Ägnade nästan hela söndagen åt soffan och en ny Peter Robinson – Children of the revolution. Är inte riktigt färdig än men kan nog ändå våga säga att det här är en av de bästa Robinson på mycket länge.
En äldre man hittas död vid ett gammal järnvägsspår och när Banks och de övriga ska ta reda på om det handlar om mord och självmord avslöjas bit för bit en komplicerad historia med rötter både i politisk radikalism på universitetet i Essex på 70-talet och i mer näraliggande händelser.
Robinson tar tid på sig att berätta sin historia och berättar den också därför oerhört väl. Möjligen stör en väl fördomsfull syn på akademiker, feminister och radikala aktivister min läsning liksom stundtals Banks kvinnosyn men totalt sett är det här ändå nästan i klass med en annan Robinson favorit – Piece of my heart.