Julkalender på tv, chokladkalender, presentkalender – varianterna är många så varför inte en deckarkalender? Ett lästips från min deckarfavoritlista varje dag fram till och med jul.
1/12: Fröken Smillas känsla för snö av Peter Hoeg (1992)
Så här börjar det:
”Det är extremt kallt, minus 18 grader, och det snöar, och på det språk som inte längre är mitt är snön qanik, stora, nästan tyngdlösa kristaller som faller i staplar och täcker marken med ett lager pulvriserad vit frost.”
Årets deckarflod börjar faktiskt sina men tack och lov ramlar vårens bokkataloger in på redaktionen och spänningen byggs upp inför nästa års deckarutgivning. Att Åsa Larsson är på gång har jag skrivit om. Även för Ingrid Hedström är det dags med en ny deckare i vår.
Ingrid Hedström gillar ju att leka med genren – det kommer kanske automatisk om man döper sin huvudperson till Poirot i efternamn… Förutom självklara associationer till Agatha Christie hade till exempel årets Hedström- deckare, Under jorden i Villette, fina Maria Lang-vibbar.
Den kommande boken (kommer ut i mars) har titeln Blodröd måne över Villette och enligt förlagets katalogtext befinner sig undersökningsdomaren Martine Poirot denna gång ombord på självaste Orientexpressen och hamnar mitt i en mordutredning. Det ska väl mycket till för att någon deckare ska kunna mäta sig med Agatha Christies klassiska Mordet på Orientexpressen men det här låter definitivt lovande
I ett blogginlägg på Svensk Bokhandels hemsida skriver tidningens chefredaktören Lasse Winkler att han för en gångs skull är överens med Svenska Deckarakademin.
Det han är överens om är att Deon Meyers Devils Peak är rätt bok för priset för bästa till svenska översatta kriminalroman. Det är alltid kul att vara överens tycker jag som definitivt är överens med Winkler om detta. Deon Meyer är bäst.
Jag är också överens med Lasse Winkler när han i sitt blogginlägg hyllar de mindre förlag, som till exempel Weylers som ger ut Deon Meyer, som vågar satsa på intressanta, annorlunda deckarförfattare som ofta ger en angelägen bild av landet de verkar i men kanske inte är givna storsäljare. Winkler nämner förutom Deon Meyer också författare som Peter Temple, Don Winslow och Stuart Neville som alla ges ut på svenska av mindre förlag. De stora förlagen vågar inte satsa på deckarförfattare som kanske inte säljer enormt mycket är Winklers teori. Här är jag som sagt också helt överens.
Däremot är jag inte överens om att jag är chockskadad. Winkler skriver, lite skämtsamt, att han antar att vi i akademin måste bli chockskadade när vi tvingas tröska igenom så många deckare och sedan måste nå konsensus kring vinnarna.
Om man, som jag gör, sitter i någon av Svenska Deckarakademins läsgrupper så läser man definitivt mängder av böcker inom genren. I år kommer det ut ut ungefär 90 – 100 svenska deckare och mellan 80 och 85 översatta. Det är mycket och jag kan erkänna att ibland står deckarna mig upp i halsen, ibland önskar jag att jag slapp läsa en enda till.
Men, så kommer de där guldkornen, de som gör att man inser genrens potential och fascination. De kan vara guldkorn som till exempel Deon Meyers böcker. Det kan vara böcker som inte ges ut på stora förlag, som kanske hade varit svåra att hitta om man inte varit tvungen att läsa det mesta. Så, chockskadad? Nej, snarare privilegierad (om än utmattad i bland).
Svenska Deckarakademins priser 2010 är beslutade och utkablade över Sverige (och världen) och jag kan bara konstatera att jag rent personligen också är vansinnigt nöjd.
Äntligen (klassiskt ord i prissammanhang) fick fantastiska sydafrikanska deckarförfattaren Deon Meyer ett välförtjänt pris för att han skriver så fängslande och spännande kriminalromaner och för att han tar svenska läsare närmre Sydafrika. Årets prisade bok är tragiska, välskrivna Devils Peak.
Och så Leif G W Persson som med Den döende detektiven utan tvekan skrivit årets mest gripande och intressanta svenska kriminalroman.
Som grädde på moset blev det dessutom en Grand Master till amerikanska författaren Sara Paretsky – en av mina verkliga favoriter i genren. Med sina böcker om privatdeckaren V.I. Warshawski välte hon gubbväldet inom genren över ände. Den första, Indemnity Only (Egen vinning annans skada) kom redan 1982 och i september i år kom seriens 14:e bok Body Work. Det är bara att hålla tummarna för att den kommer på svenska också. Paretsky fick dessutom nyss reda på att även Mystery Writers of America tänker utse henne till Grand Master.
Mer om Paretsky kan ni läsa här och allt om deckarakademins priser, till exempel till lilla malmöförlaget Roos och Tegnér, kan ni läsa om i den här nyhetsartikeln på Skånskans webb.
Själv ska jag slänga mig i soffan en stund innan det är dags för middag med alla trevliga akademikollegor.
