En godkänd examen för JDT

Det var många frågetecken inför Jon Dahl Tomassons eldprov, eller examensprov om man så vill, i torsdagens Europa League-drabbning borta mot Wolfsburg.

De flesta blev uträtade.

JDT:s Malmö FF får ett godkänt betyg. Att klara en uddamålsförlust borta mot ett skapligt Bundesligagäng som är mitt inne i sin säsong är tveklöst en bra prestation av ett svenskt lag som fortfarande är en bra bit från säsongsstart.

MFF fick med sig ett resultat, 1-2 sett med himmelsblå glasögon, som inte på något sätt känns omöjligt att hantera och vända på hemma på Eleda Stadion i returen, inför en kokande häxkittel av hemmasupportrar.

Särskilt som Wolfsburg knappast skrämde slag på någon. Bilföretaget som är tyskarnas storsponsor hade glömt ladda turbon, eller kanske att fylla på med racerbränsle. För det var inte direkt någon Chelseaklass på motståndet den här gången.

I returen har MFF-spelarna dessutom haft ytterligare en vecka på sig att bli varma i kläderna, samtidigt som man nu vet mer vad man har att hantera. Det är alltid lättare att förbereda sig för ett motstånd som man hunnit känna på en gång. Det fungerar visserligen åt båda hållen, men ändå.

Isaac Kiese Thelins iskalla och välplacerade straffmål kan bli guld värt när det ska avgöras hemma i Malmö.

Det var å andra sidan det enda som Kiese Thelin bidrog med offensivt i den här matchen, vilket måste ses som lite av en besvikelse. Det kan vara så att skillnaden mellan ett riktigt bra MFF-resultat i Wolfsburg och en uddamålsförlust stavas Markus Rosenberg. Det går inte att komma ifrån att ”Mackans” rutin, spelintelligens och målfarlighet saknades på planen. Om Wolfsburg kändes ganska tandlöst långa stunder i matchen så måste tyskarna tycka precis samma sak om MFF-anfallarna.

Visst var det en bortamatch och knappast fokus på att attackera i första hand, men det var inte mycket MFF skapade framåt och det är väl också det som reser vissa farhågor för framtiden.

Den individuella spetskompetens som låg bakom hemmalagets båda mål kan nog Malmö FF i dagsläget inte konkurrera med. Möjligen när Adi Nalic fått lite mer rutin på den här nivån, men Kiese Thelin  och Marcus Antonsson – som inte ens är en utpräglad forward i JDT:s bygge – var mer eller mindre helt ofarliga och där känns det inte som om utvecklingspotentialen är jättestor.

I det stora hela måste emellertid JDT:s lagbygge applåderas. Spelsystemet som det pratats mycket om påminde mot Wolfsburg om ett ganska traditionellt fyra-fyra-två och där fanns det plötsligt inte mycket att diskutera.  Efter alla resonemang om diverse sifferkombinationer och processer var vi tillbaka i en renodlad standardmodell för MFF. Inget revolutionerande där inte.

På pluskontot har Dahl Tomasson redan lyckats spela in två unga talanger med mycket intressant framtid i en Europaelva. Anel Ahmedhodzic och Adi Nalic visade att de redan hanterar den här nivån och det lovar mycket gott för resten av säsongen.

Backlinjen var stabil. Eric Larsson försvarade aboslut sin startplats på Oscar Lewickis bekostnad. Mittfältet håller toppklass och plötsligt finns det klasspelare i massor att rotera på ytterkanterna, vilket visade sig när Traustason bytte med Rieks som i sin tur bytte med Berget.

Nu gäller det bara att få spets på det hela också, men det är som redan nämnts tidigt på säsongen för MFF. Inte läge att döma ut forwards helt ännu. Särskilt inte Nalic.

Jag var rädd för att det skulle kunna bli ett otäckt uppvaknande för MFF med en ny, oprövad, tränare med nya idéer, ett ofärdigt spelsystem och ännu oslipade talanger och en jättetuff bortamatch i Europa så pass tidigt i processen. Jag var rädd för 3-0 till Wolfsburg, eller något liknande.

Farhågorna kom på skam och det är bara att applådera. Uwe Rösler hade inte gjort det bättre, inte utan Rosenberg. Och Rösler hade framför allt inte lyckats med att spela in två unga talanger så pass snabbt. Om ens alls.

Det ska bli mycket intressant att följa fortsättningen på det här äventyret.

 

En fantastiskt stark prestation

Jodå, Mexiko passade alldeles utmärkt.

Men dessutom svarade det blågula landslaget för en fantastiskt stark prestation från första till sista matchminuten.

