VM-dramatik i kubik

Det såg onekligen lite för bra ut för att vara sant mot Saudiarabien och även mot Egypten, åtminstone om man ser till resultatet.

Men mot Uruguay blev det ryska laget avslöjat.

När motståndet skärptes till fanns plötsligt inte farten, kreativiteten och ytorna som vi sett i de tidigare gruppspelsmatcherna.

Snarare tvärtom, den ryska björnen såg plötsligt ganska tam och beskedlig ut och den gjorde dessutom flera ganska enkla misstag.

Som när en rysk försvarsspelare flyttade hela muren så att Luis Suarez kunde placera in sin frispark snyggt till 1-0. Det var bara att tacka och ta emot för Suarez, särskilt som målvakten Igor Akinfejev inte tog sitt hörn utan tycktes mer beredd på ett (mycket svårare) skott över muren.

Visst var det egentligen inte mycket som stod på spel i matchen, båda lagen var redan vidare och ryssarna skulle kunna komma undan med att det var en betydelselös match för dem – att möta Spanien eller Portugal kan ju tyckas som att välja mellan pest och kolera.

Men samtidigt var det ju en bra test inför de svårare uppgifter som väntar, det är alltid bättre att gå vidare med en positiv känsla och så hade man ju en hemmapublik att ta hänsyn till.

Nej, jag är ganska övertygad om att ryssarna gick ut för att försöka vinna matchen – och dessutom var det precis samma förutsättningar för Uruguay, som inte tog några fångar. De gick helt enkelt ut och visade att de har (är) ett bättre lag.

Uruguays 2-0 var visserligen lite slumpartat, via en rysk spelare, men det skulle förmodligen ha kommit förr eller senare ändå sett till matchbilden. Speciellt som Ryssland fick Igor Smolnikov utvisad, kanske som en följd av att Uruguay konsekvent attackerade på dennes kant.

3-0 kom ju dessutom så småningom, när bollen skickades in framför fötterna på både Edinson Cavani och Luis Suarez.

Självklart var Cavani den som var hetast på gröten – han hade varit utan VM-mål och det störde honom säkert.

Nu har sydamerikanerna fått igång båda sina anfallsstjärnor och det är inte alls omöjligt att de kommer att kunna ta sig förbi åttondelsfinalen. Laget ser starkt och stabilt ut och har definitivt kvalitet nog att gå långt.

Ryssland lär få det betydligt svårare.

Det är förstås trist för värdnationen, men nog såg det ut som om VM-festen tog slut för ryssarna mot Uruguay.

Senare på kvällen vankades verkligen VM-dramatik i kubik. Dels visade det sig viktigt värre för både Spanien och Portugal att faktiskt vinna sin grupp för att undvika att möta Uruguay  – dels mötte de båda lag som gick för det lilla halmstrå de hade.

Jag följde Portugal-Iran och oj, vilken rysare det blev. Ronaldo visade sig plötsligt mänsklig, när han både missade en straff (den var ovanligt uselt slagen) och i frustration var nära att dra på sig rött kort senare under matchen. Han kom undan med blotta förskräckelsen och en varning.

Samtidigt kämpade perserna ursinnigt i 97 minuter och var faktiskt inte alls särskilt långt från att slå ut portugiserna.

Det var starka känslor, hårda tag och tårar som sprutade efter matchen. VM har onekligen tänt till och blivit mycket stor underhållning nu när utslagningen börjat.

Så här efteråt känns det som om det förlorande laget ska ha all heder av sin insats. 1-1 mot regerande Europamästarna, det trodde åtminstone inte jag var möjligt på förhand.

Ändå känns det som om det vinnande laget kan bli förlorare i längden. Dels för att Portugal inte direkt imponerade, dels för att Uruguay nu väntar i åttondelen. Suarez och Cavani mot Ronaldo. Just nu känns det som fördel för de förstnämnda.

Spanien? Ja herregud, även Spanien levde farligt in i det längsta. 2-2 med blotta förskräckelsen mot Marocko i Gibraltarderbyt…och så ytterst nära utslagningsstupet.

Trots det har nu kanske med facit i hand spanjorerna ett bättre läge för kvartsfinal än Portugal. Ryssland väntar i åttondelen och det ska Iniesta och gänget kunna hantera.

I den svenska bubblan handlade mycket av efterspelet i helgen som gick om den osmakliga rasistattacken mot Jimmy Durmaz.

En kalldusch inte bara för spelaren och för landslaget utan även för alla oss som förfasas över den tyvärr ständigt eskalerande bilden av ett allt kyligare och ogästvänligare samhällsklimat.

Det var bra av landslagsledningen att hantera det med ett tydligt och gemensamt fördömande och av Durmaz själv när han avslutade sitt uttalande med att förklara sin kärlek till alla de fans (fortfarande många fler än hatarna) som är tillräckligt begåvade för att inte koppla ihop prestationer på planen med spelarens eventuella ursprung eller hudfärg.

