Om Zlatan och en viss Cibicki

Det kommer att bli tuffa tider framöver för all klickjagande media För vad ska de ta sig till när Zlatan rehabtränar? Det blir inte mycket att göra snabba nyheter av om domedagsprofetiorna skulle stämma.

Kolla bara hur mycket det redan tjatats och gjorts krigsrubriker efter skadan i torsdags kväll. Karriären över? Säsongen över, enligt ”uppgifter” i dag. Ändå vet vi absolut ingenting med säkerhet ännu. Tänk nu om det inte är allvarligare än att han kan vara med om en vecka eller två igen. . . Klick, klick klick.

Ja jag vet, det blir säkert många klick på det här inlägget också med Zlatans namn i rubriken. Lite dubbelmoral kanske. Men jag kände att jag behövde skriva av mig.

Det enda intressanta jag läst hittills är ett uttalande av en erkänt skicklig idrottsläkare som påpekat att den typen av skada bara medför fem procents risk för att korsbandet skulle vara av, medan en vridning skulle ha inneburit 95 procents risk.

Även om det skulle vara en korsbandsskada, som vissa uppgiftslämnare påstår, så kommer de allra flesta tillbaka på elitnivå igen. Det är bara en fråga om inställning och vilja.

Mycket pekar alltså på att karriären absolut inte är över, åtminstone inte om Zlatan själv vill fortsätta.

Skadan är dock inte det allra värsta när det gäller frågan om Zlatan Ibrahimovic framtid inom europeisk toppfotboll. Det är i stället de bleka insatser han svara för på planen den senaste tiden. Även om man bortser från det faktum att ”Ibra” även tidigare under karriären haft svackor just under våren så har det sett ovanligt andefattigt ut på sistone.

Var finns passionen? Motivationen att vinna – jovisst, snacket, gesterna och ansiktsutrycken har varit som vanligt, en vinnarskalle försvinner inte bara så där. Men motivationen att verkligen prestera och göra sitt yttersta har inte direkt varit särskilt påfallande tydlig. Själv har han pratat om trötthet och att han skulle känna sig sliten. Men det är i så fall en mer allmän känsla hos honom och knappast något som utlösts av en tuff belastning på sistone.

Jag kan förstå honom. För egentligen har han ingenting mer att bevisa.

Han har vunnit titlar i fem stora europeiska fotbollsnationer. Han har räddat landslaget vid otaliga tillfällen. Han har intagit det sista fästet med tvivlare, Premier League. Han har vunnit vad som känns som en miljon svenska Guldbollar. Visserligen har han inte fått vinna Champions League eller kammat hem titeln som världens bästa spelare, men det har varit en del stolpe ut med i bilden då han lämnat Inter och Barcelona vid precis fel tillfällen. Nu har han dessutom släppt den ambitionen – annars hade han aldrig valt Man United förra sommaren.

Jag är ganska säker på att vi får se Zlatan på en fotbollsplan snart igen och jag hoppas att det blir i den amerikanska showbiz-cirkusen MLS, där namnet är viktigare än prestationen. Där kan han få utrymme för sin lekfullhet igen, den lekfullhet som om man ska vara helt ärlig bara synts sporadiskt under ganska många år nu. Visst har han varit bra. Visst har han varit effektiv. Men det vi älskat honom mest för, den fantastiska tekniken och lekfullheten, har vi bara sett glimtvis.

För handen på hjärtat – trots alla titlar, trots att han varit den bästa svenska fotbollsspelaren någonsin resultat- och meritmässigt, så är det klacken i krysset mot Italien, bissan mot England, backar som fintats ut i korvkioskarna runt om i världen och liknande godbitar som vi kommer att minnas allra mest.

Någonstans på vägen har lekfullheten försvunnit, kanske tryckts bort av för tuffa (egna och andras) krav på att vara effektiv, spela enkelt, prestera lika bra i match efter match, vecka efter vecka.

Jag tror inte att han tycker att det är lika kul längre.

På sätt och vis är det en underbar ödets nyck att samtidigt som vi kanske skriver ut Zlatan ur fotbollshistorien så har en möjlig arvtagare slagit igenom på allvar  i Malmö FF!

För en sak är säker: Det vi såg av Pawel Cibicki i senaste matchen var precis det vi tjusades av när Zlatan slog igenom en gång i tiden. Lekfullheten, självförtroendet, tekniken, det spektakulära artisteriet. En målgivande klack. En perfekt bissa. En lyftning i krysset. Sagolikt.

Jag ska vara helt ärlig och säga att jag fick flashbacks från Zlatans genombrott.

Och jag är extremt förvånad över att ingen annan ännu plockat fram den parallellen.

Nej, Pawel är ingen Zlatan ännu. Självklart inte. Och det vore alldeles för mycket att begära att han ska bli lika framgångsrik. Han har inte Zlatans fysik och inte samma drivkrafter. Dessutom behövs förstås en god portion tur, att bli upptäckt av rätt personer vid rätt tidpunkter, att hamna i de rätta omgivningarna och få vara skadefri.

Men ändå. Om man jämför med när Ibra slog igenom är bollbehandlingen, tekniken och passionen densamma.

Det sägs att blixten inte slår ner två gånger på samma ställe. Men fasiken vet om det inte är just det som hänt i Malmö.

Drömmen är att Pawel Cibicki får fortsätta att utvecklas och att klåfingriga tränare behärskar sig och låter honom få utlopp för sin tekniska lekfullhet även framöver.

Då kan klickjägarna få en ny gunstling att punktmarkera om några år.

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 53
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Bäst just nu: Sea Of Rust av Robert Cargill och Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafon.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Mord i Paradiset.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Torns IF, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.