Änglalikt i lucka 7

7/12
Althea Molin:
Althea Molin, eller snarare Althea Sang Min Molin,  är en av de nyare bekantskaperna i den svenska deckagenren. Althea är gärningsmannaprofilerare till yrket. Hon har en koreansk/amerikansk mamma och en svensk pappa och är född i USA, uppvuxen i Sverige och sedan utbildad i USA. När Althea presenteras för första gången i Veronika von Schencks debutdeckare Änglalik  (2008) har hon precis anlänt till Stockholm efter att en otäck sammandrabbning med en amerikansk seriemördare.  Nu ska hon börja på nytt i Sverige och blir indragen i en jakten på en seriemördare som leds av hennes gamla barndomsvän Richard.
När Althea dyker upp på nytt i Veronika von Schencks andra kriminalroman Kretsen (2009) har det gått ett halvår sedan Änglalik, det har varit ont om profileraruppdrag och Althea överväger att flytta tillbaka till New York. Samtidigt vill hon inte lämna Stockholm och Richard som numera är hennes pojkvän. Och så blir hon indragen i en utredning av banksvindlerier och mord.
I min recension av Kretsen och Änglalik skrev jag: ” Vill man läsa deckare som ibland påminner om Kalle Blomqvist-idyll, ibland om riktigt hårdkokta storstadsdeckare och ibland om Bridget Jones och som helt otvunget lyckas kombinera lätt och tungt och chict och vardagligt så finns det här. Och är förbaskat underhållande. ”
Sedan dessa har jag längtat efter ett nytt möte med Althea. Än har det inte kommit men jag håller tummarna och nöjer mig så länge med att se fram emot första delen i Veronika von Schencks deckarserie för 9-12-åringar som presenteras i mars med titeln Den siste tsarens hemlighet (Bladh by Bladh).

 

 

Litteratur och vodka i lucka 6

6/12
Bella Block
Bella Block är en storväxt, medelålders kriminalpolis som introduceras i den tyska författaren Doris Gerckes kriminalroman – Du skrattade, du ska dö (1988 i Tyskland).  Böckerna om Bella har ett självklart feministiskt perspektiv  och skildrar ett minst sagt hårt manssamhälle.  Den fascinerande Bella är inte bara en smart polis, hon är också barnbarn till en rysk poet och älskar så väl litteratur som vodka. Hon tröttnar också snart på mansgriseriet inom polisen och sadlar om till privatdetektiv. Gercke skrev cirka 15 böcker om Bella och det gjordes också en mycket populär tv-serie baserad på Gerckes böcker där Bella Block spelas av Hannelore Hoger.
Så här introduceras Bella Block i Du skrattade du ska dö:
”Hon hade varit gift, hade kort grått hår och levde ensam. Barn hade hon inga. Barn ansåg hon för överflödiga i sitt liv. Då och då, och bara för korta perioder, hade hon en manlig vän. Hon tyckte inte illa om män men hon tyckte illa om manlig struntviktighet och därför varade hennes förhållanden aldrig länge. Av sina manliga kollegor var hon inte särskilt älskad. Hon var klok och hon var var obenägen att skratta åt deras snuskiga historier.”

Tv-favorit i lucka 5

5/12
Ellery Queen:
Författaren och amatördeckaren Ellery Queen bor på West 87th Street I New York tillsammans med sin pappa Richard Queen som är chef för mordkommissionen. Ellery Queen är huvudperson i författarna och kusinerna Fredric Dannay och Manfred B. Lees klassiska pusseldeckare som de skrev under just pseudonymen Ellery Queen. Han presenterades för första gången i The Roman Hat Mystery (Håll i hatten!) 1929 och dök sedan upp i en stor mängd deckare fram till 1971 när den sista, A Fine and Private Place (Ett mord blir till) gavs ut. Han förändrades också rejält på vägen från en nästan övermänsklig gåtlösare till mer mänsklig. Mest känd bland Ellery Queen- böckerna är nog Cat of Many Tails (Katt med många svansar).
För mig är det ändå skådespelaren Jim Hutton som är Ellery Queen. Han hade huvudrollen i den amerikanska tv-serien som gjordes mellan 1975 och 1976 och och som även visades i svensk tv. I slutet av varje avsnitt vände sig Ellery Queen till oss tv-tittarna och utmanade oss att lösa mysteriet. Det här – mitt första möte med tv-deckaren – gjorde ett outplånligt intryck och skapade ett sedan dess oavbrutet beroende av genren.

Njut av tv-seriens (något ålderstigna…) intro här:
[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=i8MLfQRJQ40]

Och läs mer om Ellery Queen här.

