Skolexempel i idrottspsykologi

En och annan psykologistudent satt förmodligen i ”Biblioteket” i Lund och antecknade febrilt under den tredje SM-semifinalen mellan Lugi och H65.

Matchen var nämligen ett skolexempel i idrottspsykologi.

Det handlade ganska mycket om kroppsspråk.

För in i arenan dundrade en veritabel viljeorkan i form av H65 Höörs med adrenalin och självförtroende våldsamt uppumpade tjejer.
De slog an tonen direkt.
Liksom tränaren Ola Månsson. Men där var det lite som vanligt. Månsson var tröttare och svettigare än spelarna efter matchen. Det är lite hans grej. . .

Och som svar  började Lugispelarna tveka, darra i knävecken och stressa fram det ena tekniska misstaget efter det andra.

Det höll i princip i sig matchen ut.

Det var egentligen bara en enda spelare i Lugi som försökte hålla humöret uppe, som krigade allt vad hon orkade och visade med hela sitt kroppsspråk att hon ville vinna matchen. Du har säkert redan gissat vem.

Anna Lagerquist förstås.

Hade hon fått bollen lite oftare i offensiven så hade kanske matchen slutat annorlunda. Men nu blev det inte så. Dessutom vågade Lugispelarna, som inte förlorat en enda match i Lund den här säsongen – fram tills idag – plötsligt inte skjuta utifrån. De tappade tron på sig själva, säkert mycket på grund av H65-spelarnas enorma pondus.

Laget som vann ganska lätt i den första SM-semifinalen och ledde den andra med tio (!) mål innan H65 nästan mirakulöst kunde vända och vinna, var plötsligt helt utan självförtroende och underpresterade grovt.

Jag förstår att tränaren Dragan Brljevic försvann snabbt och inte gick att få tag på för intervju efter matchen.

Tänk att det kan vara så enkelt ibland inom lagidrotten.

Nu är den här drabbningen förstås ingalunda avgjord, även om H65 har allt i egna händer på tisdag. Lugi kan mycket väl kvittera och skaffa sig ett avgörande på hemmaplan.

Men klart är att laget är i brygga. Hur spelarna hanterar psykologin den närmaste veckan blir helt avgörande.

Ola Månsson är förresten en slipad man. Jag frågade honom efter matchen: Tar ni dem nu?  Han svarade snabbt: ”Zagreb, ja”.

En match i taget. Först är det returen i Challenge Cup-finalen på lördag.

Det finns en chans för H65 att ta två titlar den här säsongen. . .

——

Herrsemifinalen mellan IFK Kristianstad och Ystads IF ska jag inte gå alltför mycket in på den här gången, eftersom jag inte såg den. Men än så länge tycks det gå programenligt för regerande svenska mästarna, även om Ystads IF hade ett oväntat grepp kopplat i den första halvleken i den orangefärgade häxkitteln i Kristianstad.

Nu höll det inte distansen ut den här gången.

Men som slutspelet utvecklat sig hittills, men en hel del oväntade resultat både på herr- och damsidan, så ska man nog inte skriva att IFK tar det här i tre raka matcher. Det känns bara dumt, trots att IFK Kristianstad förstås är jättefavorit till att ta hem ännu ett SM-guld.

Vi låter väl matcherna spelas och njuter av festen i stället för att tippa.

För klart är att den här idrottsvåren i Skåne knappast kunde ha varit hetare än den är just nu. Med två häftiga Skånederbyn i SM-semifinalerna.

Och garanti på ett skånskt lag i vardera SM-finalen så småningom.

Härligt!

En enda bild räcker ibland för att bevisa en tes. Om vilja och kroppsspråk gör skillnad i handboll så föregår H65-tränaren Ola Månsson helt klart med gott exempel. Foto: Eric Bliding

En riktigt osmaklig sågning

Tillsammans. Det är HK Malmös slogan och den accentueras inför varje match när klubbens starke man Jörgen Rasmusson sjunger sin översättning av Village Peoples gamla hit ”Go West” för publiken i Baltiskan.

