En sömnig start på VM-festen

Äntligen är PR-spektaklet över, låt oss hoppas att VM kan börja på riktigt nu.

Handen på hjärtat, premiären var ingenting som kommer att gå till historien. Varken invigningen eller fotbollsmatchen.

Mest kändes det som ett välregisserat skyltfönster för Vladimir Putin. Först fick han, som personligen anklagats för att ligga bakom statsstödd dopning i megaformat, prata om fair play och om att respektera varandras värderingar, vilket kändes lagom unket och malplacerat. Sedan fick han sittande bredvid saudiska prinsen Mohammed Bin Salman och Fifas president Gianni Infantino, bli inzoomad hur många gånger som helst under matchens 94 minuter, jublandes över sitt ryska landslag som efter att ha blivit utskällt och kritiserat på hemmaplan det senaste halvåret fick inviga VM genom att besegra ett av mästerskapets förmodligen sämsta landslag med 5-0. Hedern återupprättad, liksom.

Jag kanske är lite överdrivet cynisk, men välregisserat är det ord som känns mest passande i sammanhanget.

Särskilt välregisserad var dock inte själva invigningen. Jag menar… Robbie Williams?? Jodå, han kan fortfarande få igång en publik. Men inte kändes det särskilt kreativt, spännande eller ens… ryskt. Varför inte någon inhemsk artist eller ett framförande som åtminstone hade någon form av koppling till den ryska musiktraditionen?

Genusmässigt var det inte heller särskilt 2018 med starka herrar som bar flaggorna och damer i färgsprakande kreationer som vackert representerade de olika länderna. Gääääsp, liksom. Och var tog den officiella VM-låten vägen? Varför framfördes den inte? Backade Will Smith ur, eller blev han inte inbjuden?

Det enda som överraskade lite var när Robbie Williams räckte långfinger åt kameran. Men det var knappast politiskt eller kontroversiellt och varken riktat mot värdlandet eller mot det fortfarande maktfullkomliga och hårt kritiserade Fifa. Inget sånt. Det var om jag förstått det rätt bara en personlig markering, för att han kritiserats för att typ sälja sin själ genom att spela för en diktator (så hade någon uttryckt sig på twitter). Så Williams sjöng ”I did it for free” och räckte finger. Lite uppseendeväckande, men knappast någon kioskvältare för världens mediehus.

Själva matchen då?

En riktigt medioker historia, både tempomässigt och sett till spelkvalitet. Visst, Ryssland gjorde några snygga mål. Men Saudiarabiens försvars- och målvaktsspel var riktigt dåligt och det förtog faktiskt nöjet av åtminstone tre av målen, som inte borde ha kunnat resultera på den här nivån. Vid ett av dem var framspelet så dåligt och felriktat att bollen faktiskt hamnade närmast en saudisk back i stället för avsedd rysk spelare. Ändå lyckades försvarsspelaren inte få bort bollen. Vid ett annat av målen var två (!) försvarsspelare framme i rätt tid för att rensa bort eller bryta men ingen av dem träffade varken boll eller spelare.

De som hejar på Ryssland och inte förstår fotboll hade säkert roligt. 5-0 viftar man ju inte bort bara sådär. Men låt mig säga så här: Det ryska laget kommer att behöva spela betydligt bättre för att nå långt i detta VM än vad det behövde göra i den här matchen. Det vore förstås kul för mästerskapet. Men den här matchen drar vi inga växlar på. Alls. Okej?

Nåja. Nu är det över och låt oss hoppas att det bara kan bli bättre.

I den svenska bubblan läste jag i Sportbladet att landslagsledningen – eller åtminstone säkerhetschefen (?) Lasse Richt nästan fått en stroke av att Filip Helander, utan att informera vederbörande, låtit sig intervjuas i Patrick Ekwalls podd i sitt hotellrum. Spelarna ska ju bara vara tillgängliga för media när fotbollsförbundet anser det vara okej. Vid särskilda tillfällen. Och herregud, media brukar ju ”respektera” att spelarna bara är tillgängliga vid dessa särskilda tillfällen.

Man häpnar. Eller nej, suckar och stönar är mer rätt. Särskilt överraskad blir man ju inte längre. Samtidigt med detta satt jag faktiskt och diskuterade det stängda och styrda landslaget i en tråd på Facebook. Hur tråkigt det har blivit med fotboll på den här nivån, där allt är så uppstyrt, hur märkligt det är att journalister accepterar att bli invallade i fållor och rapportera exakt samma intetsägande svar hem till sina läsare. Fotbollen som blivit en så stor underhållningsindustri och som samtidigt låser in sig allt mer och bjuder på allt mindre. En märklig paradox.

Det är inte utan att man saknar Zlatan. Runt honom hände(r) det ju alltid någonting oväntat. Både på och utanför fotbollsplanen.

Fast hur pass mycket han saknas på själva planen lär jag få återkomma till. Än så länge vet vi bara att landslagsledningen (och de välregisserade spelare som blivit intervjuade i frågan) inte är ett dugg oroliga över måltorkan det senaste halvåret. Det kommer att bli ett helt annat fokus när det blir allvar.

Låt oss hålla tummarna för det!

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 53
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Bäst just nu: Sea Of Rust av Robert Cargill och Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafon.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Mord i Paradiset.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Torns IF, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.