Bittert slut men inte oväntat

Vilket osannolikt bittert slut på midsommardagen.

Tyskarna kunde ju gjort mål på vilken som helst av sina sjuttioelva chanser, men nästan fem minuter in på stopptiden alltså. Ärligt talat. Varför? Det var extremt tungt. Både i tv-sofforna och på planen. Vilken ohemult elak snyting.

Inte för att det var en oväntad förlust, eller ens orättvis. Det var spel mot ett mål under nästan hela matchen och inte ens elva mot tio kunde det svenska laget flytta upp spelet över mittlinjen. Det var, spelmässigt, en riktig kölhalning av svensk landslagsfotboll anno 2018.

Men fotboll går ju ut på att göra mål samtidigt som även ett bra försvarsspel räknas. Och länge höll kapten Granqvist och hans tappra sjömän skutan flytande i stormen. Dessutom, kryss i taket, så gjorde Sverige mål!

Ola Toivonens lobb över målvakten var så väldigt snygg också.

Jag skrev inför matchen att om någon av våra forwards lyckades näta mot Tyskland så skulle det vara värt en nominering till bragdguldet, så det får jag ju stå fast vid. Det trodde jag absolut inte. Men Toivonen gjorde ett riktigt klassmål.

Så otroligt synd att det inte höll hela vägen. 1-0 skulle ha varit en av årets stora svenska idrottsbragder. Även 1-1 skulle ha känts fantastiskt stort mot de försvarande världsmästarna.  Men så kul skulle vi alltså inte få ha det.

Den tyska maskinen malde på och till slut kom alltså det där förbaskade segermålet. Det hjälper ju inte att det var ett ruskigt snyggt frisparksmål, det var ju i fel kasse.

Det grymma med fotboll: Med det målet fick blågult inte med sig ett dyft från den här matchen. Dryga 96 minuters modig och väl genomförd kamp gav inte ett skvatt i belöning. Det delas inte ut några tapperhetsmedaljer eller tröstpoäng i den här sporten.

Men det finns förstås hopp.

Seger mot Mexiko i den sista gruppspelsmatchen räcker för avancemang. Dessutom skulle det faktiskt också kunna räcka med kryss, om tyskarna tappar poäng mot Sydkorea. Det är förstås inte troligt på något sätt, men ingenting är omöjligt.

Mexiko har visserligen varit riktigt bra i sina två första matcher och att vinna mot dem blir ingen lätt uppgift.

Men kunde vårt landslag skaka Tyskland, så ska det vara fullt realistiskt att tvåla till Mexiko.

Det svenska anfallsspelet oroar förstås fortfarande, trots Toivonens pärla. Marcus Berg var än en gång helt iskall på planen och personligen kan jag inte få in i min skalle varför Janne Andersson bytte ut Ola Toivonen i stället för Berg. Visst hade Berg ett straffläge, men i ärlighetens namn var det hans långsamhet som satte honom i den svåra situationen som i förlängningen gav domaren möjligheten att fria. Och resten av matchen var han en munsbit för de tyska försvarsspelarna.

Men kanske tänker Janne om till Mexikomatchen och spelar Guidetti bredvid Toivonen från start. Inte särskilt troligt det heller, men man kan ju hoppas.

Isaac Kiese Thelin gjorde inte heller något avtryck som går till historieböckerna, även om han inte fick särskilt mycket speltid.

En annan sak som Janne Andersson förmodligen lärt sig är att inte spela Jimmy Durmaz.

Missförstå mig inte, normalt sett gillar jag Durmaz, men hans inhopp mot Tyskland var katastrofalt från början till slut och uppenbarligen är han inte i tillräckligt bra form, eller balans, i det här mästerskapet.

Nåja.

VM är inte över för svenskt vidkommande ännu. Laget har skött sig klart godkänt, dessutom. Besegrade Sydkorea i en måstematch och gav Tyskland en rejäl kamp om poängen i nästa. Det blev ingen tysk kross, som man annars kunnat befara.

Så egentligen finns det ingen anledning att klaga, Jannes gäng har hittills levt upp till våra realistiska förväntningar.

Det är bara det, att om man ska gå långt i ett VM-slutspel så krävs det betydligt mer.

Vi får hålla tummarna för att vi får se det mot Mexiko.

Råttorna har inte lämnat skeppet ännu och kapten Granqvist står fortfarande vid rodret och håller kursen stadigt framåt.

Slutligen några ord om ännu en stor VM-hjälte: Romelu Lukaku. Belgiens världsstjärna håller som bäst på att utmana självaste Cristiano Ronaldo om skytteligatiteln i VM. Två mål igen mot Tunisien innebär att han, liksom Ronaldo, nu gjort fyra.