Något man verkligen hade hoppats få slippa uppleva i Sverige 2018.

Nu börjar blågult värma upp inför ödesmatchen mot Mexiko. Än finns chansen kvar.

Ronaldo lämnar ingen oberörd

Ronaldo fortsätter att sätta sin prägel på VM i fotboll.

Och klart är att han inte lämnar någon oberörd.

Mot ett hårt kämpande och inte alls oävet Marocko gjorde han sitt fjärde (!) mål på två matcher i detta mästerskap – och det skulle visa sig räcka för att hans Portugal i princip skulle vara klart för avancemang. Inte enligt tabellen, men i praktiken ska det mycket till för att det inte ska bli så.

Mål efter fyra minuter (ett snyggt sådant, den här gången på nick) och sedan kunde portugiserna i princip rita in sig på att kontrollera matchen, minimera misstag och spara energi så gott det gick.

Det är förstås ingen hemlighet att Portugal spelar så, med en tajt defensiv och med snabba stickare på Ronaldo som så gott som alltid lyckas ge sitt lag den stora fördelen av att leda matcher. Med världens bästa spelare kan man vara ganska trygg i det spelsättet. Och varför inte? Den här gången behövde Ronaldo dessutom inte springa sig trött för att hjälpa till i defensiven, för även om Marocko gjorde en habil insats så var laget inte så bra att det blev så där riktigt farligt.

Det är en grannlaga uppgift att försöka tråckla sig igenom ett Portugal som leder.

Men det finns förstås en annan sida också. Av Ronaldo, alltså.

Den onödigt osportsliga.

När han försökte filma till sig en straff i ett senare skede av matchen rörde det upp heta känslor och det är lätt att förstå. Det var så meningslöst och dumt.

Det värsta var väl egentligen inte att den gode Cristiano föll väldigt lätt, även om det är illa nog, utan att han sedan dessutom upprört gestikulerade till domaren och gjorde den numera berömda rektangelgesten med händerna, den som betyder att man vill påkalla videoövervakningssystemet VAR.

Jag har förstått att det ska delas ut varningar till spelare som gör så. Dumt att inte domaren statuerade exempel den här gången.

Men ännu hellre skulle jag ha sett att domaren faktiskt gick ut, kollade filmen och sedan kom tillbaka och skickade upp det gula kortet (för filmning) i ansiktet på Ronaldo. Det hade nog fått honom tyst och kanske rentav lärt honom en ordentlig läxa. för ganska många hade skrattat åt honom då  – och det tror jag hade kunnat vara det bästa straffet.

Nåja, förr eller senare kommer det att kosta tack vare VAR. Tills dess får vi försöka bortse från de här dumheterna och njuta av Ronaldos spel i stället, för just nu är han den absolut största stjärnan i detta VM. Inget snack om den saken.

Fyra mål, alltså. Det luktar skytteligaseger lång väg.

Så fick vi se de första tårarna också i detta VM. Marockos ryska saga är all och att detta faktum åtföljdes av en enorm besvikelse gick inte att ta miste på. Men det är inte mycket att säga om att laget nu får boka sin hemresa. Marocko har helt enkelt inte räckt till.

Det har för övrigt inte Saudiarabien gjort heller. Även om saudierna gjorde en betydligt bättre match mot Uruguay än vad de gjorde mot Ryssland. I VM-premiären var de långsamma, passiva och bleka. Nu var det ett helt annat lag vi såg på planen, med högre press, bättre passningstempo och mycket tuffare närkamper. Även om Uruguay skulle vara ett svagare lag än Ryssland, vilket jag inte är övertygad om ännu, så var det tveklöst ett par växlar vassare Saudiarabien vi såg den här gången.

Vi får väl helt enkelt hoppas på att det berodde på en utskällning mellan matcherna och att man lärt sig av läxan. Hur som helst var saudiernas insats den här gången, bortsett från ett lite passivt agerande i eget straffområde vid ett par-tre tillfällen, ett klart fall framåt för framtiden.

Uruguay har emellertid sett oväntat tandlöst ut hittills i detta VM. Det rådde – förstås – Luis Suarez bot på.

Han gjorde det snygga målet som räckte för att vinna matchen och ge laget vind i seglen.

Efter det var det inte mycket fotbollsgodis som sydamerikanerna bjöd på. Det behövde de visserligen inte heller, men ändå.

En anfallsduo som Suarez-Cavani väntar man sig så oerhört mycket mer av än det vi fått uppleva så här långt.

I kvällens sista match fick spanjorerna en chock när Said Ezatolahi kvitterade för Iran i den andra halvleken. Trodde han  – och många andra. Men den assisterande domaren hade höjd flaggan och efter en del palaver dömdes målet bort för offside.

Helt korrekt. Men onekligen en tankeställare för Spanien som trots all sin grannlåt inte mäktade med mer än ett mål och levde oerhört farligt. Kanske hade man underskattat iranierna och det är det farligaste som finns i ett VM där det inte finns några lag som man bara ställer ut skorna mot längre.

