Nu tror vi på kvartsfinal

Nu är det alltså snart dags.

Åttondelsfinal i VM för ett svenskt lag som fortsatt att trotsa oddsen genom hela VM-kvalet och sedan gruppspelet i Ryssland.

Som fått positiv kritik för sitt lagspel, sin organisation och moral.

Jag vill inte vara någon partyförstörare, men det blir en riktigt tuff match mot Schweiz, kanske den tuffaste hittills för det svenska laget.

Tyskland var ju med facit i hand fjärran från sin högstanivå, Sydkorea som väntat ett av de svagare lagen och Mexikos försvarsspel har lämnat ett och annat övrigt att önska.

Schweiz? En lagmaskin som påminner om blågult med välorganiserat och starkt försvar, kompetent spelmässigt och ganska vass offensivt.

Om jag skulle spela på matchen så skulle jag nog spela på kryss efter full tid. Men det betyder å andra sidan ingenting, för en vinnare ska ju koras om det så ska bli efter förlängning och straffar.

Och det kan mycket väl bli Sverige som går segrande ur striden.

Hittills har Janne Anderssons gäng trotsat alla kritiker (främst vad gäller ett ineffektivt offensivt spel) och tagit sig vidare gång på gång. Efter storsegern mot Mexiko var det emellertid slut på måltorkan. Med besked.

Så jag tänker ge Janne och gänget mitt fulla förtroende den här gången.

Resultaten går inte att snacka bort så nu måste vi tro på svensk kvartsfinal.

Apropå Mexiko så blev det tack och adjö på måndagen mot Brasilien. Inte helt oväntat, för än en gång visade mexikanerna brister i sitt försvarsspel.

Attackfotbollen var inte alls oäven den här gången heller, som mot Tyskland och Sydkorea, men brassarnas försvar höll och när Mexiko tvingades jaga allt intensivare kunde Neymar utnyttja blottorna bakåt.

Ett mål och en snygg assist och Brasiliens nya nationalidol är på god väg mot en revansch efter skadan i det förra VM-slutspelet – och den nesliga storförlusten mot Tyskland som följde för laget.

Brasilien är dessutom en av extremt få gamla stora VM-nationer och förhandsfavoriter som det lyckats för i år. Italien och Holland försvann som bekant redan i kvalet, Tyskland överlevde inte gruppspelet och i åttondelsfinalerna fortsatte de stora att falla.

Spanien föll mot Ryssland och det måste vara den största skrällen i det här skedet av turneringen. Den såg jag absolut inte komma, särskilt inte efter värdnationens extremt bleka avslutning på gruppspelet.

Jag vågade mig på att skriva redan då att den ryska festen skulle ta slut i åttondelen, men oj vad jag bedrog mig.

Den fortsätter alltså och det är förstås kul för mästerskapet. Men det sätter också fingret på det stora spanska problemet just nu – att en fantastisk passningsfotboll, bollinnehav och skönspel helt enkeltn inte räcker till.

Laget är alldeles för ineffektivt. Kanske blir det här mästerskapet dödsstöten för de fotbollsfilosofer som predikar tici-taca i alla lägen?

Annars då?

Uruguays superduo Suarez och Cavani överglänste Ronaldo och så var festen över för Portugal.

Danmark hade förtjänat att gå vidare efter en heroisk match, men kompetenta Kroatien måste fortfarande räknas som en av guldfavoriterna.

Frankrike trodde jag inte mycket på efter gruppspelet men å andra sidan lämnade även Argentina en del övrigt att önska då.

Ändå bjöd de här båda lagen på en fantastisk fotbollsunderhållning.

Fotboll ska helt enkelt inte vara helt lätt att förstå sig på…

Ronaldo lämnar ingen oberörd

Ronaldo fortsätter att sätta sin prägel på VM i fotboll.

Och klart är att han inte lämnar någon oberörd.

Mot ett hårt kämpande och inte alls oävet Marocko gjorde han sitt fjärde (!) mål på två matcher i detta mästerskap – och det skulle visa sig räcka för att hans Portugal i princip skulle vara klart för avancemang. Inte enligt tabellen, men i praktiken ska det mycket till för att det inte ska bli så.

Mål efter fyra minuter (ett snyggt sådant, den här gången på nick) och sedan kunde portugiserna i princip rita in sig på att kontrollera matchen, minimera misstag och spara energi så gott det gick.

