Nu tror vi på kvartsfinal

Nu är det alltså snart dags.

Åttondelsfinal i VM för ett svenskt lag som fortsatt att trotsa oddsen genom hela VM-kvalet och sedan gruppspelet i Ryssland.

Som fått positiv kritik för sitt lagspel, sin organisation och moral.

Jag vill inte vara någon partyförstörare, men det blir en riktigt tuff match mot Schweiz, kanske den tuffaste hittills för det svenska laget.

Tyskland var ju med facit i hand fjärran från sin högstanivå, Sydkorea som väntat ett av de svagare lagen och Mexikos försvarsspel har lämnat ett och annat övrigt att önska.

Schweiz? En lagmaskin som påminner om blågult med välorganiserat och starkt försvar, kompetent spelmässigt och ganska vass offensivt.

Om jag skulle spela på matchen så skulle jag nog spela på kryss efter full tid. Men det betyder å andra sidan ingenting, för en vinnare ska ju koras om det så ska bli efter förlängning och straffar.

Och det kan mycket väl bli Sverige som går segrande ur striden.

Hittills har Janne Anderssons gäng trotsat alla kritiker (främst vad gäller ett ineffektivt offensivt spel) och tagit sig vidare gång på gång. Efter storsegern mot Mexiko var det emellertid slut på måltorkan. Med besked.

Så jag tänker ge Janne och gänget mitt fulla förtroende den här gången.

Resultaten går inte att snacka bort så nu måste vi tro på svensk kvartsfinal.

Apropå Mexiko så blev det tack och adjö på måndagen mot Brasilien. Inte helt oväntat, för än en gång visade mexikanerna brister i sitt försvarsspel.

Attackfotbollen var inte alls oäven den här gången heller, som mot Tyskland och Sydkorea, men brassarnas försvar höll och när Mexiko tvingades jaga allt intensivare kunde Neymar utnyttja blottorna bakåt.

Ett mål och en snygg assist och Brasiliens nya nationalidol är på god väg mot en revansch efter skadan i det förra VM-slutspelet – och den nesliga storförlusten mot Tyskland som följde för laget.

Brasilien är dessutom en av extremt få gamla stora VM-nationer och förhandsfavoriter som det lyckats för i år. Italien och Holland försvann som bekant redan i kvalet, Tyskland överlevde inte gruppspelet och i åttondelsfinalerna fortsatte de stora att falla.

Spanien föll mot Ryssland och det måste vara den största skrällen i det här skedet av turneringen. Den såg jag absolut inte komma, särskilt inte efter värdnationens extremt bleka avslutning på gruppspelet.

Jag vågade mig på att skriva redan då att den ryska festen skulle ta slut i åttondelen, men oj vad jag bedrog mig.

Den fortsätter alltså och det är förstås kul för mästerskapet. Men det sätter också fingret på det stora spanska problemet just nu – att en fantastisk passningsfotboll, bollinnehav och skönspel helt enkeltn inte räcker till.

Laget är alldeles för ineffektivt. Kanske blir det här mästerskapet dödsstöten för de fotbollsfilosofer som predikar tici-taca i alla lägen?

Annars då?

Uruguays superduo Suarez och Cavani överglänste Ronaldo och så var festen över för Portugal.

Danmark hade förtjänat att gå vidare efter en heroisk match, men kompetenta Kroatien måste fortfarande räknas som en av guldfavoriterna.

Frankrike trodde jag inte mycket på efter gruppspelet men å andra sidan lämnade även Argentina en del övrigt att önska då.

Ändå bjöd de här båda lagen på en fantastisk fotbollsunderhållning.

Fotboll ska helt enkelt inte vara helt lätt att förstå sig på…

VM-dramatik i kubik

Det såg onekligen lite för bra ut för att vara sant mot Saudiarabien och även mot Egypten, åtminstone om man ser till resultatet.

Men mot Uruguay blev det ryska laget avslöjat.

När motståndet skärptes till fanns plötsligt inte farten, kreativiteten och ytorna som vi sett i de tidigare gruppspelsmatcherna.

Snarare tvärtom, den ryska björnen såg plötsligt ganska tam och beskedlig ut och den gjorde dessutom flera ganska enkla misstag.

Som när en rysk försvarsspelare flyttade hela muren så att Luis Suarez kunde placera in sin frispark snyggt till 1-0. Det var bara att tacka och ta emot för Suarez, särskilt som målvakten Igor Akinfejev inte tog sitt hörn utan tycktes mer beredd på ett (mycket svårare) skott över muren.

