Över 20 miljoner exemplar har den sålt brittiska Paula Hawkins debut Kvinnan på tåget. Själv har jag lite svårt att förstå dess storhet men håller med om att det är en suggestiv och välskriven thriller. Som dock brister i slutet och inte alls har samma oborstade egensinnighet som till exempel Gillian Flynns Gone Girl. Nåja en världssuccé är Hawkins bok och den har redan (kom ut 2015) hunnit bli film också – en minst sagt medioker sådan.
Och nu är det dags för den efterlängtade bok nummer två av Paula Hawkins. Nya I djupt vatten kommer säker att sälja just för att det är Hawkins nummer två. Samtidigt tror jag att de flesta läsare, liksom jag, kommer att bli besvikna. I djupt vatten är en rörig och ganska ospännande historia med ett oinspirerat slut kan man sammanfatta. Idén är samtidigt spännande – historien vävs kring en flod och en damm i ett litet brittiskt samhälle. Ända sedan häxprocessernas vattenprover har dammen och floden haft rykte om sig att vara en plats där besvärliga kvinnor dör. När så först en tonåring och sedan en medelålders ensamstående mamma hittas döda i vatten – troligen självmord men skulle kunna vara något annat …, skulle det kunna bli hur spännande som helst. Det blir det inte tyvärr.
Nu hoppas jag att Paula Hawkins slipper lite av succépressen och i lugn och ro kan skriva bok nummer tre och hitta tillbaka till ettans driv och till synes enkla upplägg. Det behöver inte vara så komplicerat som hon gör det i I djupt vatten.