Men det här med att vinna och förlora tillsammans som ett lag tycks inte vara en värdegrund som styrelseledamoten Lars Larsson håller med om.

I går kväll läste jag nämligen en av de mest brutala sågningar av en egen spelare som jag sett inom skånsk idrott på bra länge. Det var KvP-kollegan Jan Peter Andersson som hade grejen om att Zoran Roganovic lämnar HK Malmö för att gå tillbaka till sin gamla klubb H43.

I artikeln citeras Lars Larsson, som uttalar sig med uppenbar bitterhet och det är väldigt lätt att tolka hans ord som att han anser att det var helt och hållet Zoran Roganovic fel att HK Malmö missade att gå vidare till SM-semifinal. Så framstår det åtminstone för de flesta som läser artikeln.

Att laget haft stora skadeproblem under våren nämner han inte, inte heller att man aldrig tidigare gått vidare från en kvartsfinal.

I stället säger Lasse Larsson så här om att Zoran nu lämnar klubben:

– Han hade ingen strålande säsong. Framförallt inte i slutspelet. Vi kände att vi inte var beredda att satsa mer på en kille som nått zenit.

Och vidare:

– Vi hade hoppats att Zoran, med den enorma rutin han besitter, skulle leva upp när vi gick in i kvartsfinalspelet. Om Zoran varit i samma form som för två år sedan hade vi spelat semifinal mot Sävehof nästa vecka.

Det är, för det första, inte sant, utan snarare en ren lögn.

Säsongen 2014/2015 var den forne skyttekungen i elitserien nere på 14:e plats i skytteligan efter säsongen (i Lugi) och hade redan då passerat sin absoluta zenit i karriären. Fortfarande en grym spelare i sina bästa stunder, men knappast i sitt livs form. Han sköt till exempel inte sitt lag till någon SM-semifinal ens då. Det blev respass i kvarten för Lugi, mot Ystads IF.

HK Malmö måste ha haft full koll på vad det var för spelare man köpte och att det med största säkerhet inte var en spelare som om ytterligare ett par år, två år äldre, på egen hand skulle skjuta laget till en SM-final. Eller SM-semifinal för den delen.

Zoran har dessutom knappast haft en bärande roll med eoner av speltid under sin tid i HK Malmö och att han då skulle kliva in och plötsligt dominera i slutspelet känns bara tramsigt.

Bortsett från det vet alla som har minsta lilla koll på skånsk handboll att Zoran Roganovic är och alltid varit en hedersman, en lojal och stabil lagspelare och ett starkt affischnamn för den klubb han representerar.

Hans namn har säkert genererat en hel del publik- och sponsorintäkter åt HK Malmö.

Att hänga ut en sådan idrottsman som Lasse Larsson gjort är osmakligt, oanständigt och extremt lågt.

I stället borde Larsson kanske ägna sig åt lite välbehövlig och konstruktiv självkritik. För det finns säkert saker som HK Malmö, bortsett från all otur med skador, kan göra bättre till nästa säsong.

Jag kan inte låta bli att undra vad Jörgen Rasmusson tycker om sin styrelsekollegas utspel som tveklöst svärtat ner klubbens varumärke och slogan. Frågan är om det går att reparera?

När det gäller Zoran Roganovic så önskar jag honom all lycka framöver och gratulerar H43 till en värvning som kommer att betyda oerhört mycket för klubben på resan tillbaka upp genom seriesystemet. Om inte på planen så garanterat även vid sidan om.

———-

Hockey-VM har dragit igång och jag kan inte hjälpa det, jag har extremt svårt för att uppbåda någon större entusiasm för denna B-turnering. Ännu. Det kommer säkert som vanligt när (om) Sverige når slutspelet. Men det började ju inte särskilt bra, även om det knappast är någon katastrof att förlora mot Ryssland. På straffar.