En genuin lagseger, byggt på en grym laganda, en imponerande organisation i vilken varje kugge höll, ett mäktigt försvarsarbete och mycket snygga nålstick framåt i den bristfälligt byggda mexikanska muren.

Jannes gäng gjorde det omöjliga redan när det tog sig till VM efter en ”dödens grupp” i kvalspelet med både Italien och Nederländerna som avsevärt påtagliga vägbulor.

Nu har det Zlatanlösa landslaget gjort det igen.

Gruppen vunnen, minsann. Före Tyskland, Mexiko och Sydkorea. Ja just det… före Tyskland! Regerande världsmästarnationen!

Åttondelsfinalen är säkrad, redan där har den här blågula humlan bevisat att den faktiskt kan flyga och det riktigt snyggt och effektivt.

Nej, Jannes gäng har inte världens bästa forwards, långt därifrån, även om jag absolut inte tänker gnälla på våra anfallsspelare i dag.

De gjorde inte mål men Marcus Berg fixade en straff och Kiese Thelin (underbar luftduell) och Ola Toivonen var båda inblandade i målet som – även om det till slut blev ett självmål – betydde 3-0. Nej, det svenska laget dominerar inte matchbilden spelmässigt. Bollinnehavet var ett tag nere på 35 procent. En nästan skrämmande låg siffra.

Men fotboll handlar inte bara om bollinnehav.

Fotboll går i första hand ut på att göra mål och att hålla tätt bakåt.

Sverige lyckades med båda mot ett allt mer frustrerat och panikartat Mexiko som inte alls lyckades få sin taktik att fungera mot den fysiskt tunga och välorganiserade svenska defensiven. Vilket öppnade luckor bakåt.

Mexikanerna gick i fällan och då högg svenskarna blixtsnabbt på de chanser som bjöds.

Det svenska laget bjuder inte på den vackraste, mest underhållande eller ens mest moderna fotbollen.

Men spelarna gör det de är satta att göra, de går vidare i VM.

Jag ger mig förbehållslöst. Det finns inga skäl att gnälla över byten, spelare som saknas eller spelmässiga detaljer när det slutar med att svenska folket får jubla, vifta med de blågula flaggorna, dansa i fontäner och fira en vacker och solig sommardag.

Janne Anderssons landslag har redan gjort det så bra att det kan räknas som succé. Och än är faktiskt VM inte ens över. Det går vidare!

General Granqvist måste förstås också få ett par rader här. Vilken härförare! Vilken iskyla i pressade lägen! Hur mycket det än stormar runt honom står han där rak i ryggen och pekar framåt med hela handen, visar vägen och stoppar allt som kommer emot honom.

Han förkroppsligar verkligen den här upplagan av landslaget. Inte snabbast, inte mest teknisk, men en vinnare som låter alla runt sig växa till oanade höjder.

Tyskland? Ja, herregud. Jag vågar inte ens tänka på hur Löw och hans mannar kommer att tas emot på hemmaplan.

Aufwienerschnitzel alltså, respass ut VM efter förlust mot Sydkorea.

Det måste smärta.

Men ändå känns det lite rättvist någonstans, efter de tyska ledarnas hån mot den svenska bänken.

De lyckades med nöd och näppe och lite domarhjälp slå Sverige. Men det var också allt de lyckades med.

Vilket superfiasko.

Senare på onsdagskvällen stod det klart att det blir Schweiz i åttondelen för svenskt vidkommande. Det är som det är, inga matcher är lätta på den nivån. Men att det som en del påstår är en lättare match än Brasilien vet jag inte. . .

Det svenska laget har visat sig bäst på att slå ur underläge och slå ut pressade favoriter med en frustrerande stark defensiv, fysik och omställningar eller väl inövade fasta situationer.

Brasilien hade nog passat bättre faktiskt. Schweiz och Sverige är ganska likvärdiga lag på flera sätt.

Det kan bli en ruggig rysare.

Det kan bli ett straffavgörande.

Men vi har ju Granen. Det räcker långt

Ingenting är omöjligt….

Omöjligt? Nej, det har vi lärt oss med tiden, att ingenting är omöjligt.

I fotbollens värld, där logiken sällan går att lita på, kanske mer än någon annanstans.

Fotboll är inte matematik. Det händer ganska ofta att ganska enkla ekvationer inte får de förväntade svaren. Det enda man kan räkna på egentligen är spelarnas marknadsvärde – och där ser siffrorna inte så smickrande ut för den svenska truppen.

Men även om det ofta hjälper till så räcker det inte med feta lönekonton för att vinna matcher.