Det är förstås ingen hemlighet att Portugal spelar så, med en tajt defensiv och med snabba stickare på Ronaldo som så gott som alltid lyckas ge sitt lag den stora fördelen av att leda matcher. Med världens bästa spelare kan man vara ganska trygg i det spelsättet. Och varför inte? Den här gången behövde Ronaldo dessutom inte springa sig trött för att hjälpa till i defensiven, för även om Marocko gjorde en habil insats så var laget inte så bra att det blev så där riktigt farligt.

Det är en grannlaga uppgift att försöka tråckla sig igenom ett Portugal som leder.

Men det finns förstås en annan sida också. Av Ronaldo, alltså.

Den onödigt osportsliga.

När han försökte filma till sig en straff i ett senare skede av matchen rörde det upp heta känslor och det är lätt att förstå. Det var så meningslöst och dumt.

Det värsta var väl egentligen inte att den gode Cristiano föll väldigt lätt, även om det är illa nog, utan att han sedan dessutom upprört gestikulerade till domaren och gjorde den numera berömda rektangelgesten med händerna, den som betyder att man vill påkalla videoövervakningssystemet VAR.

Jag har förstått att det ska delas ut varningar till spelare som gör så. Dumt att inte domaren statuerade exempel den här gången.

Men ännu hellre skulle jag ha sett att domaren faktiskt gick ut, kollade filmen och sedan kom tillbaka och skickade upp det gula kortet (för filmning) i ansiktet på Ronaldo. Det hade nog fått honom tyst och kanske rentav lärt honom en ordentlig läxa. för ganska många hade skrattat åt honom då  – och det tror jag hade kunnat vara det bästa straffet.

Nåja, förr eller senare kommer det att kosta tack vare VAR. Tills dess får vi försöka bortse från de här dumheterna och njuta av Ronaldos spel i stället, för just nu är han den absolut största stjärnan i detta VM. Inget snack om den saken.

Fyra mål, alltså. Det luktar skytteligaseger lång väg.

Så fick vi se de första tårarna också i detta VM. Marockos ryska saga är all och att detta faktum åtföljdes av en enorm besvikelse gick inte att ta miste på. Men det är inte mycket att säga om att laget nu får boka sin hemresa. Marocko har helt enkelt inte räckt till.

Det har för övrigt inte Saudiarabien gjort heller. Även om saudierna gjorde en betydligt bättre match mot Uruguay än vad de gjorde mot Ryssland. I VM-premiären var de långsamma, passiva och bleka. Nu var det ett helt annat lag vi såg på planen, med högre press, bättre passningstempo och mycket tuffare närkamper. Även om Uruguay skulle vara ett svagare lag än Ryssland, vilket jag inte är övertygad om ännu, så var det tveklöst ett par växlar vassare Saudiarabien vi såg den här gången.

Vi får väl helt enkelt hoppas på att det berodde på en utskällning mellan matcherna och att man lärt sig av läxan. Hur som helst var saudiernas insats den här gången, bortsett från ett lite passivt agerande i eget straffområde vid ett par-tre tillfällen, ett klart fall framåt för framtiden.

Uruguay har emellertid sett oväntat tandlöst ut hittills i detta VM. Det rådde – förstås – Luis Suarez bot på.

Han gjorde det snygga målet som räckte för att vinna matchen och ge laget vind i seglen.

Efter det var det inte mycket fotbollsgodis som sydamerikanerna bjöd på. Det behövde de visserligen inte heller, men ändå.

En anfallsduo som Suarez-Cavani väntar man sig så oerhört mycket mer av än det vi fått uppleva så här långt.

I kvällens sista match fick spanjorerna en chock när Said Ezatolahi kvitterade för Iran i den andra halvleken. Trodde han  – och många andra. Men den assisterande domaren hade höjd flaggan och efter en del palaver dömdes målet bort för offside.

Helt korrekt. Men onekligen en tankeställare för Spanien som trots all sin grannlåt inte mäktade med mer än ett mål och levde oerhört farligt. Kanske hade man underskattat iranierna och det är det farligaste som finns i ett VM där det inte finns några lag som man bara ställer ut skorna mot längre.

Samtidigt måste vi ju ge Iran en eloge för en väl genomförd match, även om det var extremt defensivt, på gränsen till olidligt, innan det spanska ledningsmålet föll.

Bara det att de har chansen kvar inför sista matchen mot Portugal är ju riktigt positivt.

Men varför spelar inte Saman Ghoddos?

Vi vill se mer av honom!

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 53
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Bäst just nu: Sea Of Rust av Robert Cargill och Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafon.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Mord i Paradiset.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Torns IF, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.