En butter, självgod, ensamvarg som älskar korsord, opera, litteratur och alkohol, är intelligentare än de flesta och naturligtvis inte lyckligt i kärlek. När den brittiska deckarförfattaren Colin Dexter stilla insomnade på tisdagen, 86 år gammal, lämnade han efter sig en kommissarie som är själva urbilden för den klassiska kommissarieschablonen i deckargenren. Dexters kommissarie Morse är så mycket urbilden att han faktiskt aldrig känns det minsta tröttsam – snarare uppfriskande vid varje omläsning.
Själv läser jag med glädje om några av seriens riktiga höjdpunkter med jämna mellan rum – debuten Sista bussen från Woodstock från 1975 till exempel som Dexter skrev för att han läst en dålig deckare och tänkte att han nog kunde bättre själv. Och Vägen genom skogen från 1992 till exempel.
Dexters Kommissarie Morse tillhör också de där deckarna som blivit riktigt bra på tv. I suveräna John Thaws gestaltning och med Kevin Whately som utredningsföljeslagaren Lewis bidrog serien definitivt till att skapa extra intresse för böckerna. Att den också fått två spin off-serier – Lewis och Endeavour (Unga kommissarie Morse) – säger en hel del om populariteten.
Colin Dexter skrev sin sista Morsedeckare, med den fyndiga titeln The Remorseful Day, redan 1999 och han har belönats med det brittiska deckarpriset Gold Dagger Award två gånger och Silver Dagger Award lika många. 2000 utsågs han också av Svenska Deckarakademin till Grand Master. Men priser i alla ära – att ha och lyckas behålla läsarnas kärlek är säkert viktigare och där lyckades verkligen Colin Dexter.