En vinnare men två bragder i Lund

Vilken sagolik comeback av Ystads IF.

Vilken perfekt revansch för Sebastian Seifert.

Och vilken otroligt neslig förlust för Lugi.

Men först och främst, efter den gastkramande rysaren i Lund mellan de båda skånska ärkerivalerna, ännu en löjligt jämn och spännande skånsk El Clásico, måste man lida med elitseriens skyttekung och Lugis härförare Simon Jeppsson.

Att bli skadad i en avgörande SM-kvartsfinal och i sin allra sista match för moderklubben måste vara någon form av rekord i otur.

Det är bara att hoppas att skadan inte är allvarligare än att han snart kan fortsätta sin karriär som Bundesligaproffs.

Utan Jeppsson på planen kändes det genast kört för Lugi. Utan den starkaste skytten och smartaste spelfördelaren hade Tomas Axnér en snudd på omöjlig uppgift framför sig med en handfull ännu inte fullt utvecklade talanger, ett målvaktsproblem (Josip Cavar har inte fyllt kostymen som förstemålvakt, tyvärr) och ett par rutinerade spelare som dock inte på något sätt är stjärnor nog att bära upp hela laget.

Ändå blev det match in i det sista.

Påläggskalven Alfred Jönsson tog på sig ett enormt ansvar och levererade och med honom fler av de unga talangerna. Det var dramatik ända in i slutsekunderna och Lugi kunde sånär ha kvitterat med det allra sista skottet – och därmed ha fixat förlängning.

Det var faktiskt lite av en bragd i sig. En prestation som Axnér kan bygga nästa säsong på.

Men han behöver åtminstone en ny skytt, förmodligen två (en vänster och en höger) och en ny målvakt.

På papperet var det här ett misslyckande för Lugi. Än en gång blev YIF för svårt, än en gång föll laget trots en stark säsong i seriespelet redan i kvartsfinalen.

Men i realiteten måste allt vara förlåtet efter Simon Jeppssons skada.

YIF får fortsätta en säsong som kändes förlorad redan för ganska länge sedan, när laget krigade om den sista slutspelsplatsen och tränaren Sebastian Seifert fick silkessnöret – efter säsongen.

Att han fick fortsätta säsongen ut är nog ett beslut som klubbledningen kan känna sig nöjd med i dag.

För både ”Sibbe” och spelarna har tagit revansch med god marginal efter att ha vänt 0-2 till 3-2 mot Lugi och därmed ha tagit sig till SM-semifinal. Skadade spelare har kommit tillbaka och stjärnor som Kim Andersson och Anders Persson har lyft sig flera klasser när det nu gäller på allvar.

Om det räcker till final återstår att se. Men som laget sett ut på sistone så är det absolut ingen omöjlighet.

Som Kim Andersson sett ut i de senaste matcherna ska de vara oroliga över sitt val av semifinalmotstånd i IFK Kristianstad. De valde trots allt bort YIF i kvartsfinalerna just på grund av Kim.

Han är fortfarande en världsstjärna, när han själv bestämmer sig för att vara det.

Grattis YIF.

När vinnarskallarna vaknar. . .

Det är något alldeles speciellt med gamla rutinerade vinnarskallar och avgörande lägen.

Jag tänkte på det redan i den andra SM-kvartsfinalen mellan Lugi och Ystads IF, när Anders Hallberg plötsligt klev fram ur skuggorna och gjorde sin bästa match sedan återkomsten till Lugi. I dagens (tredje) match mellan lagen gjorde han för övrigt sin näst bästa.

Under hela säsongen har han mest sett ut som en komplementspelare. Nu var han plötsligt en av de största stjärnorna på banan.

Men Kim Anderssons insats i dag går utanpå det mesta. Vilket fighting face. Vilken fokus. Vilken otroligt hög nivå.

Nu kände man igen honom, världsstjärnan från landslaget och Bundesliga. Och han medgav det själv, att när det handlar om överlevnad och kniven mot strupen så kommer det där lilla extra fram. Det alla fans hoppats på att få se i den vita tröjan igen.

Bara att gratulera. Nu vet vi varför IFK Kristianstad valde bort YIF när man skulle utse sitt motstånd i SM-kvartsfinalerna. Det var klart och tydligt från den orange ringhörnan: ”De har Kim Andersson. Vi undviker gärna att möta honom”.

De visste. Lugi hade förstås också kollen, men tog ändå risken. Och i den tredje SM-kvartsfinalen gick Kim helt enkelt inte att stoppa. Han var utan någon som helst tvekan matchens största artist.

Om han fortsätter så  – och Lugi inte hittar någon medicin som biter på det Anderssonska stålet – så kan det fortfarande bli ett lag från Ystad i semifinalerna.

Med det sagt tror jag ändå inte att det kommer att hända.

Lugi har en större bredd, kanske mindre rutin men mer talang och fler vapen i sin arsenal. Det finns en anledning till att laget slogs om seriesegern och slutade tvåa i tabellen.

Hittills har man inte fått ut hela registret. I kvällens match var det extra tydligt, dels i den första halvleken, dels i slutet av matchen. Lugi  såg flera gånger ut att springa ifrån sina motståndare – men varje gång följdes minirycken upp av slarv, bristande kyla, tekniska fel och stress. Och YIF bjöds in igen. Samma sak sista fem minuterna. När de vinröda spelarna släppte handbromsen och gasade på var det så när att de tvingat fram en förlängning efter allt offensivt slarv i den andra halvleken (som självklart YIF:s starka försvarsspel stressade fram när de vitklädda nu kände att de hade chansen). Men åter blev det lite för stressigt och lite för dåliga beslut när säcken skulle sys ihop.

Jag tror att fler matcher faktiskt talar för Lugi i den här matchserien och jag är ganska säker på att Tomas Axnér ännu inte plockat fram alla essen ur sin rockärm.

Men det återstår att se. Det är upp till Kim Andersson och gänget att motbevisa mig.

Kvällens härligaste? När en adrenalinstinn och segerrusig Kim vände sig till den egna klacken i Lunds Arena efter slutsignale och vrålade ”Jaaa… det är så här vi ska spela!”.

Det är så här DU ska spela Kim. Då är du fortfarande en världsstjärna.

Såg förresten att HK Malmö mot alla odds körde över Alingsås och tvingade fram en fortsättning även av den kvartsfinalserien. Det trodde jag inte ett ögonblick på inför matchen. Men då visste jag inte heller att Adam Lönn skulle vara tillbaka i gammalt gott slag.

Nu fick de något att tänka på i motståndartruppen.

Om det skulle bli en femte och avgörande match i Baltiskan hoppas jag verkligen att det kommer mer än knappa 900 åskådare som i dag. Det vore snudd på skamligt annars i en idrottsstad som Malmö, särskilt som Redhawks säsong är över.

Tre skånska lag i semifinalerna skulle onekligen smaka gott.

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 53
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Bäst just nu: Sea Of Rust av Robert Cargill och Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafon.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Mord i Paradiset.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Torns IF, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.