Dessutom är han den förste sedan Maradona 1986 att ha gjort två mål i två raka VM-matcher, enligt ett statistikbolag. Som om det inte skulle vara nog har han gjort flest mästerskapsmål (sju) för Belgien genom tiderna.

Och det är inte på något vis slut ännu. Belgien är vid sidan av Kroatien och möjligen Spanien (spelmässigt om än inte när det gäller effektivitet), det lag som imponerat mest hittills.

Det kan bära långt. Riktigt långt.

Ingenting är omöjligt….

Omöjligt? Nej, det har vi lärt oss med tiden, att ingenting är omöjligt.

I fotbollens värld, där logiken sällan går att lita på, kanske mer än någon annanstans.

Fotboll är inte matematik. Det händer ganska ofta att ganska enkla ekvationer inte får de förväntade svaren. Det enda man kan räkna på egentligen är spelarnas marknadsvärde – och där ser siffrorna inte så smickrande ut för den svenska truppen.

Men även om det ofta hjälper till så räcker det inte med feta lönekonton för att vinna matcher.

Normalt vinner Tyskland mot Sverige, men det normala händer inte alltid fotboll, har Albin Ekdal sagt i en intervju inför matchen. Det har han rätt i. Men det gäller förstås att inte förlita sig på det. Jobbet måste göras också och det är inget lätt jobb som ligger framför den blågula startelvan.

Om det är till svensk fördel eller inte att tyskarna åkte på stryk mot Mexiko, det vet vi först på lördag. Vi kan räkna med ett oerhört taggat tyskt lag med sikte på revansch och återupprättad heder, javisst, men samtidigt är det ett lag med lite stukad självkänsla efter en period med svagare resultat än väntat och utan harmoni i truppen efter (de förväntade) petningarna av Özil och Khedira, som fått mycket kritik för sina insatser i VM-premiären.

Dessutom har Janne Anderssons gäng faktiskt specialiserat sig på att välta favoriter. Frankrike, Holland och Italien har redan fått känna på hur besvärligt det kan vara att tugga sig igenom den välorganiserade svenska defensiven.

Som jag skrivit tidigare: Sverige kommer definitivt att försöka tråka ut och trötta ut Tyskland – och det är inte alls omöjligt att det lyckas. Ett uppoffrande slit i 90 minuter utan stora misstag kan absolut räcka till 0-0. Men räkna inte med någon sprudlade fotbollsunderhållning.

Däremot har jag fortfarande ganska svårt att tro att vi kommer att få uppleva ett svenskt spelmål.

Inte med ledning av det våra forwards presterat hittills under 2018.

Dock kan det vara intressant att Isaac Kiese Thelin åkt på en skada. ”Svenska anfallsproblem” stod det i en rubrik i kvällspressen, men frågar du mig är det allt annat än ett problem. Nu får vi kanske – äntligen – se John Guidetti i stället. Det kan ju inte bli sämre…

Och kom nu inte med den där gamla matchen i Berlin då Sverige vände 0-4 till 4-4. Då hade vi en viss Zlatan på planen. Det är historia. Nu spelar vi för 0-0 och ett svenskt segermål vore tveklöst värt en nominering till bragdguldet.

I Danmark är man inte lika glada över att VAR-systemet finns som vi är i Sverige (efter straffen mot Sydkorea). När reprisbilderna gav Australien den straff som innebar 1-1 under torsdagen blev det stora diskussioner igen.

Och visst kan man diskutera om situationen var värd straff och gult kort – men det är inte VAR-systemets fel, utan handsregelns. Som det är skrivet i regelboken ska det vara straff och därmed punkt för den diskussionen.

Men regler kan alltid diskuteras och personligen tycker jag att den aktuella situationen kostade våra grannar för mycket. Om man hindrar bollen från att gå i mål, stöter in bollen med handen/armen eller tydligt hindrar den från att nå en fri spelare – då är det glasklart. Men annars bör man hellre fria än fälla.

Med det sagt var 1-1 absolut inte ett orättvist resultat. Australien ska ha all heder av sin insats.

Frankrike fick nöja sig med en uddamålsseger mot Peru. Det om något visar att Sveriges 0-0 mot samma Peru inte var någon dålig insats. Sydamerikanerna gjrode en bra match, inget snack om den saken. Men de var inte tillräckligt vassa offensivt och därmed är VM-sagan över för den här gången.

Frankrike? Helt okej. Men inte mer.

Det är inte helt lätt att glänsa i ett VM numera, men den franska insatsen skvallrar i varje fall inte om någon framskjuten placering i mästerskapet. Trots superlöftet Kylian Mbappés fina mål.

Apropå att glänsa. Få lag har imponerat så där riktigt ordentligt än så länge, men Kroatien gjorde det med besked mot ett riktigt virrigt och blekt Argentina som kastade in handduken helt i den andra halvleken när Luka Modric och Ivan Rakitic kastade loss hela sitt register.

