Den sexualbrottsmisstänkte MFF-spelaren får träna igen – och fansen rasar.

Det är ett mycket märkligt feltänk av supporterorganisationerna. Kanske mänskligt ur ett känslomässigt perspektiv, men dumt.

Man hänvisar till att MFF är en klubb som inte bara sysslar med fotboll utan även tar ett samhällsansvar.

Men det är precis det som Malmö FF gör när man låter spelaren komma tillbaka till arbetet.

Man tar sitt ansvar som en arbetsgivare som respekterar systemet, de regler och riktlinjer som finns, som respekterar den juridiska processen och som respekterar individens rättigheter. Som respekterar sin roll i ett demokratiskt och rättssäkert samhälle.

Jag har ingen aning om vad den aktuella spelaren har gjort eller inte gjort och det har inte fansen heller.

Om spelaren är skyldig till brott ska han förstås inte vara kvar i klubben. Men vem vet om han är det?

Om misstankarna hade varit mycket starka så hade han antagligen inte släppts ur häktet så snabbt som var fallet i höstas och processen hade inte heller dragit ut på tiden oavsett åklagarens och polisens arbetsbelastning.

Det kan förstås hända att spelaren döms ändå till slut. Det återstår helt enkelt att se. Men den lynchmobbmentalitet som präglar supporterorganisationernas reaktioner känns bara obehaglig.

Jag har full förståelse för att ingen vill att klubbens ska förknippas med en sexualbrottsling. Men jag tror inte heller att fansen vill att klubben ska ses som en totalitär institution som står över rättssystemet.

Vill man att klubben ska vara en stark kraft i samhället och skicka rätt signaler till barn och ungdomar så är det väl en alldeles utmärkt signal att skicka att man respekterar den juridiska rättsprocessen?

Klubben kan dessutom inte gärna omplacera en fotbollsspelare och sätta honom på att till exempel städa lokalerna i väntan på en dom. De skrivna avtalen medger knappast sådant.

Som jag ser det kunde inte MFF ha tagit något annat beslut.

Det kunde däremot Sydsvenskan, som gjorde en ytterst märklig bedömning när tidningen valde att namnpublicera i ett läge där det etiskt sett inte fanns tillräckliga skäl, ett beslut som till och med fick mina kvällstidningskolleger att uttrycka sin uppriktiga förvåning när det hände. Vilket säger en hel del. . .

Att de dessutom fortsätter på den inslagna linjen i motsats till alla andra medier är häpnadsväckande.