad.

Arkiv

Kategorier