Deckarbloggen

Gunilla Wedding bloggar om ond bråd död

Månad: november 2015

Gläds extra mycket åt Marklund

Publicerad · Uppdaterad
STOCKHOLM 20111111 Författaren Liza Marklund är aktuell med: "Du gamla, du fria", bok nummer nio i serien om Annika Bengtzon Foto: Leif R Jansson / SCANPIX / kod 10020
Liza Marklund. Foto: Leif R Jansson / Scanpix

Nu är Svenska Deckarakademins priser 2015 avslöjade! Och vinnarna är …
Årets bästa svenska kriminalroman: UltiMatum av Anders de la Motte
Årets bästa till svenska översatta kriminalroman: Galveston av Nic Pizzolatto
Årets debut: Sanning med modifikation av Sara Lövestam
Grand Master: Gunnar Staalesen
Specialpris: Till Liza Marklund ”för sin banbrytande insats för den moderna kvinnliga deckarvågen i Sverige.”

Själv befinner jag mig inte alls på Svenska Deckarakademins höstmöte i Eskilstuna i dag – behövde en liten respaus efter min Shetlandsvecka – och var alltså inte med när de rafflande slutresultatet räknades samman.
Resultatet blev i alla fall hur bra som helst och alldeles extra mycket gläder jag mig åt att det mycket välförtjänta specialpriset till Liza Marklund röstades fram. Marklund avslutade sin suveräna och banbrytande Annika Bengtzon-serie med Järnblod i år och utan hennes debut med Sprängaren (som fick både Svenska Deckarakademins debutpris och Polonipriset) 1998 och den fortsatta serien undrar jag hur den svenska deckargenren hade sett ut i dag?

Läs mer om priserna här.

Avslut med natur, sälar och mordteater

Publicerad · Uppdaterad

Shutsikt

Sista dagen på Shetlan Noir blev djur och natur igen med en underbar bilfärd genom soligt hedlandskap fullt av blanka sjöar och havsvikar med mängder av fina sälar. Och en delfin! På kvällen blev det mörkare och otäckare med Orson Wellesley film Touch of Evil och avslutningspartaj med mordteater (på fullständigt obegriplig shetländsk dialekt) och god lokal öl. Nu återstår bara packning och att smälta både naturupplevelser och nya deckarkunskaper. Ett sista bok inköp blev det också – Glasgowbaserade Alex Grays The Swedish Girl och så faktaboken Tartan Noir som innehåller allt jag vill veta om skotska deckare. Bra hemflygningslitteratur.

Och gissa om det lockar att satsa på mer noir nästa november. Då är Island värd igen och Val McDermid gäst.

Paddy Meehan kommer tillbaka!

Publicerad · Uppdaterad

DSC_0474

Dagens sista programpunkt var Håkan Nesser och Denise Mina ”Head to Head”. Förutom underbara högläsningar av bägge presenterade Denise Mina den bästa deckarnyheten jag hört på länge. Paddy Meehan, huvudperson i Blodsarv, Vargtimmen och Sista andetaget, kommer tillbaka! Två till böcker blir det lovade Denise Mina: ”Och om ingen förläggare vill ge ut dem skriver jag dem ändå och lägger ut dem på internet”, sa hon. ”Jag har lämnat henne hängande och det är en historia som måste berättas.” Det kommer att bli nutid avslöjade hon också och med tanke på utvecklingen inom media de senaste åren kan det här bara bli fantastiskt spännande. Maureen O’Donnell, huvudpersonen i Garnethill-trilogin kommer dock inte tillbaka. ”Jag har utsatt henne för tillräckligt mycket”, konstaterade Denise Mina.

Detta avslöjande firas nu med en kall öl och utsikt över ett svart och lite mer stilla hav.