De kroatiska innermittfältarna verkligen l e k t e fotboll den här kvällen och bjöd på fantastiskt underhållning, inte bara genom sina mål.

Messi? var han ens med i matchen?

Första avslutet efter 64 minuter. Totalt sju (!) passningar under den andra halvleken av den spelare som anses utmana Ronaldo om titeln som världen bäste fotbollsspelare. Ett uselt betyg, både för Messi och för laget som inte tycks fungera alls.

Argentina är illa ute och med den brist på moral och självförtroende som laget visar tror jag att fiaskot snart är fullbordat.

Kroatien?

Fortsätter de så här kan de vinna VM.

Det kan de faktiskt.

Hoppet lever tack vare ”Granen”

Phuuu vilken rysare. Men hoppet lever alltså fortfarande, hoppet om svenskt avancemang från gruppspelet i VM.

Det ska vi tacka Andreas Granqvist för. Hans straff mot Sydkorea var iskall, lugn och välplacerad.

Det är precis i sådana lägen som det betyder allt att ha en så pass rutinerad och stabil spelare i laget. ”Granen” stod pall.

Att han gjorde det där straffmålet kompenserar väl också för hans i de här sammanhangen tydliga brist på snabbhet. För i löpningarna ute på planen var det mer skalle än ben om du förstår vad jag menar.

Det där var väl också, tyvärr, en allmän bild av det svenska laget. Det gick alldeles för långsamt. I löpningarna, i passningsspelet, i beslutsfattandet under press. Det gjorde nu inte så mycket tack vare straffmålet och den gedigna försvarsorganisationen i kombination med att det var ett rätt svagt lag som blågult ställdes mot.

Det var nog en av de sämsta matcherna i VM så här långt, sett till helhetsbilden.

Men vad gör väl det? Tre poäng är bärgade och nu skriver en del att ”…det räcker att slå Tyskland för att vi ska vara vidare”…

Det känns väl egentligen onödigt att kommentera ett sådant påstående, men ändå. Det är de regerande världsmästarna vi snackar om här. Dessutom en lite stukad tysk maskin som precis snuvats på poäng av Mexiko.

Räkna med att tyskarna kommer att vara ruskigt revanschsugna och taggade. Det kommer att bli en betydligt svettigare tillställning än den vi just bevittnat.

Det som skulle kunna tala för Sverige (jag vill ju ändå vara lite positiv nu) är att Janne Anderssons gäng hittills presterat som bäst mot tuffast möjliga motstånd. Mycket tack vare ett ramstarkt försvarsspel, arbetsmoral och en grym organisation. Det är fullt möjligt att tråka ut Tyskland och åtminstone klara 0-0.

Det som emellertid talar emot är våra totalt iskalla forwards. Nu ännu en match i den långa raden utan spelmål. Ola Toivonen såg vi inte mycket av. Marcus Berg brände ett läge som man knappt trodde att det var möjligt att missa. Isac Kiese Thelin var totalt anonym när han byttes in.

Det jag absolut inte kan förstå är att John Guidetti, som gör det bra i världens bästa liga (den spanska) är fjärdeforward i det här gänget och inte lär få en enda minut på planen om jag tolkar Janne Anderssons turordning rätt. Särskilt som de andra verkar vara lika långt från formen som de är hemifrån, där ute på den ryska landsbygden.

Nu kan jag dessutom skriva att jag saknar Zlatan. För till och med en formsvag och MLS-degraderad ”Ibra” hade varit bättre än de vi har på på planen just nu.

Nåja, vi har ju Emil Forsberg, tycker kanske någon. Mmmm… men Forsberg var inte mer än godkänd mot Sydkorea. En habil insats, men långt ifrån att glänsa. Vi får hålla tummarna för att han spelat sig i form nu.

Vi kommer att behöva svenska spelare som överträffar sig själva med marginal om det ska bli poäng mot Tyskland.

Pontus Janssons VM-debut måste förstås också nämnas här. Med kort varsel fick han gå in och ersätta Victor Nilsson-Lindelöf och han gjorde det riktigt bra. Såväl defensivt som på offensiva fasta. Jag vill definitivt se mer av ”Ponne” under VM. Nästa gång nickar han  kanske in ett mål också.

Det där videogranskningssystemet, VAR, är nog inte så dumt ändå, förresten. Eller hur?

Det var många i det svenska lägret som sågade tekniken inför VM, men utan den så hade det varit 0-0 mot Sydkorea och svenskt praktfiasko.

Tack och lov för de tekniska framstegen…

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 53
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Bäst just nu: Sea Of Rust av Robert Cargill och Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafon.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Mord i Paradiset.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Torns IF, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.