Visst var det egentligen inte mycket som stod på spel i matchen, båda lagen var redan vidare och ryssarna skulle kunna komma undan med att det var en betydelselös match för dem – att möta Spanien eller Portugal kan ju tyckas som att välja mellan pest och kolera.

Men samtidigt var det ju en bra test inför de svårare uppgifter som väntar, det är alltid bättre att gå vidare med en positiv känsla och så hade man ju en hemmapublik att ta hänsyn till.

Nej, jag är ganska övertygad om att ryssarna gick ut för att försöka vinna matchen – och dessutom var det precis samma förutsättningar för Uruguay, som inte tog några fångar. De gick helt enkelt ut och visade att de har (är) ett bättre lag.

Uruguays 2-0 var visserligen lite slumpartat, via en rysk spelare, men det skulle förmodligen ha kommit förr eller senare ändå sett till matchbilden. Speciellt som Ryssland fick Igor Smolnikov utvisad, kanske som en följd av att Uruguay konsekvent attackerade på dennes kant.

3-0 kom ju dessutom så småningom, när bollen skickades in framför fötterna på både Edinson Cavani och Luis Suarez.

Självklart var Cavani den som var hetast på gröten – han hade varit utan VM-mål och det störde honom säkert.

Nu har sydamerikanerna fått igång båda sina anfallsstjärnor och det är inte alls omöjligt att de kommer att kunna ta sig förbi åttondelsfinalen. Laget ser starkt och stabilt ut och har definitivt kvalitet nog att gå långt.

Ryssland lär få det betydligt svårare.

Det är förstås trist för värdnationen, men nog såg det ut som om VM-festen tog slut för ryssarna mot Uruguay.

Senare på kvällen vankades verkligen VM-dramatik i kubik. Dels visade det sig viktigt värre för både Spanien och Portugal att faktiskt vinna sin grupp för att undvika att möta Uruguay  – dels mötte de båda lag som gick för det lilla halmstrå de hade.

Jag följde Portugal-Iran och oj, vilken rysare det blev. Ronaldo visade sig plötsligt mänsklig, när han både missade en straff (den var ovanligt uselt slagen) och i frustration var nära att dra på sig rött kort senare under matchen. Han kom undan med blotta förskräckelsen och en varning.

Samtidigt kämpade perserna ursinnigt i 97 minuter och var faktiskt inte alls särskilt långt från att slå ut portugiserna.

Det var starka känslor, hårda tag och tårar som sprutade efter matchen. VM har onekligen tänt till och blivit mycket stor underhållning nu när utslagningen börjat.

Så här efteråt känns det som om det förlorande laget ska ha all heder av sin insats. 1-1 mot regerande Europamästarna, det trodde åtminstone inte jag var möjligt på förhand.

Ändå känns det som om det vinnande laget kan bli förlorare i längden. Dels för att Portugal inte direkt imponerade, dels för att Uruguay nu väntar i åttondelen. Suarez och Cavani mot Ronaldo. Just nu känns det som fördel för de förstnämnda.

Spanien? Ja herregud, även Spanien levde farligt in i det längsta. 2-2 med blotta förskräckelsen mot Marocko i Gibraltarderbyt…och så ytterst nära utslagningsstupet.

Trots det har nu kanske med facit i hand spanjorerna ett bättre läge för kvartsfinal än Portugal. Ryssland väntar i åttondelen och det ska Iniesta och gänget kunna hantera.

I den svenska bubblan handlade mycket av efterspelet i helgen som gick om den osmakliga rasistattacken mot Jimmy Durmaz.

En kalldusch inte bara för spelaren och för landslaget utan även för alla oss som förfasas över den tyvärr ständigt eskalerande bilden av ett allt kyligare och ogästvänligare samhällsklimat.

Det var bra av landslagsledningen att hantera det med ett tydligt och gemensamt fördömande och av Durmaz själv när han avslutade sitt uttalande med att förklara sin kärlek till alla de fans (fortfarande många fler än hatarna) som är tillräckligt begåvade för att inte koppla ihop prestationer på planen med spelarens eventuella ursprung eller hudfärg.

Något man verkligen hade hoppats få slippa uppleva i Sverige 2018.

Nu börjar blågult värma upp inför ödesmatchen mot Mexiko. Än finns chansen kvar.

Skrällen som sätter press på Sverige

Nu är alla skyddsräcken rivna och saker och ting ställs på sin spets.

När Sverige går in i VM finns det inget annat än seger mot Sydkorea. Annars kan äventyret vara över redan måndag kväll.