Tv-favorit i lucka 5

5/12
Ellery Queen:
Författaren och amatördeckaren Ellery Queen bor på West 87th Street I New York tillsammans med sin pappa Richard Queen som är chef för mordkommissionen. Ellery Queen är huvudperson i författarna och kusinerna Fredric Dannay och Manfred B. Lees klassiska pusseldeckare som de skrev under just pseudonymen Ellery Queen. Han presenterades för första gången i The Roman Hat Mystery (Håll i hatten!) 1929 och dök sedan upp i en stor mängd deckare fram till 1971 när den sista, A Fine and Private Place (Ett mord blir till) gavs ut. Han förändrades också rejält på vägen från en nästan övermänsklig gåtlösare till mer mänsklig. Mest känd bland Ellery Queen- böckerna är nog Cat of Many Tails (Katt med många svansar).
För mig är det ändå skådespelaren Jim Hutton som är Ellery Queen. Han hade huvudrollen i den amerikanska tv-serien som gjordes mellan 1975 och 1976 och och som även visades i svensk tv. I slutet av varje avsnitt vände sig Ellery Queen till oss tv-tittarna och utmanade oss att lösa mysteriet. Det här – mitt första möte med tv-deckaren – gjorde ett outplånligt intryck och skapade ett sedan dess oavbrutet beroende av genren.

Njut av tv-seriens (något ålderstigna…) intro här:
[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=i8MLfQRJQ40]

Och läs mer om Ellery Queen här.

Humor och jävlaranamma i lucka 4

4/12
Gunvald Larsson:
Han var bra långt före Rolf Lassgård och definitivt långt före Mikael Persbrandt. Gunvald Larsson är den som tillför både humor och jävlaranamma till Sjöwall & Wahlöös böcker. Lång, snobbig, konstant missnöjd och totalt orädd inför auktoriteter är han samtidigt som han också är den allra mest hängivna polisen och den som aldrig ger upp. Och så är han förbaskat smord i truten förstås. Hans utstuderat ironiska och inte minst elaka utskällning av Kristansson och Kvant i Polis, polis, potatismos kan fortfarande få mig att vrida mig av skratt:
”Kvant blev honom inte svaret skyldig.
– Rikspolischefen själv har i ett offentligt uttalande sagt att varje form av missfirmelse mot tjänsteman, speciellt mot tjänsteman i uniform, obetivingat måste beivras. En polisman får inte bli någon diftkucku.
– Inte?
Sa Gunvald Larsson frågande. De båda radiopoliserna glodde oförstående på honom. han ryckte på axlarna och fortsatte:
– Nu är visserligen den potentat ni nämnde mycket välkänd för sina offentliga uttalande, men jag tvivlar på att ens han kan ha sagt något så urbota dumt. Nå, hur löd de här okvädningsorden?
– Polis, polis, potatisgris, sa Kvant
– Och det anser ni vara missfirmande?
– Obetvingat, sa sa Kvant.
Gunvald Larsson såg inkvisitoriskt på Kristiansson, som bytte fot och mumlade:
– Jo, det tycker jag allt.
– Ja, sa Kvant, till och med om Siv skulle säga…
– Vad är Siv, sa Gunvald Larsson. Är det också en buss?
– Min fru, sa Kvant.”

 

Långsamt åldrande i lucka 3

3/12
Adam Dalgliesh:
Deckargenrens Grand old lady P D James har hunnit bli 91 år. Hennes kriminalkommissarie Adam Dalgliesh åldras betydligt långsammare. Han gjorde entré i P D James debut Slut hennes ögon (Cover her face) 1962. Då antyds att han gift sig ung men att hustrun och förstfödda barnet dog under förlossningen. Efter det har Dalgliesh haft det svårt med kärleken genom seriens alla böcker men den senaste (sista?) slutar faktiskt med bröllop mellan honom och Cambridgeläraren Emma Lavenham som han träffar första gången i Yttersta domen (Death in Holy Orders) 2001. Här känns han visserligen betydligt äldre än i debutboken – men inte så mycket som 39 år äldre.
Adam Dalgliesh är en klassisk, brittisk deckarhjälte som håller inne med känslorna, har ett lysande intellekt och dessutom skriver poesi. Oemotståndlig med andra ord!

 

Roy Marsden som Adam Dalgliesh.