Sitter på tåget genom ett fläckvis vitt Småland och är på väg in i deckardimman, det vill säga en helg med Svenska Deckarakademin.
Att sitta i Deckarakademin handlar mycket om hårt arbete med att läsa och diskutera årets deckare, att vara med och skriva på nästa bokprojekt (spännande sådant) och att fundera över vad en akademin med skral ekonomi egentligen kan göra för deckaren i Sverige.
Det är också en härlig möjlighet (framförallt på mötena) att få lov att grotta ner sig i en genre som man är smått besatt tillsammans med andra som är lika nördiga som man själv vad gäller detta område. Vi har alla läst det flesta deckare som getts ut i år och har många, och olika åsikter om dem. På lördag enas vi ändå om vilka som är årets bästa och värda årets priser.
I år ska jag dessutom tillsammans med deckarkritikern Maria Neij hålla ett kort föredrag på Eskilstuna bibliotek (nervöst igen) om vart deckaren är på väg och hur den har förändrats de senaste tio åren. Kvinnor, vidgade geografiska vyer, spöken och seriemördare är några av våra ledord. Det blir nog bra!
Deckarsällskap på tåget är för övrigt amerikanska deckarförfattaren Carol O’Connells Bone by Bone som jag köpte redan i somras men inte hunnit öppna förrän nu. Deckardimman sluter sig runt mig. Härligt!
Sitter på tåget genom ett fläckvis vitt Småland och är på väg in i deckardimman, det vill säga en helg med Svenska Deckarakademin.
Att sitta i Deckarakademin handlar mycket om hårt arbete med att läsa och diskutera årets deckare, att vara med och skriva på nästa bokprojekt (spännande sådant) och att fundera över vad en akademin med skral ekonomi egentligen kan göra för deckaren i Sverige.
Det är också en härlig möjlighet (framförallt på mötena) att få lov att grotta ner sig i en genre som man är smått besatt tillsammans med andra som är lika nördiga som man själv vad gäller detta område. Vi har alla läst det flesta deckare som getts ut i år och har många, och olika åsikter om dem. På lördag enas vi ändå om vilka som är årets bästa och värda årets priser.
I år ska jag dessutom tillsammans med deckarkritikern Maria Neij hålla ett kort föredrag på Eskilstuna bibliotek (nervöst igen) om vart deckaren är på väg och hur den har förändrats de senaste tio åren. Kvinnor, vidgade geografiska vyer, spöken och seriemördare är några av våra ledord. Det blir nog bra!
Deckarsällskap på tåget är för övrigt amerikanska deckarförfattaren Carol O’Connells Bone by Bone som jag köpte redan i somras men inte hunnit öppna förrän nu. Deckardimman sluter sig runt mig. Härligt!
Snart bär det av till Eskilstuna och möte med Svenska Deckarakademin. Och, på lördag avgörs det. Då avslöjar vi i akademin vilken bok som är årets bästa svenska kriminalroman respektive bästa översatta kriminalroman. Då avslöjas det också om det blir något debutantpris. Som en liten påminnelse – här är alla eventuella pristagare:
Nominerade till årets bästa svenska kriminalroman är:
Bittrare än döden av Camilla Grebe och Åsa Träff
Paganinikontraktet av Lars Kepler
Mike Larssons rymliga hjärta av Olle Lönnaeus
Tusenskönor av Kristina Ohlsson
Den döende detektiven av Leif G W Persson
Nominerade till årets bästa till svenska översatta kriminalroman” är:
Sista Beställningen på Balto av Guène Faïsa
Dödsmässa av Reginald Hill
Mörka strömmar av Arnaldur Indridason
Devils Peak av Deon Meyer
John Stones fall av Ian Pears
Några synpunkter på vem som borde vinna?
Läs min recension av Dennis Lehanes Mörkrets välsignelse här.
1. En klassisk och ömsint polisroman av en välkänd svensk mästare i genren. 2. en vansinnigt välskriven polisroman av en eventuellt blivande mästare i genren. 3. En amerikanska överraskning – en vacker seriemördarroman. Det var vad det blev när jag valde ut tre böcker ur årets bokflod och tipsade om på Bokens Dag i lördags.
Om ni inte redan har gissat det så var böckerna:
1. Den döende detektiven av Leif GW Persson, 2. Tusenskönor av Kristina Ohlsson, 3. Ursprung av Diana Abu-Jaber
Som bonus tipsade jag i alla fall också om tre lovande svenska debutdeckare/thrillers: Fallet Vincent Franke av Christoffer Carlsson, [geim] av Anders de la Motte och Blodröda kräftor av Ola Wong.
Mellan 90 och 100 svenska deckare kommer det ut i år och ungefär 80-85 översatta till svenska. Totalt nästan 200 alltså.
Att välja ut tre av dessa att tipsa om är definitivt inte lätt. Nu är det i alla fall gjort och den som vill veta vilka det blev får ta sig till Europaporten i Malmö på lördag. I samband med Bokens Dag bjuder jag på tio minuters deckartips på Skånskanscenen någon gång mellan 13 och 14. Nervös? Vansinnigt.