Foto: Bengt Wedding

Killer Women

Publicerad · Uppdaterad

DSC_0479

Killer Woman är en grupp av Londonbaserade kvinnliga deckarförfattare. På Shetland Noir representerades de av Melanie McGrath, Laura Wilson, Helen Giltrow och Louise Millar – som alla förutom McGrath är nya bentskaper för mig. Seminariets tema var A woman’s place in Crime fiction och bjöd på intressanta diskussioner om varför så få kvinnor skrive spionromaner, varför stora deckarpriser oftas ges till män och varför fler manliga än kvinnliga deckarförfattare recenseras. Att Killer Women behövs är uppenbart och jag kommer definitivt att försöka följa dem framöver. Deras hemsida hittar man på: killerwomen.org

(Helen Giltrow, Melanie McGrath och Louise Millar på bilden. Foto: Bengt Wedding)

Trevlig stund med Ann Cleeves

Publicerad · Uppdaterad

DSC_0381

Har precis haft en väldigt trevlig pratstund med en mycket sympatisk Ann Cleeves. Jag kan avslöja att Henning Mankell var den första svenska deckarförfattaren hon läste och att hon tyckte mycket om honom – speciellt hans förmåga att skapa slående, starka bilder i början av sina böcker som lockar in läsarna. Och det kommer att bli totalt åtta böcker om Shetland och Jimmy Perez. Den sjunde har hon skrivit färdigt i år och den kommer på engelska nästa höst. Mer får ni veta i artikeln om henne som jag ska skriva så fort jag kommer hem.

(Intervju med Ann Cleeves. Foto: Bengt Wedding)

Påminnelse från Denise Mina

Publicerad · Uppdaterad

DSC_0342

Lunch med kaffe och tonfiskmacka och utsikt över delar av Lerwicks hamn med grön-bruna delvis solbelysta kullar i bakgrunden. Stormen Abigail har lugnat sig en aning men det är fortfarande skönt att vara inne.

De senaste två timmarna har det handlat om brottsplatsundersökningar i verkligheten och i fiktionen och om sex och våld i kriminalromaner. Intressanta ämnen bägge och i den senaste medverkade min stora favorit Denise Mina och även om det var en delvis ostrukturerad diskussion fångade hon en del av det viktiga när man skriver kriminalromaner när hon berättade om inledningsscenen i sin första Paddy Meehan-bok Blodsarv där hon skildrar mordet på en liten pojke ur hans perspektiv. En fruktansvärd scen men också nödvändig för att göra honom till något annat än bara rekvisita i en kriminalroman, att göra honom till en röst och person – någon vi inte glömmer. Plågsamt men en påminnelse om hur bra kriminalromaner kan fungera – ge offret en röst, sätta in brottet i ett sammanhang och inte skönmåla. Där befinner sig Denise Mina definitivt.

Nästa seminarium om översättningar kommer jag att hoppa över eftersom jag fått möjlighet till en kort intervju med denna deckarfestivals själ och hjärta – Ann Cleeves. En intervju som ni med tiden kan läsa på en kultursida nära er.

(Den amerikanska deckarförfattaren Alex Sokoloff och skotska Denise Mina. Foto: Bengt Wedding)

Att bygga broar

Publicerad · Uppdaterad

DSC_0325

Efter gårdagens fruktansvärda attentat i Paris känns det smått absurt att sitta i ett varmt och mysigt auditorium på Shetlandsöarna och lyssna på samtal om kriminalromaner och ond bråd död.Verkligheten slår fiktionen på ett fullständigt vidrigt sätt just nu men samtidigt kanske förståelsen av samtiden och av mänskliga reaktioner är viktigare än någonsin nu och det finns definitivt här

Tid, plats och geografi är fokus för lördagens första samtal. I panelen sitter Melanie McGrath som skriver om Arktis, Craig Robertson som skriver om Glasgow och Färöarna, Pamela Palmer 1100-talets Norfolk, Håkan Nesser som beskriver det som han skriver”all over the place” och slutligen S J Holliday som skriver fiktionaliserst om sin uppväxtstad i East Lothian. Det blir ett väldigt intressant samtal om att välja mellan nutid och historisk tid, hur man antyder tid och hur viktig miljön är. Samtidigt sammanfattar Håkan Nesser det hela väldigt bra när han säger att: ” Folk är än folk över allt och vi kan bygga broar mellan oss med böcker”.

För övrigt kan jag verkligen rekommendera Melanie McGrath. En av hennes böcker, Där ingen har gått, finns översatt till svenska och den är suverän.