Samtidigt måste vi ju ge Iran en eloge för en väl genomförd match, även om det var extremt defensivt, på gränsen till olidligt, innan det spanska ledningsmålet föll.

Bara det att de har chansen kvar inför sista matchen mot Portugal är ju riktigt positivt.

Men varför spelar inte Saman Ghoddos?

Vi vill se mer av honom!

Höjdpunkten redan dag två

Det kan ha varit bästa matchen i VM vi precis har sett. Höjdpunkten redan dag två.

Spanien-Portugal 3-3.

Wow.

Vilken fantastisk fotbollspropaganda. Vilken otrolig skillnad – minst två galaxer mellan – jämfört med torsdagens VM-premiär mellan Ryssland och Saudiarabien.

Tempot. Bollkänslan. Passningsskickligheten. Dramatiken. Kvaliteten.

Och mitt i alltihop världens bästa fotbollsspelare just nu: Cristiano Ronaldo.

Han visade upp hela sitt register för världen. En smart aktion som gav straff. En bombsäker straff. Ett grymt spelmål. En fantastiskt välplacerad frispark i krysset. Mellan dessa mål ett uppoffrande spel och ett driv som lyfte hela det portugisiska laget.

Men det vore fel att låta det stanna där, vid Ronaldos show. För det fanns ett otroligt bra lag på andra sidan också. Ett lag som hämtade upp två underlägen, som vände det till egen ledning (3-2) och som sedan nästan tog död på matchen med sitt balettdansande runt planen, med ett passningsspel som stundtals fick portugiserna att stå stilla och bara titta på, som fick dem att se ut som om det givit upp matchen. Spanien var ruggigt bra och ingen, knappt ens portugiserna själva,  hade protesterat särskilt högljutt över orättvisan om spanjorerna vunnit matchen.

Men det är farligt att leka för mycket, det är alltid en risk att tappa drivet och framåtandan i den här sporten. Särskilt om motståndarlaget har en spelare som Cristiano Ronaldo.

Nu blev det 3-3 och det känns egentligen okej att inget av lagen förlorade. För den fotbollspropaganda de bjöd på tillsammans kommer vi nog att minnas som russinet i denna ryska VM-kaka när alltihop är över.

Jag har faktiskt svårt för att se att det ska kunna överträffas. Den här matchen hade allt. Inklusive en hattrickhjälte.

Hur det kommer att gå framöver för de här lagen? Tja, båda går lätt vidare från gruppen. Sedan får vi väl se. Spanien är det bättre laget, men Portugal har Ronaldo. Det kan faktiskt räcka för att vinna ett helt VM.

Annars då?

Det var riktigt kul även att se matchen mellan Marocko och Iran – och inte bara för att vi satt och väntade på att få se en allsvensk spelare på planen. Saman Ghoddos. Vi fick vänta länge, oväntat nog. Men det räckte ju med tio minuter. Ghoddos fixade frisparken som i förlängningen gav Iran segern efter ett hårresande marockanskt självmål. VM:s snyggaste nick hittills, men i egen kasse.

Iran firade som om man vunnit hela mästerskapet och det är också lite av tjusningen med ett inkluderande VM som inte bara har plats för de allra största nationerna. Det var härligt att se.

Å andra sidan var resultatet också ett bevis på att fotboll kan vara en riktigt elak sport. I den första halvleken spelade Marocko en fantastisk fotboll, tempostark, lekfull och kvalitativ. Men tyvärr inte tillräckligt effektiv. Några mål blev det inte av spelövertaget och sakta men säkert tröttnade marockanerna medan såväl energin som offensivlustan ebbade ut.

Och så gick det som det ofta gör när det bästa laget inte förmår göra mål. Det trillar in en slumpboll bakåt och så blir det tårar av besvikelse i stället för av glädje.

Ska erkänna att jag inte hann se särskilt mycket av matchen mellan Egypten och Uruguay, det var trots allt skolavslutning i eftermiddags. Men det lilla jag såg och av det jag hört förstår jag att även den matchen bjöd på hög kvalitet, om än inte någon sprudlande underhållning, åtminstone inte målmässigt. Egypten försvarade sig bra och hade en grym målvakt i El Shenawy som såg till att superstjärnorna Luis Suárez och Edinson Cavani fick lämna planen mållösa. Dock inte poänglösa, eftersom Jose Gimenez avgjorde till slut, i allra sista stund.

Frågan är dock om det hade kunnat slutat annorlunda om superstjärnan Mohamed Salah kunnat spela för Egypten. Nu satt han på bänken hela matchen trots att det skvallrats om att han var hundraprocentigt återställd från sin skada. Det var han alltså inte. Tyvärr. För både turneringens skull och för Egyptens hoppas jag att han är spelklar till nästa match.

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 53
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Bäst just nu: Sea Of Rust av Robert Cargill och Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafon.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Mord i Paradiset.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Torns IF, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.