Normalt vinner Tyskland mot Sverige, men det normala händer inte alltid fotboll, har Albin Ekdal sagt i en intervju inför matchen. Det har han rätt i. Men det gäller förstås att inte förlita sig på det. Jobbet måste göras också och det är inget lätt jobb som ligger framför den blågula startelvan.

Om det är till svensk fördel eller inte att tyskarna åkte på stryk mot Mexiko, det vet vi först på lördag. Vi kan räkna med ett oerhört taggat tyskt lag med sikte på revansch och återupprättad heder, javisst, men samtidigt är det ett lag med lite stukad självkänsla efter en period med svagare resultat än väntat och utan harmoni i truppen efter (de förväntade) petningarna av Özil och Khedira, som fått mycket kritik för sina insatser i VM-premiären.

Dessutom har Janne Anderssons gäng faktiskt specialiserat sig på att välta favoriter. Frankrike, Holland och Italien har redan fått känna på hur besvärligt det kan vara att tugga sig igenom den välorganiserade svenska defensiven.

Som jag skrivit tidigare: Sverige kommer definitivt att försöka tråka ut och trötta ut Tyskland – och det är inte alls omöjligt att det lyckas. Ett uppoffrande slit i 90 minuter utan stora misstag kan absolut räcka till 0-0. Men räkna inte med någon sprudlade fotbollsunderhållning.

Däremot har jag fortfarande ganska svårt att tro att vi kommer att få uppleva ett svenskt spelmål.

Inte med ledning av det våra forwards presterat hittills under 2018.

Dock kan det vara intressant att Isaac Kiese Thelin åkt på en skada. ”Svenska anfallsproblem” stod det i en rubrik i kvällspressen, men frågar du mig är det allt annat än ett problem. Nu får vi kanske – äntligen – se John Guidetti i stället. Det kan ju inte bli sämre…

Och kom nu inte med den där gamla matchen i Berlin då Sverige vände 0-4 till 4-4. Då hade vi en viss Zlatan på planen. Det är historia. Nu spelar vi för 0-0 och ett svenskt segermål vore tveklöst värt en nominering till bragdguldet.

I Danmark är man inte lika glada över att VAR-systemet finns som vi är i Sverige (efter straffen mot Sydkorea). När reprisbilderna gav Australien den straff som innebar 1-1 under torsdagen blev det stora diskussioner igen.

Och visst kan man diskutera om situationen var värd straff och gult kort – men det är inte VAR-systemets fel, utan handsregelns. Som det är skrivet i regelboken ska det vara straff och därmed punkt för den diskussionen.

Men regler kan alltid diskuteras och personligen tycker jag att den aktuella situationen kostade våra grannar för mycket. Om man hindrar bollen från att gå i mål, stöter in bollen med handen/armen eller tydligt hindrar den från att nå en fri spelare – då är det glasklart. Men annars bör man hellre fria än fälla.

Med det sagt var 1-1 absolut inte ett orättvist resultat. Australien ska ha all heder av sin insats.

Frankrike fick nöja sig med en uddamålsseger mot Peru. Det om något visar att Sveriges 0-0 mot samma Peru inte var någon dålig insats. Sydamerikanerna gjrode en bra match, inget snack om den saken. Men de var inte tillräckligt vassa offensivt och därmed är VM-sagan över för den här gången.

Frankrike? Helt okej. Men inte mer.

Det är inte helt lätt att glänsa i ett VM numera, men den franska insatsen skvallrar i varje fall inte om någon framskjuten placering i mästerskapet. Trots superlöftet Kylian Mbappés fina mål.

Apropå att glänsa. Få lag har imponerat så där riktigt ordentligt än så länge, men Kroatien gjorde det med besked mot ett riktigt virrigt och blekt Argentina som kastade in handduken helt i den andra halvleken när Luka Modric och Ivan Rakitic kastade loss hela sitt register.

De kroatiska innermittfältarna verkligen l e k t e fotboll den här kvällen och bjöd på fantastiskt underhållning, inte bara genom sina mål.

Messi? var han ens med i matchen?

Första avslutet efter 64 minuter. Totalt sju (!) passningar under den andra halvleken av den spelare som anses utmana Ronaldo om titeln som världen bäste fotbollsspelare. Ett uselt betyg, både för Messi och för laget som inte tycks fungera alls.

Argentina är illa ute och med den brist på moral och självförtroende som laget visar tror jag att fiaskot snart är fullbordat.

Kroatien?

Fortsätter de så här kan de vinna VM.

Det kan de faktiskt.

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 53
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Bäst just nu: Sea Of Rust av Robert Cargill och Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafon.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Mord i Paradiset.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Torns IF, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.