Återfunnen Kallio i lucka 2

2/12
Maria Kallio:
Som jag har saknat finska Leena Lehtolainens polis Maria Kallio. Den senaste boken om henne (så vitt jag vet) på svenska kom 2007 och hette Studio Näktergalen. Efter det har minst fyra böcker kommit ut i Finland som inte översatts. Förrän nu! Jag har nämligen precis upptäckt att Bazar förlag tänker satsa på Leetholainen och Kallio. I mars ger de ut Var är alla flickor nu?, den senaste delen i serien som kom ut i Finland 2010.
För den som inte stött på Maria Kallio kan jag berätta att hon arbetar som polisinspektör vid Esbopolisen. Hon är feminist, har en jur kand, älskar att åka skidor och spela elbas. Hon älskar också sitt jobb men får kämpa för att göra sig hörd och få respekt bland sina manliga kollegor.  I seriens början (de tre första delarna som inte heller de är översatta till svenska) är hon singel men träffar så småningom matematikern Antti som hon gifter sig och skaffar barn med. Liksom så många andra kvinnliga deckarhjältar får hon sedan slita hårt för att få passionen för yrket att gå ihop med familjeliv och kärlek.
Snöjungfrun, den första boken på svenska, börjar med att Maria Kallio gifter sig och då beskriver hon själv sig så här: ”Jag tillhör de kvinnor som visserligen som småflickor drömt om bröllop, men som snabbt insåg att en brudslöja och en rik karl inte är livets yttersta mål. Från femton till trettio var jag en inbiten singel, och faktum är att jag fortfaramde ibland frågar mig vad som fick mig att svara ja när Antti Sarkela friade. Naturligtvis älskade jag Antti men jag älskade min frihet ännu mer och tyckte i högsta grad om mitt oregelbundna arbete.”

Återfunnen Kallio i lucka 2

2/12
Maria Kallio:
Som jag har saknat finska Leena Lehtolainens polis Maria Kallio. Den senaste boken om henne (så vitt jag vet) på svenska kom 2007 och hette Studio Näktergalen. Efter det har minst fyra böcker kommit ut i Finland som inte översatts. Förrän nu! Jag har nämligen precis upptäckt att Bazar förlag tänker satsa på Leetholainen och Kallio. I mars ger de ut Var är alla flickor nu?, den senaste delen i serien som kom ut i Finland 2010.
För den som inte stött på Maria Kallio kan jag berätta att hon arbetar som polisinspektör vid Esbopolisen. Hon är feminist, har en jur kand, älskar att åka skidor och spela elbas. Hon älskar också sitt jobb men får kämpa för att göra sig hörd och få respekt bland sina manliga kollegor.  I seriens början (de tre första delarna som inte heller de är översatta till svenska) är hon singel men träffar så småningom matematikern Antti som hon gifter sig och skaffar barn med. Liksom så många andra kvinnliga deckarhjältar får hon sedan slita hårt för att få passionen för yrket att gå ihop med familjeliv och kärlek.
Snöjungfrun, den första boken på svenska, börjar med att Maria Kallio gifter sig och då beskriver hon själv sig så här: ”Jag tillhör de kvinnor som visserligen som småflickor drömt om bröllop, men som snabbt insåg att en brudslöja och en rik karl inte är livets yttersta mål. Från femton till trettio var jag en inbiten singel, och faktum är att jag fortfaramde ibland frågar mig vad som fick mig att svara ja när Antti Sarkela friade. Naturligtvis älskade jag Antti men jag älskade min frihet ännu mer och tyckte i högsta grad om mitt oregelbundna arbete.”

Tuffa tag i lucka 1

Utmanad av kollegan Peter Olsson (som har bokbloggen Bibliopepe) satsar jag på en deckarkalender även i år.
Så, välkomna att i luckorna 1 till 24 möta favorithjältar ur min deckarbokhylla.

1/12
Lisbeth Salander:
Det är lika bra att gå ut hårt. Stieg Larssons Lisbeth Salander har gett deckargenren en helt ny hjältinna. Salander är underdog, actionhjältinna och geni i en enda salig röra och hon (för det är hon som gör det – inte Mikael Blomkvist) har lyft intresset för svenska deckare till svindlande höjder. I de svenska filmatiseringarna av Stieg Larssons tre böcker har har Noomi Rapace gjort en fin rolltolkning av Salander och nu ska det bli spännande att se hur amerikanska Rooney Mara lyckas med samma utmaning. 21/12 är det premiär för amerikanska The Girl with the Dragon Tattoo. Men, film i alla ära – Salander kommer definitivt bäst till sin magnifika rätt i bokform.
Så här beskrivs hon i början av Män som hatar kvinnor: ”Lisbeth Salander var för dagen klädd i svart t-tröja med en bild på ET med huggtänder och texten I am also an alien. Hon hade en svart kjol som var trasig i fållen, en sliten svart midjekort skinnjacka, nitbälte, kraftiga Doc Marten-kängor och tvärrandiga grön-röda knästrumpor. Hon hade lagt på makeupen i en färgskala som antydde att hon möjligen var färgblind. Hon var med andra ord ovanligt prydlig.”

 

 Rooney Mara spelar Lisbeth Salander i den amerikanska filmversionen av Mäns som hatar kvinnor. Foto: Scanpix

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef, deckarrecensent på Skånska Dagbladet och gör podden Deckardårarna tillsammans med kollegan Pernilla Ekdahl.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 56 år
Bor: Lund
Läser just nu: Fallvind av Maria Adolfsson.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. Veckans yogapass.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Att släppa nästa avsnitt av podden Deckardårarna. Att såga ner lite mer stormfällda träd på landet. Alltid en skogspromenad.

Arkiv

Kategorier