Från Cambridge to Brantevik

Recension av Andrew Taylors Nattvandraren
och Sofi Sarenbrants Vecka 36:

Brittiska Andrew Taylor är en av deckargenrens mest mångsidiga författare. Sitt publika genombrott fick han i Sverige med den historiska kriminalromanen Den amerikanska pojken som bland annat skildrar skräckförfattaren Edgar Allan Poes tid på ett pojkinternat i England. Andrew Taylor han har också skrivit den fascinerande Roth-trilogin där han i baklängesform (från nutid mot 50-tal) berättar om en kvinnlig seriemördare. Förra året kom Det blödande hjärtat som utspelas i mellankrigstidens London och fick pris som bästa översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademin.
Andrew Taylors senaste bok Nattvandraren (Forum 22/9) är även den en historisk kriminalroman som tar oss till Cambridge anno 1786.
Det här är en sluten värld präglad av akademiska maktkamper, intriger och stora klassklyftor.
Hit skickas den fattige boktryckaren John Holdsworth på ett delikat uppdrag av den rika Lady Anne Oldershaw. Lady Anne vill att Holdsworth ska ta reda på omständigheterna kring hennes son Franks psykiska sammanbrott och om möjligt hjälpa honom att bli frisk.
För John Holdsworth är uppdraget en chans att komma på fötter igen men Cambridge är en främmande värld för honom styrd av osynliga regler och förbryllande hierarkier. Dessutom tycks Frank Oldershaw sammanbrott ha koppling till så väl en kvinnas mystiska drunkningsdöd som spöken och hemliga sällskap. Holdsworths enda förtrogna i denna förvillande och farliga Cam-bridgevärld är rektorns fru Elinor Carbury. Som en av få kvinnor i männens Cambridge känner hon igen sig i Holdsworths utanförskap.
Nattvandraren är en intressant blandning av kriminalroman, historisk roman och spökhistoria som ger en skrämmande inblick i ett akademiskt samhälle där kvinnoföraktet förenar alla män över samhällsklass och maktpositioner. Följaktligen är det också Elinor Carburys öde som engagerar allra, allra mest.

I Vecka 36 (Damm förlag 8/9) är vi långt från Cambridge och 1700-tal. I stället är det nutid i det idylliska, skånska fiskeläget Brantevik.
Hit kommer två familjer för att fira semester. Kvinnorna i familjen är bästa vänner och dessutom höggravida. När en av dem försvinner spårlöst blir det stort pådrag från så väl polis som media.
Vecka 36 är journalisten Sofi Sarenbrants debut som deckarförfattare och omslagstexten utlovar en deckare som ”vågar ha höggravida kvinnor som huvudpersoner” och ”har ett slut som kommer att få dig att tappa andan och längta efter mer”. Ganska vidlyftiga löften konstaterar jag när jag slår ihop den här relativt tunna och snabblästa kriminalromanen. Kanske är det modigt med höggravida offer och hjältinnor men knappast nytt. Tänk bara på Anna-Maria Mella i Åsa Larsson Solstorm eller Fredrika Bergman i Kristina Ohlssons Tusenskönor.
Det är annars ett riktigt otäckt scenario som Sofi Sarenbrant målar upp men tyvärr lyckas hon inte alls tillvarata dess potential. Det är dåligt driv i berättelsen som lite planlöst skiftar berättarperspektiv mellan de utredande poliserna, en samvetslös kvällstidningsjournalist, den försvunna kvinnans sambo och den bästa väninnan. Slutet är riktigt larvigt, mördaren lätt att gissa sig till och språket stelt och stundtals riktigt dåligt. Jag som utifrån baksidestexten förväntat mig en ny Rosemarys baby blev grymt besviken.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 55 år
Bor: Lund
Läser just nu: Boken om Beck av Johan Erlandsson.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader, Snowpiercer, Marcella, säsong 3. Lyssna på händelser vid vatten uppläst av Rolf Lassgård.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Att släppa avsnitt nummer sju av podden Deckardårarna. Nästa skogsvistelse.

Arkiv

Kategorier