Nu börjar även de nationellt profilerade ”experterna” vakna.
I dag såg jag en stor rubrik på kvp.se under vilken Lisa Ek påpekar att FC Rosengård aktivt måste byta väg, att det inte längre går att kämpa mot de stora klubbarna på kontinenten genom att värva dyra spelare.
Du som följer mina spalter vet att jag tjatat om det i säkert minst ett par år.
Ambitionen att vinna Champions League är inte realistisk längre för ett svenskt lag. Precis som på herrsidan hänger vi inte med i miljonkarusellen.
Det var bara en tidsfråga innan storklubbarna skulle vakna ute i Europa. Nu plockar de FC Rosengård-stjärnorna på löpande band.
De senaste det ryktas om är Emma Berglund och Lieke Martens.
Härom dagen möttes FCR och LB07 i damallsvenskan. Det var en intressant match ur flera aspekter, men den kanske viktigaste av dem handlar om klubbarnas diametralt olika filosofier. FCR som fortsätter försöka utmana naturlagarna och leka internationell storklubb och LB07 som satsar på att utveckla och värva talanger från närområdet varvat med intressanta prospekt, eller fynd, på det nationella planet.
Det blev som bekant 3-0 till FC Rosengård. En självklar seger för ”storasyster” i Malmö, men inte alls så överlägsen och stor som man skulle kunnat tänka sig att den borde ha blivit. Om man i den ekvationen lägger till att tvåmålsskytten Lieke Martens snart är förlorad för Rosengård, så blir tankeställaren ännu tydligare.
Om några år, om klubbarna fortsätter på den inslagna vägen, kan LB07 vara förbi.
Varför? Tja, de svenska talangerna väljer bort FC Rosengård för att de inte får tillräckligt med speltid eller ens en seriös chans att utvecklas där – om klubben fortsätter att försöka lägga sina pengar på att ragga spelare utomlands, spelare som dessutom blir lite av en andrasortering efter det att storklubbarna i Europa plockat russinen ur kakan. Lite som Anja Mittag.
Man fortsätter att försöka och försöka utan att nå särskilt långt i Champions League, börjar kanske rentav få svårt att försvara positionen i den allsvenska toppen och blir sakta men säkert allt mindre relevant. Börjar då dessutom, som en konsekvens, sponsorerna backa så kanske bubblan spricker helt.
Detta medan LB07 fortätter att utvecklas och sakta men säkert tar över positionen som etta i Malmö.
LB07 jobbar nämligen i mitt tycke helt rätt. Att leta upp och utveckla talanger för att så småningom kanske sälja vidare samtidigt som man bygger en grund för ett starkt landslag. Det är en framgångsmodell framöver på den svenska marknaden. På samma sätt som på herrsidan.
Möjligheten att konkurrera om de bästa spelarna internationellt finns inte längre. Tyvärr, men så är det.
Förmodligen får vi aldrig mer se ett svenskt klubblag i en Champions League-final.
FC Rosengård måste inse det och välja en annan väg så fort som möjligt. I förlängningen handlar det nog om klubbens hela existens eftersom elitverksamheten i klubben egentligen inte har någon naturlig geografisk förankring i Malmö, klubbnamnet till trots.
Det har däremot LB07.
Just nu ser det ut som om LB07 på några års sikt kan bli folkets – Malmöbornas – lag, medan FC Rosengård blir en främlingslegion som inte längre kan locka de hetaste affischnamnen och därmed sakta men säkert blir ointressant.
Det kan snart vara för sent att lägga om riktningen. Jag tycker att det borde ha gjorts redan för ett år sedan.
Lägg pengarna på att försöka få de duktigaste svenska spelarna, som ännu inte är tillräckligt bra för att värvas utomlands, få dem att känna att FCR är den bästa språngbrädan ut i proffslivet. Utveckla dem, sälj dem dyrt och fortsätt slåss om SM-gulden.
Men lägg inte alla äggen i Champions League-korgen. Det tåget har gått.