———-

H65 kvitterade mot Lugi. Vad var det jag sa? Eller åtminstone flaggade för. Ett lag som H65 och en tränare som Ola Månsson räknar man inte ut på förhand, särskilt inte på hemmagolv. Nu håller vi tummarna för att H65-tjejerna tar ett stort steg mot att plocka sin  andra Europatitel på söndag, i Zagreb, innan SM-semifinalrysaren går vidare på damsidan.

Nuncio rentav värre än Zlatan

Att folk snackar hemma i TV-soffan är en sak. Men experter i media som spekulerar fritt utan några som helst belägg för sina åsikter, kanske rentav bara för att få uppmärksamhet (och klick), stör mig extremt mycket.

Med Zlatan var det i varje fall ganska uppenbart att han drabbats av en skada, även om spekulationerna om att karriären skulle vara över redan när han gick av planen fick mig att må illa.

Snacket om Nuncio, vår svenska travkejsare, i vissa medier, är just nu ännu värre. Det finns nämligen absolut ingenting som ens antyder att han skulle vara skadad eller ha ont någonstans.

Javisst, han galopperade bort sig för första gången någonsin i Olympiatravet. So what? Vad säger det? Absolut ingenting!

De flesta med minsta inblick i travets värld vet att om det är något som Stefan Melander har koll på så är det detaljerna. Är det verkligen någon som på fullt allvar tror att han skulle plocka ut sin bästa häst i ett bara halvstort lopp om han trodde att något kunde vara fel? Är det verkligen någon som tror att en av våra mest respekterade kuskar, Örjan Kihlström, skulle mörka efter loppet om han kände att något var fel?

Så här sa Kihlström, enligt Travronden.se:  ”Jag tror inte att man ska förstora upp det här för mycket, jag tror inte att det blir någon följetong med galopper precis.”

Men förstora upp det var precis vad Micke Nybrink gjorde i sin spalt i Sportbladet. Kanske är karriären över, kanske blir det inget kejsarslag mot Bold Eagle i Elitloppet. Bla, bla och ännu mer bla.

….och dessutom en uppmaning till Melander att låta en veterinär titta på hästen. Herregud, tror snubben verkligen att en sådan superstjärna inte är noga genomgången och kollad med regelbundenhet? Eller är han ute efter att misskreditera Melander?

Jag vet inte, jag tänker inte spekulera.

Ibland blir man bara så trött.

Jag gillar egentligen Nybrinks sätt att sticka ut hakan och ta smällarna utan att blinka. Men det här blev bara fel.

Om det blir något drömmöte i Elitloppet mellan Nuncio och Bold Eagle återstår att se, det är så mycket som kan hända innan dess. Och någon gång ska ju Nuncios karriär ta slut. Men att ta galoppen i Olympiatravet som underlag för en sådan slutsats är bara dumt.

—-

Lugitjejerna satte H65 på plats direkt i den första SM-semifinalen. Jag såg inte matchen, men jag har haft höga tankar om Dragan Brljevic lagbygge hela den här säsongen och är inte främmande för att laget kan ha en chans att välta Sävehof i SM-finalen i år.

Men om det är någon som ropar att det här är klart redan efter lördagens första drabbning mellan de skånska lagen, så vill jag bara påminna om hur det gick för Lugis herrlag. Just det 2-0 blev till 2-3.

Ola Månsson, H65:s tränare, har en hel flock rävar bakom öronen. Och hans lag kan bättre. Jag ser inte en kvittering i matchserien som särskilt osannolik i nästa match i Höör.

Då gäller det emellertid att inte spelarnas fokus störs av den stundande Challenge Cup-finalen ute i Europa mitt i SM-slutspelet. Det är säkert inte helt lätt.

Det är hur som helst bra drag kring skånsk handboll just nu. Och det ska bli kul att följa den fortsätta kraftmätningen mellan Månssons och Brljevic trupper.

——-

HV71 tog hem hockeyguldet i förlängningen i en sjunde och avgörande SM-final. Snacka om dramatik ända in i kaklet. Än en gång: Det är så här hockey ska vara! Ge oss fler matcher som verkligen betyder något och färre transportsträckor och plågsamma ”back-to-back”-manglingar i SHL.

