Hårdkokt och rytmiskt

Så här recenserade jag Jens Lapidus Livet deluxe (Wahlström & Widstrand) på kultursidan:

Det är säkert många med mig som undrat hur livet utvecklat sig för JW, stureplans-wannabeen och knarklangaren från Jens Lapidus succédebut Snabba Cash. I Livet deluxe, del fyra i den löst sammanknutna Stockholm noir-serien, är JW tillbaka. Han har ägnat åren i fängelset åt att bygga upp en avancerad verksamhet kring penningtvätt och lämnar nu fängelset som en betydligt mer erfaren brottsling än han någonsin var i Snabba Cash. Redan ute i Stockholms-verkligheten finns JW:s gamla kumpan Jorge som försöker leva hederligt men inte kan motstå möjligheten till det stora klippet. Här finns också Natalie Kranjic, dotter till maffiakungen Radovan. När hennes far utsätts för ett attentat måste hon välja väg – juridikstudier eller raka vägen in i Stockholms kriminella elit. Och så finns här naturligtvis en polis på villovägar. Martin Hägerström är en uttråkad kriminalinspektör med överklassbakgrund som övertalas att jobba under cover för att sätta dit JW men blir mer inblandad – inte minst känslomässigt – än han kan hantera.

Jag läser Livet deluxe andlöst, det är som att lyssnar på bra musik. Lapidus snabba, telegramlika språk drar in mig i en hetsig läsrytm som gör att även om jag lägger ifrån mig boken så finns rytmen kvar. Jag tänker i Lapidusrytm, pratar i Lapidusrytm och till och med drömmer i Lapidusrytm. Rytmen skapar definitivt spänning liksom det faktum att den kortfattade stilen utelämnar så mycket. Här borras det inte i huvudpersonernas känslor och reaktioner, här analyseras eller reflekteras inte mycket. Lapidus berättar och beskriver helt enkelt – skoningslöst och men också nästan enbart på ytan.

Seriens tidigare böcker har haft en ganska tydlig röd tråd. Snabba Cash kontrasterade kriminella miljöer runt Stureplan och i samhällets högsta skicka med utanförskap och gängkriminalitet i förorterna. Aldrig fucka upp handlar om viljan att försöka förändra förutsägbara liv och om fanatism och i serieromanen Gängkrig 145 fokuserar Lapidus på den våldsspiral som hämnd så lätt slår över i. Någonstans i varje bok lyckades också Jens Lapidus hitta något försonande hos sina huvudpersoner, något som inte gör dem helt förlorade. Livet deluxe är om möjligt än mer hårdkokt och skoningslös än de tidigare böckerna och därför också nästan helt utan försoning. Här är det rätt och slätt begärets som styr – begär efter pengar och lyxliv, efter makt och inflytande, efter hämnd och kanske också efter tillhörighet och kärlek.

JW:s planer på att bokstavligt talat gå över lik för att bygga en enorm förmögenhet och hitta in i de exklusivaste miljöerna, Jorges dröm om det felfria värdetransportrånet, Natalies målmedvetan hämndbegär och Hägerströms totalt samvetslösa förmåga att svika – allt beskrivs skrämmande och övertygande men utan att man riktigt lyckas skymta människorna bakom. Kanske Natalie när hon i någon slags kvinnlig soldidaritet vägrar befatta sig med prostitution och eskortservice-verksamhet – samtidigt som hon inte tvekar inför vare sig utpressning, våld eller mord. Eller möjligen Jorge när han sätter sin egen säkerthet åsido för sin systers familjs skull. Men det är frustrerande lite.

Livet deluxe är fantastisk, andlös, rytmisk läsning som ändå lämnar en vag känsla av tomhet eller möjligen besvikelse efter sig. Kanske för att man så gärna vill begripa hur det omåttliga begäret föds. Kanske också för att jag inbillade mig att med en kvinna som huvudperson skulle det bli lättare för mig att se in i de innersta skrymslena och vrårna på människorna som befolkar Stockholm noir. Kanske allra mest för att det är svårt att acceptera att inte ens Jens Lapidus, som definitivt kan skildra den här världen, hittar någon väg ut ur den.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 55 år
Bor: Lund
Läser just nu:Mordkonsulten av Elly Griffiths.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. His dark materials, säsong 2. Veckans yogapass. Julkalendern.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Att släppa avsnitt nummer tio av podden Deckardårarna. Att coronapandemin släpper sitt grepp. Nästa besök på landet. Alltid en skogspromenad.

Arkiv

Kategorier