(Foto: Bengt Wedding)

Mottagning med Perez

Publicerad · Uppdaterad

shperez

Första Shetland Noir-dagen avslutades med mottagning i Lerwicks stadshus och en fantastisk Shetländsk buffé med allt från blodkorv till lamm och makrill och lokal Lerwicköl. Och när nyinstiftade Jimmy Perez Trophy skulle delas ut till vinnaren av festivalens novelltävling vem dök upp som prisutdelare om inte Jimmy Perez själv – det vill säga skådespelaren Douglas Henshall. I sitt korta tal tackade han alla författare eftersom han älskar att läsa och eftersom han skulle varit arbetslös om de inte skrev.

Ett annat pris som ska delas ut på festivaldag nummer två är The Ice Pick Award som sedan förra året ges till bästa deckare översatt till isländska av Iceland Noir. Ett gäng svenskar finns med bland de nominerade – Anders de la Motte, Liza Marklund, Johan Theorin och så Viveca Sten som också finns på plats på festivalen. Kanske för att ta emot ishackan…

Om älvor och tigrar i isländska deckare

Publicerad · Uppdaterad

DSC_0305

Dagens mest underhållande seminarium var utan tvivel det isländska där de isländska deckarförfattarna Yrsa Sigurdardottir och Lilja Sigurdardottir och den till Island inflyttade britten Quentin Bates berättade om hur det är att skriva deckare i ett litet land som i princip inte hade någon deckartradition alls före Arnaldur Indridason, som har väldigt begränsad brottslighet (mest droger och så kallade ”banksters”) och där alla nästan känner alla – med andra ord så väl offer som förövare – och där Lilja Sigurdardottir fick mer kritik för osannolikhet när någon blev biten av en tiger i hennes deckare än när någon räddades av tio älvor. Intressant och definitivt något som gör att nästa års Iceland Noir känns väldigt lockande.

Samtalsledare var suveräna Katrin Jacobsdottir som bland annat varit Islands utbildnings- och kulturminister. Som kritiker var jag extra fascinerad av att alla böcker på Island i princip kommer ut i november och december, den så kallade Christmas book flood. Katrin Jacobsdottir som också recenserat så väl barnböcker som deckare beskrev hur fullständigt utmattad hon var efter dessa veckor – och hur orättvist det blir eftersom så många böcker drunknar i mängden och det är svårt att göra ett bra jobb. Jag som suckar över höstens bokflod ska ägna de isländska recensenterna en tanke nästa gång jag klagar…

(Katrin Jacobsdottir, Yrsa Sigurdardottir, Quentin Bates och Lilja Sigurdardottir. Foto: Bengt Wedding)

Samtal om skotska skillnader.

Publicerad · Uppdaterad

DSC_0300

Samtalen jag efterlyste kom efter lunchen. Under rubriken Bloody Scotland diskuterade författarna Alex Gray och James Oswald skillnader mellan deckare skrivna i olika delar av Skottland. Är det mer arbetarklass i deckare från Glasgow och mer medelklass i dem från Edinburgh till exempel? Och hur mycket handlar skillnaderna egentligen om klichéer och föreställningar om skillnader. Intressant diskussion att höra ur ett annat lands perspektiv. Jag kom att tänka på boken Deckarnas svenska landskap av min akademikollega Kerstin Bergman med flera där samma fråga belyses ur svenskt perspektiv. Vad skiljer en skånsk deckare från en norrländsk? Och är inte skillnader mellan storstäder och småsamhällen större i så fall.

Bäst efter lunchen var ändå inledningen där Alex Gray med underbar skotsk dialekt läste ur sin senaste bok Keep the midnight out. Det kan man kalla ögongodis. Nu är det Island som gäller.

(De skotska deckarförfattarna James Oswald och Alex Gray. Foto: Bengt Wedding)

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 55 år
Bor: Lund
Läser just nu:Mordkonsulten av Elly Griffiths.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. His dark materials, säsong 2. Veckans yogapass. Julkalendern.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Att släppa avsnitt nummer tio av podden Deckardårarna. Att coronapandemin släpper sitt grepp. Nästa besök på landet. Alltid en skogspromenad.

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kundtjänst

0774-41 00 41

kundtjanst@skd.se

Hantera annonsval

Skånska Dagbladet

Skånska Dagbladet ingår i AB Skånska Dagbladet,
organisationsnummer 556003-3457.

Ansvarig utgivare

Lars Sjögren, lars.sjogren@skd.se