En vinnare men två bragder i Lund

Vilken sagolik comeback av Ystads IF.

Vilken perfekt revansch för Sebastian Seifert.

Och vilken otroligt neslig förlust för Lugi.

Men först och främst, efter den gastkramande rysaren i Lund mellan de båda skånska ärkerivalerna, ännu en löjligt jämn och spännande skånsk El Clásico, måste man lida med elitseriens skyttekung och Lugis härförare Simon Jeppsson.

Att bli skadad i en avgörande SM-kvartsfinal och i sin allra sista match för moderklubben måste vara någon form av rekord i otur.

Det är bara att hoppas att skadan inte är allvarligare än att han snart kan fortsätta sin karriär som Bundesligaproffs.

Utan Jeppsson på planen kändes det genast kört för Lugi. Utan den starkaste skytten och smartaste spelfördelaren hade Tomas Axnér en snudd på omöjlig uppgift framför sig med en handfull ännu inte fullt utvecklade talanger, ett målvaktsproblem (Josip Cavar har inte fyllt kostymen som förstemålvakt, tyvärr) och ett par rutinerade spelare som dock inte på något sätt är stjärnor nog att bära upp hela laget.

Ändå blev det match in i det sista.

Påläggskalven Alfred Jönsson tog på sig ett enormt ansvar och levererade och med honom fler av de unga talangerna. Det var dramatik ända in i slutsekunderna och Lugi kunde sånär ha kvitterat med det allra sista skottet – och därmed ha fixat förlängning.

Det var faktiskt lite av en bragd i sig. En prestation som Axnér kan bygga nästa säsong på.

Men han behöver åtminstone en ny skytt, förmodligen två (en vänster och en höger) och en ny målvakt.

På papperet var det här ett misslyckande för Lugi. Än en gång blev YIF för svårt, än en gång föll laget trots en stark säsong i seriespelet redan i kvartsfinalen.

Men i realiteten måste allt vara förlåtet efter Simon Jeppssons skada.

YIF får fortsätta en säsong som kändes förlorad redan för ganska länge sedan, när laget krigade om den sista slutspelsplatsen och tränaren Sebastian Seifert fick silkessnöret – efter säsongen.

Att han fick fortsätta säsongen ut är nog ett beslut som klubbledningen kan känna sig nöjd med i dag.

För både ”Sibbe” och spelarna har tagit revansch med god marginal efter att ha vänt 0-2 till 3-2 mot Lugi och därmed ha tagit sig till SM-semifinal. Skadade spelare har kommit tillbaka och stjärnor som Kim Andersson och Anders Persson har lyft sig flera klasser när det nu gäller på allvar.

Om det räcker till final återstår att se. Men som laget sett ut på sistone så är det absolut ingen omöjlighet.

Som Kim Andersson sett ut i de senaste matcherna ska de vara oroliga över sitt val av semifinalmotstånd i IFK Kristianstad. De valde trots allt bort YIF i kvartsfinalerna just på grund av Kim.

Han är fortfarande en världsstjärna, när han själv bestämmer sig för att vara det.

Grattis YIF.

Truppens kvalitet räddade Pehrsson

När det stod 1-2 på Swedbank Stadion var jag förbannad.

Jag menar, MFF hade egentligen bara två saker att tänka på mot Djurgården. Alla visste vilka det var.

1. Plocka bort Kim Källströms farliga passningar.

2. Se upp med de snabba omställningarna.

Det misslyckades kapitalt. Två gånger!

Varför? Var instruktionerna för dåliga?

Framåt var det det nya, snabba, passningsspelet som skulle luckra upp en tät defensiv. Det gick inte alls. Det blev för plottrigt och för stressigt för vissa spelare och MFF:s stjärnduo på topp, Rosenberg & Cibicki, fick snudd på ingenting att jobba med. Dessutom såg Rosenberg ovanligt nog ganska loj ut (åtminstone fram tills han började få riktigt bra passningar i slutet av matchen).

