En godkänd examen för JDT

Det var många frågetecken inför Jon Dahl Tomassons eldprov, eller examensprov om man så vill, i torsdagens Europa League-drabbning borta mot Wolfsburg.

De flesta blev uträtade.

JDT:s Malmö FF får ett godkänt betyg. Att klara en uddamålsförlust borta mot ett skapligt Bundesligagäng som är mitt inne i sin säsong är tveklöst en bra prestation av ett svenskt lag som fortfarande är en bra bit från säsongsstart.

MFF fick med sig ett resultat, 1-2 sett med himmelsblå glasögon, som inte på något sätt känns omöjligt att hantera och vända på hemma på Eleda Stadion i returen, inför en kokande häxkittel av hemmasupportrar.

Särskilt som Wolfsburg knappast skrämde slag på någon. Bilföretaget som är tyskarnas storsponsor hade glömt ladda turbon, eller kanske att fylla på med racerbränsle. För det var inte direkt någon Chelseaklass på motståndet den här gången.

I returen har MFF-spelarna dessutom haft ytterligare en vecka på sig att bli varma i kläderna, samtidigt som man nu vet mer vad man har att hantera. Det är alltid lättare att förbereda sig för ett motstånd som man hunnit känna på en gång. Det fungerar visserligen åt båda hållen, men ändå.

Isaac Kiese Thelins iskalla och välplacerade straffmål kan bli guld värt när det ska avgöras hemma i Malmö.

Det var å andra sidan det enda som Kiese Thelin bidrog med offensivt i den här matchen, vilket måste ses som lite av en besvikelse. Det kan vara så att skillnaden mellan ett riktigt bra MFF-resultat i Wolfsburg och en uddamålsförlust stavas Markus Rosenberg. Det går inte att komma ifrån att ”Mackans” rutin, spelintelligens och målfarlighet saknades på planen. Om Wolfsburg kändes ganska tandlöst långa stunder i matchen så måste tyskarna tycka precis samma sak om MFF-anfallarna.

Visst var det en bortamatch och knappast fokus på att attackera i första hand, men det var inte mycket MFF skapade framåt och det är väl också det som reser vissa farhågor för framtiden.

Den individuella spetskompetens som låg bakom hemmalagets båda mål kan nog Malmö FF i dagsläget inte konkurrera med. Möjligen när Adi Nalic fått lite mer rutin på den här nivån, men Kiese Thelin  och Marcus Antonsson – som inte ens är en utpräglad forward i JDT:s bygge – var mer eller mindre helt ofarliga och där känns det inte som om utvecklingspotentialen är jättestor.

I det stora hela måste emellertid JDT:s lagbygge applåderas. Spelsystemet som det pratats mycket om påminde mot Wolfsburg om ett ganska traditionellt fyra-fyra-två och där fanns det plötsligt inte mycket att diskutera.  Efter alla resonemang om diverse sifferkombinationer och processer var vi tillbaka i en renodlad standardmodell för MFF. Inget revolutionerande där inte.

På pluskontot har Dahl Tomasson redan lyckats spela in två unga talanger med mycket intressant framtid i en Europaelva. Anel Ahmedhodzic och Adi Nalic visade att de redan hanterar den här nivån och det lovar mycket gott för resten av säsongen.

Backlinjen var stabil. Eric Larsson försvarade aboslut sin startplats på Oscar Lewickis bekostnad. Mittfältet håller toppklass och plötsligt finns det klasspelare i massor att rotera på ytterkanterna, vilket visade sig när Traustason bytte med Rieks som i sin tur bytte med Berget.

Nu gäller det bara att få spets på det hela också, men det är som redan nämnts tidigt på säsongen för MFF. Inte läge att döma ut forwards helt ännu. Särskilt inte Nalic.

Jag var rädd för att det skulle kunna bli ett otäckt uppvaknande för MFF med en ny, oprövad, tränare med nya idéer, ett ofärdigt spelsystem och ännu oslipade talanger och en jättetuff bortamatch i Europa så pass tidigt i processen. Jag var rädd för 3-0 till Wolfsburg, eller något liknande.

Farhågorna kom på skam och det är bara att applådera. Uwe Rösler hade inte gjort det bättre, inte utan Rosenberg. Och Rösler hade framför allt inte lyckats med att spela in två unga talanger så pass snabbt. Om ens alls.

Det ska bli mycket intressant att följa fortsättningen på det här äventyret.

 

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 53
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Bäst just nu: Sea Of Rust av Robert Cargill och Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafon.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Mord i Paradiset.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Torns IF, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.