Truppens kvalitet räddade Pehrsson

När det stod 1-2 på Swedbank Stadion var jag förbannad.

Jag menar, MFF hade egentligen bara två saker att tänka på mot Djurgården. Alla visste vilka det var.

1. Plocka bort Kim Källströms farliga passningar.

2. Se upp med de snabba omställningarna.

Det misslyckades kapitalt. Två gånger!

Varför? Var instruktionerna för dåliga?

Framåt var det det nya, snabba, passningsspelet som skulle luckra upp en tät defensiv. Det gick inte alls. Det blev för plottrigt och för stressigt för vissa spelare och MFF:s stjärnduo på topp, Rosenberg & Cibicki, fick snudd på ingenting att jobba med. Dessutom såg Rosenberg ovanligt nog ganska loj ut (åtminstone fram tills han började få riktigt bra passningar i slutet av matchen).

Att det ändå blev tre poäng till slut ska nog nye tränaren Magnus Pehrsson tacka sin breda och kvalitativa trupp för. När Magnus Wolff Eikrem kom in blev passningarna lite mer distinkta, lite hårdare och lite mer träffsäkra och Jo-Inge Berget bidrog med både offensiv tyngd och skicklighet. Sedan var det förstås en individuell prestation, ett sagolikt skott, av Yoshimar Yotun som frälste fansen.

Taktik och laguttagning kan alltså definitivt diskuteras. Den här gången räddades Pehrsson av att MFF-truppen innehåller så mycket individuell kvalitet att det räckte när matchplanen havererade.

Till MFF:s fördel ska nog påpekas att det kan ha varit det näst bästa laget i årets allsvenska som stod för motståndet. När Djurgården fått ihop alla detaljer i sitt spel kommer laget att bli mycket svårslaget framöver.

Tre poäng är dessutom alltid en förmildrande omständighet.

Och underhållningen kan nog ingen på Swedbank Stadion ha klagat på. Det var en intressant och händelserik fotbollsmatch.

——-

Det blir en femte och avgörande SM-kvartsfinal i handboll i Lunds arena på fredag. En häftig idrottsfest för alla som älskar sporten och håller på något av lagen.

Utsålt i ”biblioteket”?

Ystads IF lyckades än en gång vinna ett sekunddrama mot Lugi. Jag såg inte matchen och ska därför avhålla mig från att ha åsikter om den – men jag tror fortfarande att Lugi tar hem den här bataljen till slut tack vare den kvalitativa bredden i truppen. Och hemmaplansfördelen i den avgörande matchen.

Men YIF har onekligen revanscherat sig, med besked, för en säsong som annars varit sämre än väntat. Och om det inte skulle bli SM-semifinal har man avslutat med att bjuda sin hemmapublik på en härlig slutvinjett med seger i egna arenan. Det är säkert väldigt värdefullt för arbetet inför kommande säsong.

——

Att Brynäs nu har en matchboll i SM-finalen i ishockey stärker än en gång min tes om att SHL, den evighetslånga grundserien alltså, är en ren showbiz-produkt utan sportsligt värde.

Bevisföremål 1:

Växjö, som var totalt överlägset i grundserien, åkte ut som det sjöng om det mot åttondeplacerade Malmö Redhawks.

Bevisföremål 2:

Malmö Redhawks, som hade 3-1 i matcher mot HV71 i grundserien, var mer eller mindre chanslöst att hota samma lag i semifinalspelet.

Bevisföremål 3:

Brynäs, som faktiskt var ganska nära att tvingas till ”play-in” (åttondelsfinaler), växlade upp när det började bli allvar och är nu alltså ytterst nära att ta hem SM-guldet.

Frölunda ska vi bara inte prata om. . .

Jag såg alla Malmö Redhawks matcher i slutspelet, mot Luleå, Växjö och HV71. Och varenda en av dem var en mycket bättre hockeymatch än någon av de jag såg under grundseriespelet.

Hur länge ska det här serieupplägget, som självklart bara är ett sätt att tjäna så mycket pengar som möjligt, få fortsätta? Har svensk hockey verkligen inga bättre idéer?

När börjar publiken genomskåda farsen och sluta gå på seriematcherna?

Slutspelshockeyn har varit fantastisk idrottsunderhållning. Precis som den ska vara när det gäller något. Det  andra bara en tröttsam transportsträcka, för alla utom de stackars klubbar som krigar i botten för sin överlevnad och TV-pengar även kommande säsong.

—–

I lördags drog Greyhound Racing-säsongen i gång. För mig personligen en härlig krydda i tillvaron. Två segrar för familjens hundar smakade inte så tokigt det heller.

 

 

 

 

 

 

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 53
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Bäst just nu: Sea Of Rust av Robert Cargill och Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafon.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Mord i Paradiset.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Torns IF, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.