Att det ändå blev tre poäng till slut ska nog nye tränaren Magnus Pehrsson tacka sin breda och kvalitativa trupp för. När Magnus Wolff Eikrem kom in blev passningarna lite mer distinkta, lite hårdare och lite mer träffsäkra och Jo-Inge Berget bidrog med både offensiv tyngd och skicklighet. Sedan var det förstås en individuell prestation, ett sagolikt skott, av Yoshimar Yotun som frälste fansen.

Taktik och laguttagning kan alltså definitivt diskuteras. Den här gången räddades Pehrsson av att MFF-truppen innehåller så mycket individuell kvalitet att det räckte när matchplanen havererade.

Till MFF:s fördel ska nog påpekas att det kan ha varit det näst bästa laget i årets allsvenska som stod för motståndet. När Djurgården fått ihop alla detaljer i sitt spel kommer laget att bli mycket svårslaget framöver.

Tre poäng är dessutom alltid en förmildrande omständighet.

Och underhållningen kan nog ingen på Swedbank Stadion ha klagat på. Det var en intressant och händelserik fotbollsmatch.

——-

Det blir en femte och avgörande SM-kvartsfinal i handboll i Lunds arena på fredag. En häftig idrottsfest för alla som älskar sporten och håller på något av lagen.

Utsålt i ”biblioteket”?

Ystads IF lyckades än en gång vinna ett sekunddrama mot Lugi. Jag såg inte matchen och ska därför avhålla mig från att ha åsikter om den – men jag tror fortfarande att Lugi tar hem den här bataljen till slut tack vare den kvalitativa bredden i truppen. Och hemmaplansfördelen i den avgörande matchen.

Men YIF har onekligen revanscherat sig, med besked, för en säsong som annars varit sämre än väntat. Och om det inte skulle bli SM-semifinal har man avslutat med att bjuda sin hemmapublik på en härlig slutvinjett med seger i egna arenan. Det är säkert väldigt värdefullt för arbetet inför kommande säsong.

——

Att Brynäs nu har en matchboll i SM-finalen i ishockey stärker än en gång min tes om att SHL, den evighetslånga grundserien alltså, är en ren showbiz-produkt utan sportsligt värde.

Bevisföremål 1:

Växjö, som var totalt överlägset i grundserien, åkte ut som det sjöng om det mot åttondeplacerade Malmö Redhawks.

Bevisföremål 2:

Malmö Redhawks, som hade 3-1 i matcher mot HV71 i grundserien, var mer eller mindre chanslöst att hota samma lag i semifinalspelet.

Bevisföremål 3:

Brynäs, som faktiskt var ganska nära att tvingas till ”play-in” (åttondelsfinaler), växlade upp när det började bli allvar och är nu alltså ytterst nära att ta hem SM-guldet.

Frölunda ska vi bara inte prata om. . .

Jag såg alla Malmö Redhawks matcher i slutspelet, mot Luleå, Växjö och HV71. Och varenda en av dem var en mycket bättre hockeymatch än någon av de jag såg under grundseriespelet.

Hur länge ska det här serieupplägget, som självklart bara är ett sätt att tjäna så mycket pengar som möjligt, få fortsätta? Har svensk hockey verkligen inga bättre idéer?

När börjar publiken genomskåda farsen och sluta gå på seriematcherna?

Slutspelshockeyn har varit fantastisk idrottsunderhållning. Precis som den ska vara när det gäller något. Det  andra bara en tröttsam transportsträcka, för alla utom de stackars klubbar som krigar i botten för sin överlevnad och TV-pengar även kommande säsong.

—–

I lördags drog Greyhound Racing-säsongen i gång. För mig personligen en härlig krydda i tillvaron. Två segrar för familjens hundar smakade inte så tokigt det heller.

 

 

 

 

 

 

När vinnarskallarna vaknar. . .