Mexikos jätteskräll mot Tyskland på söndagen ställde verkligen till det för det blågula laget. Matchen mot Sydkorea blev plötsligt ännu viktigare än den någonsin varit. För så bra som Mexiko var finns det all anledning att frukta både tyskar och mexikaner framöver. Utan poäng, eller med bara en poäng, mot Sydkorea kommer Jannes gäng att vara chanslöst att gå vidare från gruppspelet.

Det blir svårt nog ändå.

Kanske var det positivt på ett sätt – blågult måste gå in för sin VM-premiär taggat till tusen och med hundra procent fokus, inte med baktanken att Mexiko skulle kunna bli en räddningsplanka. Inget säkrande bakåt och spel på kontringar mot Sydkorea, alltså, utan det kommer att krävas att man för matchen och skapar tillräckligt med chanser för att göra mål.

Nu är det dessutom upp till bevis om anfallsspelet duger eller inte. Det får inte bli någon nolla i målkolumnen den här gången. Då är det nog bara att boka flyget hem.

Det kan bli svårt nog att besegra Sydkorea. Visst räknas laget som ett av de sämre i mästerskapet, men att döma av vad ”spionerna” sagt så påminner koreanernas spel om Perus och vi minns hur svårt det var för svenskarna att få hål på sydamerikanerna i genrepet. Det finns väldigt få enkla matcher numera i VM-fotbollen.

Fråga bara tyskarna.

Det var nog inte bara jag som trodde att försvarande världsmästarna skulle gå in och köra över Mexiko. Men så blev det alltså inte och det är svårt att säga att det var en orättvis seger. Det sätter onekligen färg på både gruppen och hela mästerskapet.

Danmark gjorde det som Sverige misslyckades med före VM – besegrade Peru med 1-0 och fick en drömstart på sitt VM.

Men det var ingen lätt seger, Peru missade en straff och massvis med bra chanser och frågan är om inte ett oavgjort resultat hade varit mest rättvist.

Och apropå straffar förresten, det har varit rena rama straffkaoset under helgen. Domarna har pekat på straffpunkten i var och varannan match och det mest uppseendeväckande som hände var väl när Lionel Messi missade (!) sin straff, vilket gav Island en smått sensationell poäng mot självaste Argentina.

Gissningsvis satt Lasse Lagerbäck och gnuggade händerna framför teven.

För Messi var det ännu ett av många misslyckanden i landslaget och det är bara att konstatera att han inte kan bära sitt lag på samma sätt som Ronaldo. Därför är det ingen tvekan om att Ronaldo är en bättre spelare.

Annars då?

Kroatien lyckades ta en trea mot ett mycket oväntat blekt Nigeria, som inte skapade någonting alls att skriva om i offensiven. Ändå krävdes det straff och sjävlmål för att kroaterna skulle vinna. Inget högt betyg på den drabbningen, alltså.

Frankrike hade oväntat svårt att avfärda Australien – den matchen kunde lika gärna ha blivit oavgjord, särskilt som Pogbas segermål till slut dömdes som ett australiensiskt självmål.

Le Bleus imponerade inte, precis som tyskarna och argentinarna hade de en mycket tung premiär.

Inte ens Brasilien lyckades övertyga. Visst, Schweiz är ett riktigt bra lag numera, men ändå. Det är Brasilien vi snackar om. Ett landslag som man alltid förväntar sig det lilla extra av, med artister som bryter mönster och levererar underhållning. Det såg vi inte så jättemycket av precis. Tio minuter kanske på sin höjd. Bästa fotbollen (om kanske inte den allra mest effektiva) har Spanien bjudit på hittills. Brassarna var inte ens nära att leverera samma underhållning, vilket faktiskt är en besvikelse. Brassarna SKA leka fotboll.

Apropå att övertyga, så kan man ju verkligen undra om Neymar själv tror att domarna går på hans skådespeleri. Visst blev han tufft uppvaktad av schweizarna. Men hur trovärdigt är det att en härdad brasse som vuxit upp i de beryktade favelorna ligger och lipar i gräset efter en liten lätt spark på vaden? Kom igen, Neymar, det blir bara löjligt…

De stora favoritnationerna har alltså inte direkt levererat ännu, frågan är vad det säger om fortsättningen av detta mästerskap.

Nåja, Nu håller vi tummarna hårt för Sverige. Det kommer Jannes gäng att behöva.

Vilken rysare det kommer att bli med alla nerver på helspänn…

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 53
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Bäst just nu: Sea Of Rust av Robert Cargill och Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafon.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Mord i Paradiset.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Torns IF, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.