En bra final för fotbollen

Det är klart att man lider lite med engelsmännen efter förlusten i VM-semifinalen.

Men bara lite.

För att Kroatien tog sig till final är bra för fotbollen.

Det engelska laget har gjort det bra, inget snack om det. Men Gareth Southgates lag har absolut inte samma register som det kroatiska landslaget.

Kroatien har bättre passningsspel, större kreativitet, är helt enkelt klart bättre spelmässigt. Här finns utrymme för både en stark lagmässig organisation med gediget försvarsarbete och individuella prestationer som lyfter hela laget.

Med fantastiska bollgenier som Luka Modric och Ivan Rakitic på innermittfältet flankerade av snabba och målfarliga yttrar som Perisic och Rebic med en riktigt måltjuv som Super-Mario Mandzukic framför sig har man en oerhört spännande offensiv som både kan och får göra det lilla extra.

Jag gillade det kroatiska laget från början av gruppspelet och gör det ännu mer nu, sedan de faktiskt avslöjat det engelska laget som aningen stelbent och begränsat.

Länge såg det ut som om VM i Ryssland skulle kunna bli dödsstöten för det kreativa passningsspel som kallats tiqui-taqua. Men det blev inte riktigt så. Mycket tack vare de kroatiska spelgenierna och ett under mästerskapets gång allt vassare Frankrike. Det vi kunnat konstatera är emellertid att det inte räcker med att spela fyrkanten runt sina motståndare längre. Utan effektivitet i och kring motståndarnas straffområde och en förmåga att döda matcherna kommer man inte till en stor final. Det räcker, lyckligtvis, inte heller med en kompakt försvarsmur och omställningsspel vilket bland andra det svenska laget fick erfara när man mötte ett lag som spelar på exakt samma sätt (England) men med lite högre kvalitet.

På samma sätt har det franska laget lyckats glänsa med sitt offensiva spel, samtidigt som man inte blottat sig för mycket bakåt. Det handlar förstås mycket om att ha kvalitetsspelare på så många offensiva positioner som möjligt och i Frankrike har spelare som framför allt Mbappé och Griezmann visat upp hela sitt register och satt skräck i motståndarförsvaren. Men vid sidan av dem finns världsspelare som Pogba, Giroud och Kanté som inte går att tappa bort utan att det kostar.

Frankrikes seger över Belgien var på papperet tyngre än den kroatiska vändningen mot England. Frankrike är ett större land, både befolkningsmässigt och fotbollshistoriskt. Därför kommer självklart favoritskapet att tynga les bleus inför VM-finalen. Ganska rejält, dessutom.

Jag tror att det passar kroaterna alldeles utmärkt. De har kämpat hårt, vänt underlägen, spelat flera förlängningar och visat en oerhörd moral. De är fortfarande hungriga underdogs trots att deras spel visat att de hör hemma i VM-finalen. Och som det brukar heta inom fotboll: Varje match är en egen historia. Det finns inga givna vinnare – särskilt inte på landslagsnivå. Inte nu längre.

Fråga bara Tyskland, Spanien, Portugal, Brasilien eller Argentina…

Det finns ytterligare en sak som talar för kroaterna. En historisk längtan efter en revansch på just Frankrike.

1998 hade en magisk kroatisk landslagsgeneration chansen att göra något riktigt stort och dominerade spelmässigt i en VM-semifinal mot just Frankrike. Men en viss Lilian Thuram hade sitt livs mest lyckade dag och avgjorde matchen med två snabba mål.

Det har gått 20 år sedan dess och Kroatien har fått fram en ny superelva. Den här gången tänker man inte låta Frankrike stå i vägen.

Räkna alltså med ett kroatiskt gäng som kommer att slita ont i 120 minuter om så krävs.

För att ta revansch och för att visa världen att ett litet land kan stå upp mot de stora jättarna och vinna VM.

Jag tror minsann att jag kommer att hålla en extra tumme för att det lyckas.

Hur som helst är jag säker på att det är en fantastisk VM-final som väntar, en final som garanterat kommer att bli både välspelad och underhållande.

En seger för fotbollen.

Bronset? Jag tror att Belgien tar det.

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 53
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Bäst just nu: Sea Of Rust av Robert Cargill och Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafon.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Mord i Paradiset.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Torns IF, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.