Det är något alldeles speciellt med gamla rutinerade vinnarskallar och avgörande lägen.

Jag tänkte på det redan i den andra SM-kvartsfinalen mellan Lugi och Ystads IF, när Anders Hallberg plötsligt klev fram ur skuggorna och gjorde sin bästa match sedan återkomsten till Lugi. I dagens (tredje) match mellan lagen gjorde han för övrigt sin näst bästa.

Under hela säsongen har han mest sett ut som en komplementspelare. Nu var han plötsligt en av de största stjärnorna på banan.

Men Kim Anderssons insats i dag går utanpå det mesta. Vilket fighting face. Vilken fokus. Vilken otroligt hög nivå.

Nu kände man igen honom, världsstjärnan från landslaget och Bundesliga. Och han medgav det själv, att när det handlar om överlevnad och kniven mot strupen så kommer det där lilla extra fram. Det alla fans hoppats på att få se i den vita tröjan igen.

Bara att gratulera. Nu vet vi varför IFK Kristianstad valde bort YIF när man skulle utse sitt motstånd i SM-kvartsfinalerna. Det var klart och tydligt från den orange ringhörnan: ”De har Kim Andersson. Vi undviker gärna att möta honom”.

De visste. Lugi hade förstås också kollen, men tog ändå risken. Och i den tredje SM-kvartsfinalen gick Kim helt enkelt inte att stoppa. Han var utan någon som helst tvekan matchens största artist.

Om han fortsätter så  – och Lugi inte hittar någon medicin som biter på det Anderssonska stålet – så kan det fortfarande bli ett lag från Ystad i semifinalerna.

Med det sagt tror jag ändå inte att det kommer att hända.

Lugi har en större bredd, kanske mindre rutin men mer talang och fler vapen i sin arsenal. Det finns en anledning till att laget slogs om seriesegern och slutade tvåa i tabellen.

Hittills har man inte fått ut hela registret. I kvällens match var det extra tydligt, dels i den första halvleken, dels i slutet av matchen. Lugi  såg flera gånger ut att springa ifrån sina motståndare – men varje gång följdes minirycken upp av slarv, bristande kyla, tekniska fel och stress. Och YIF bjöds in igen. Samma sak sista fem minuterna. När de vinröda spelarna släppte handbromsen och gasade på var det så när att de tvingat fram en förlängning efter allt offensivt slarv i den andra halvleken (som självklart YIF:s starka försvarsspel stressade fram när de vitklädda nu kände att de hade chansen). Men åter blev det lite för stressigt och lite för dåliga beslut när säcken skulle sys ihop.

Jag tror att fler matcher faktiskt talar för Lugi i den här matchserien och jag är ganska säker på att Tomas Axnér ännu inte plockat fram alla essen ur sin rockärm.

Men det återstår att se. Det är upp till Kim Andersson och gänget att motbevisa mig.

Kvällens härligaste? När en adrenalinstinn och segerrusig Kim vände sig till den egna klacken i Lunds Arena efter slutsignale och vrålade ”Jaaa… det är så här vi ska spela!”.

Det är så här DU ska spela Kim. Då är du fortfarande en världsstjärna.

Såg förresten att HK Malmö mot alla odds körde över Alingsås och tvingade fram en fortsättning även av den kvartsfinalserien. Det trodde jag inte ett ögonblick på inför matchen. Men då visste jag inte heller att Adam Lönn skulle vara tillbaka i gammalt gott slag.

Nu fick de något att tänka på i motståndartruppen.

Om det skulle bli en femte och avgörande match i Baltiskan hoppas jag verkligen att det kommer mer än knappa 900 åskådare som i dag. Det vore snudd på skamligt annars i en idrottsstad som Malmö, särskilt som Redhawks säsong är över.

Tre skånska lag i semifinalerna skulle onekligen smaka gott.

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 53
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Bäst just nu: Sea Of Rust av Robert Cargill och Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafon.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Mord i Paradiset.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Torns IF, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.